Vindkraft i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För vindkraft i allmänhet, se Vindkraft. För vindkraftverks tekniska uppbyggnad, se Vindkraftverk.
I delar av det skånska slättlandskapet utgör vindkraftverk numera en vanlig syn

Vindkraft i Sverige med utveckling av den moderna vindkraften började i mitten av 1970-talet men det dröjde innan den började användas i större skala för den svenska elförsörjningen. Först år 2007 var elproduktionen över 1 TWh/år.

Det sker en snabb teknikutveckling. Den tydligaste trenden är att vindkraftverken blir större i alla avseenden såväl när det gäller installerad effekt, höjd och rotordiameter. Sett i ett internationellt perspektiv har vindkraftsprojekt i Sverige förhållandevis höga navhöjder. Det kan förklaras med att nya vindkraftsparker ofta byggs i skogslandskap vilket gör det viktigt att komma upp i höjd för att minska turbulens och nå vindar som bromsats mindre av skogen. Sverige är indelat i fyra elområden. Vindkraftens installerade effekt fördelad på elområdena 2018 från norr till söder framgår av bilden över Installerad effekt per elområde. Ny produktion lokaliseras i stor utsträckning till de norra delarna av landet där det finns utrymme att bygga stora vindkraftparker.[1]

Vid utgången av 2019 fanns det totalt 4 120 vindkraftverk med en sammanlagd installerad effekt på 9 061 MW [2]. Under 2019 var den faktiska årsproduktionen 19,5 TWh och helårsproduktionen vid normalår med alla turbiner som fanns vid årsskiftet 25 TWh [2].

Under första halvåret 2020 producerade vindkraften i Sverige 14,9 TWh vilket var 17,6 % av elproduktionen i Sverige[3]. Prognosen för elproduktionen med vindkraft i Sverige 2020 är 29 TWh[2].

Utbyggnaden av vindkraften fortsätter i snabb takt. Under 2019 byggdes 1 667 MW ny vindkraft. Under 2020 beräknas 1 577 MW byggas och prognosen för 2021 är att 2 384 MW ny vindkraft byggs[2].

Branschens prognos är att vindkraftproduktionen på fyra år kommer att fördubblas från dagens cirka 19,5 TWh till 43 TWh år 2023 [2]. Då motsvarar vindkraftens produktion en tredjedel av dagens elanvändningen i Sverige. Sedan energiöverenskommelsen slöts 2016 har det tagits beslut om investeringar i ny vindkraft för 89 miljarder[4]. Den nya vindkraften beräknas sänka elpriset i Sverige med 8 öre/kWh, totalt för Sverige med 11,3 miljarder kronor per år samt generera 7 000 årsarbeten med byggnation och 12 600 årsarbeten med drift[4].

Energimyndigheten bedömde 2016 att potentialen för de vindkraftprojekt som redan planeras i Sverige är 100 TWh/år. Svenska kraftnät räknar i referensalternativet i sina långsiktsscenarier för elsystemets utveckling fram till år 2040 med 82 TWh elproduktion från vindkraft 2040.[5] Med en total elproduktion på 174 TWh blir vindkraftens bidrag 47 procent av elproduktionen. SVECO analyserade år 2017 den tekniska potentialen för havsbaserad vindkraft i svenska farvatten till cirka 3 000 TWh/år. [6]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Inspirerat av den vindkraftsutveckling som pågick i västvärlden föreslog 1951 års statliga Bränsleutredning att en försöksanläggning för vindkraft skulle byggas vid Ölands Södra udde.[7] Det skulle dock dröja till oljekrisen 1973 innan Styrelsen för teknisk utveckling (STU) började undersöka förutsättningarna för vindkraft under ledning av tekn. dr. Olle Ljungström (1918–2013).[8] Nämnden för energiproduktionsforskning (NE) tillkom 1975 och fick till uppgift att genomföra bland annat denna del av det energiforskningsprogram som beslutats av riksdagen. I det inledande arbetet ingick tekniska studier, vindprospektering och att låta Saab-Scania 1977 uppföra ett försöksaggregat om 60 kW vid Kalkugnen vid norra Upplandskusten nära Älvkarleby.

Elproduktion i svenska vindkraftverk 1990 - 2019[9].

De första stora vindkraftverken byggdes för energiforskningsprogrammet av Karlskronavarvet i Maglarp i Skåne 1982 (byggherre Sydkraft) och av KMW vid Näsudden på Gotland (byggherre Vattenfall) 1983.[10] Den förra var i drift fram till 1993 och var då det vindkraftverk i världen som hade producerat mest el. Efter folkomröstningen om kärnkraften 1980 avtog det politiska intresset för förnybar elproduktion, varför den tidigare offensiva vindkraftssatsningen för lång tid gick över i ett skede av forskning, utredning och bevakning. Maglarp-Näsudden slutfördes och utvärderades. Bland de forskningssatsningar som fortsatte märks elteknikforskningen vid Chalmers, som gjort pionjärinsatser beträffande många av de lösningar som senare slagit igenom i branschen. Forskning om aerodynamik vid Flygtekniska Försöksanstalten (numera FOI) har bland annat resulterat i vingprofiler som används i en stor del av världens vindkraftverk. Forskare vid Uppsala universitet utvecklade den datormodell för vindkartering.

