Vedeldning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vedelning
Vedtrave

Vedeldning med trä i form av ved, vedträ eller bränslepellets av trä är en vanlig källa till värme för uppvärmning av bostäder och matlagning över hela världen. På många håll har den dock numera i stor utsträckning ersatts av andra bränslen, som kol, olja och naturgas. I Sverige värms 20–25% av alla villor upp med vedeldning som huvudsaklig värmekälla.

Kamin och spis används ofta för vedeldning. Nackdelen med dessa för bostadsuppvärming är att de ger värme endast när det brinner och att bostäderna kan hinna kylas ner kraftigt nattetid när elden har brunnit ut. För att minimera detta finns vanligtvis ett rökgasspjäll som kan stängas till för att minimera värmeförlusterna genom skorstenen. Det är viktigt att elden brunnit ut helt innan spjället stängs eftersom det annars vid syrgasunderskott kan bildas kolmonoxid, som är en mycket giftig gas. Numera används kamin och spis endast i mindre sportstugor, manskapsbodar och liknande eller som sekundär värmekälla, det vill säga som ett komplement till annan värme vid till exempel strömavbrott.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

En tidig utveckling för att effektivisera vedeldning var konstruktionen av kakelugnen, som med hjälp av förlängda rökgaskanaler förmådde ta vara på mer av värmen i rökgaserna än när man eldar i öppen eldstad. Kakelugnarna var uppbyggda av tegel, oftast med en vikt av mer än ett tusen kilo. Teglet ackumulerade värme mellan inläggen av vedbränsle, vilket gjorde att man blev mindre beroende av att ständigt hålla elden brinnande.

När vattenburen centralvärme introducerades och värmepannor installerades var man tvingad att mer eller mindre elda kontinuerligt när behovet fanns. En värmepanna måste dimensioneras för att kunna värma huset på rimligt kort tid. Ett problem är att detta maximala behov bara föreligger under ett begränsat antal vinterdagar; under alla andra dagar måste pannans lufttillförsel strypas för att radiatorvattnet inte ska koka. En strypt panna medför problem både när det gäller utnyttjande av bränslet och utsläpp av ohälsosamma rökgaser. Det finns även risk att tjära bildas och avsätts i värmepannans eldstad och dess rökgaskanaler samt i skorsten med risk för soteld som följd.

Lösningen på detta problem är att vedpannan ansluts till en eller flera ackumulatortankar som förmår ackumulera energin från ett vedinlägg utan att pannan behöver strypas. Efter att pannan slocknat kvarstår värmen i ackumulatortanken, som sedan kan användas för att under en längre period försörja radiatorerna med varmt vatten.

I en ackumulatortank är det viktigt att vattnet är skiktat. Över skiktet ska vattnet vara markant mycket varmare än under. Från ackumulatortankens topp går varmt vatten ut till husets radiatorer där det avkyls och slutligen rinner tillbaka och tillförs ackumulatortankens botten. När det kallare vattenskiktet har nått toppen av tanken är det dags att elda igen. Skiktningen är viktig eftersom den innebär att radiatorerna kan hålla samma temperatur under tankens hela urladdningscykel, istället för att, som fallet skulle ha varit om varmt och kallt vatten hade blandats i tanken, gradvis bli kallare. Dessutom gör skiktningen det möjligt att använda det varma vattnet i det övre skiktet till att värma tappvarmvatten.

För att bevara det uppvärma vattnets skiktning används utrustning, s.k. laddkoppel, som reglerar cirkulationen av vattnet mellan värmepannan och ackumulatortanken samt tillförseln av varmt vatten till radiatorsystemet. Under uppvärmningen och efter att elden har slocknat förser ackumulatortankarna radiatorsystemet med uppvärmt vatten genom en shuntventil som reglerar temperaturen på det cirkulerande vattnet.

Energived[redigera | redigera wikitext]

Energived kallas klenare träd och virke som inte är grovt nog för att bli timmer eller massaved. De kan även vara rötskadade träd eller träd med någon annan sorts skada eller missbildning.

Ved jämfört med andra uppvärmningsalternativ[redigera | redigera wikitext]

För[redigera | redigera wikitext]

  • Ved är en förnybar energikälla.
  • Ved är en inhemsk energikälla och det finns relativt mycket ved i Sverige.
  • Vedeldning i öppen spis eller kakelugn brukar upplevas trivsamt och estetiskt tilltalande.

Mot[redigera | redigera wikitext]

  • Ved innehåller näringsämnen, som tas upp från växtplatsen (skogen). Om askan ej återförs så kan växtplatsen utarmas på näringsämnen.
  • Ved tar jämförelsevis större utrymme att lagra och väger mer än kol och olja. Det kan även vara mera otympligt att hantera än kol, olja och naturgas.
  • Traditionell vedeldning, alltså vedeldning utan avgasrening och avancerad förbränningsteknik, medför stora närmiljöproblem. Sot och aska i avgaserna som förorenar luften. Vissa substanser i avgaserna kan vara giftiga och besvära luftvägar, i synnerhet för känsliga människor. Införande av el-värme och modern, effektiv eldning av gas, olja, kol och i synnerhet fjärrvärme i Sverige har förbättrat luftkvaliteten i tätorter avsevärt. Generellt är fjärrvärme att föredra framför mindre, enklare förbränningsanläggningar eftersom man kan ha mera avancerad teknik så att förbränning och avgasrening blir bättre.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]