Vattenfladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vattenfladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Myotis-P1040975.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteMyotis
ArtVattenfladdermus
M. daubentonii
Vetenskapligt namn
§ Myotis daubentonii
AuktorKuhl, 1817[2]
Utbredning
Mapa Myotis daubentonii.png
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Vattenfladdermus (Myotis daubentonii, Kuhl 1817), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar). En liten fladdermus med en vingbredd på 23–27 cm, kroppslängd mellan 4 och 5 cm och vikt på 6-14 g. Pälsen är rödbrun på ovansidan, ljusgrå under.[3]

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Vattenfladdermusen jagar oftast över vatten, där den flyger fram och åter på låg höjd. över vattenytor[3]. Den tidigare uppfattningen att den skulle vara helt beroende av öppna vattensamlingar för sitt födosök har dock visat sig vara felaktig[4]. Börjar jaga strax efter solnedgången och fortsätter ofta fram till gryningen. Födan består av sländor och andra vatteninsekter, skalbaggar, flugor och fjärilar. Kvittrar under flykten.[5] Navigationslätet har en medelfrekvens av 45 kHz och består av delvis sammanflytande pulser[6].

Som namnet antyder föredrar arten vatten (även saltvattensstränder), men uppträder även i skogsområden, främst lövskog[3].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Vattenfladdermusen finns i större delen av Europa och via mellersta Ryssland till Asien. Saknas dock på Balkan och norra Skandinavien.[3] Når i Sverige upp till mellersta Norrland. Mycket vanlig i södra Sverige.[4]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Liten vattenfladdermus, som upptäcktes 1977, har tidigare betraktats som en separat art under namnet Myotis nathalinae, men DNA-undersökningar förefaller ge vid handen att den snarare bör räknas som en underart (Myotis daubentonii nathalinae) av vattenfladdermus.[7] De två underarterna skiljer sig endast åt, förutom mikroskopiska olikheter i anatomiska detaljer, genom att M. d. nathalinae är genomsnittligt något mindre än Myotis d. daubentonii[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Myotis daubentoniiIUCN:s rödlista, auktor: Stubbe, M. et. al. (2008), besökt 29 januari 2009.
  2. ^ http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?s=y&id=13802391
  3. ^ [a b c d e] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 50, 52. ISBN 91-46-16576-2 
  4. ^ [a b] Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. Arkiverad från originalet den 16 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060616121952/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 5 juni 2009. 
  5. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 230-231. ISBN 91-1-864142-3 
  6. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 24. ISBN 91-85094-60-9 
  7. ^ Bruno F. Simões, Hugo Rebelo, Ricardo J. Lopes, Paulo C. Alves, och D. James Harris (2007-07-27). ”Patterns of genetic diversity within and between Myotis d. daubentonii and M. d. nathalinae derived from cytochrome b mtDNA sequence data” (på en). Acta Chiropterologica 9(2). Polska vetenskapsakademin. sid. 379-389. doi:10.3161/1733-5329(2007)9[379:POGDWA]2.0.CO;2. http://www.bioone.org/doi/abs/10.3161/1733-5329(2007)9%5B379:POGDWA%5D2.0.CO%3B2. Läst 16 juni 2009.