Ett ökat intresse för vindkraft började göra sig gällande i Sverige i början av 1990-talet, i första hand som ett resultat av de framgångar som vindkraften fått utomlands. 1991 infördes investeringsstöd för vindkraftverk, vilket blev starten för en utbyggnad av vindkraften.[11] Sedan dess har ökningstakten legat vid i genomsnitt 30 procent per år. Det ökade intresset ledde även till industriella utvecklingsprojekt och försök till kommersiell etablering.

Norsk-svenska Kvaerner Turbin, som tagit över efter Näsudden-leverantören KMW, utvecklade ett nytt 3 MW-maskineri, som monterades på det befintliga Näsudden-tornet. Ett systerverk uppfördes i Tyskland. Under namnet Näsudden II kom också denna Vattenfalls-ägda anläggning att under en tid inneha världsrekordet i elproduktion för vindkraftverk. Utvecklingen fortsatte i det norsk-svenska Scanwind, som uppförde ett tiotal verk utanför Trondheim. Sedan General Electric övertagit verksamheten byggdes 2012 ett 4,1 MW-verk i Göteborgs hamn kallat Big Glenn med Göteborg Energi som kund. Typen var avsedd för havsbasering. GE har därefter avvecklat det övertagna konstruktionskontoret.

Med teknisk inspiration från Maglarps-projektet uppförde Nordic Windpower 1992 utanför Lysekil vindkraftverket Nordic 400, med 400 kW effekt. 1995 tillkom Nordic 1000 (1 MW) på Gotland, som det första av de EU-stödda projekten för att utveckla vindkraftverk i MW-storlek. Sverige var då ännu ej med i EU. Ytterligare tre verk byggdes i Sverige, med Vattenfall och olika privata företag som kunder. Efter olika ägarbyten gick Nordic Windpower i konkurs 2004. Därefter byggdes i olika konstellationer 126 Nordic 1000-verk i USA, Colombia och Kina, det sista 2012.

Sverige var tidigt engagerat i havsbaserad vindkraft och Sydkraft byggde 1990 världens första havsbaserade vindkraftverk på ett trebent stålfundament utanför Nogersund i Blekinge.[12]

Förutsättningar för lokalisering av vindkraft[redigera | redigera wikitext]

Bilden bygger på Energimyndighetens vindkraftstatistik samt Svensk Vindenergis prognos – kvartal 1, 2019[13]

Sverige ligger i det så kallade västvindbältet, där den huvudsakliga energin kommer genom de från Atlanten invandrande lågtrycken. Lokalt uppkommande vindsystem som sjöbrisen har energimässigt mindre betydelse.

Vinden varierar ständigt men i ett längre tidsperspektiv har den tydliga mönster. Mellan olika år varierar energiinnehållet i vindarna i Skandinavien med storleksordningen ± 10 procent.[14] Av årsenergin infaller ⅔ under vinterhalvåret, då också behovet är störst.[15]

På senare år har utbyggnaden dominerat i inlandets skogsområden, från Småland i söder till nordligaste Sverige.

Sveriges och Europas största landbaserade vindkraftpark byggs nu i Markbygden väster om Piteå. Orsaken är resultatet av en omfattande vindkartering av Hans Bergström, professor emeritus vid enheten Meteorologi på Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet. Parken med en yta på 450 kvadratkilometer förväntas vara helt färdigbyggd kring år 2026. Vindkraftparken kommer när den är färdigbyggd kunna leverera upp till cirka 12 TWh per år. Etapp 1 är belägen i den nord-östligaste delen av och uppdelad i de tre delprojekten Skogberget, Ersträsk och Markbygden Ett. Etapp 1 omfattar tillstånd för upp till totalt 314 vindkraftverk, varav ungefär 275 är färdigbyggda. Etapp 2 ligger utanför Koler och Långträsk i områdets västra delar. Enercon har i området startat mark- och anläggningsjobb samt fundament. Inom kort anländer själva vindkraftverken. Fram till slutet av 2021 kommer 160 verk att ha byggts här. Den tredje och avslutande etappen är uppdelad i de två delarna Hästliden och Önusberget. På Önusberget har markjobb för anläggning av vägar och kranplaner startat. Byggandet av 700 MW, vilket motsvarar ungefär 130–150 vindkraftverk kommer därefter. Hästliden är fortfarande är under projektering.[16]

Sveriges högst belägna vindkraftverk finns i Glötesvålen, som byggts på 1 010 m ö.h. 40 km väster om Sveg i Härjedalen.

Till havs är vindförhållandena ofta betydligt bättre än på land, men kostnaderna för anläggning och drift är högre. Lillgrunds vindkraftpark i Öresund utanför Malmö byggdes 2007 och är den största havsbaserade parken. Den har 48 verk och 0,3 TWh i årsproduktion.[17] I Vänern finns den "insjöbaserade" Vindpark Vänern, med 10 vindkraftverk.

Kartering och mätning[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har i första hand den vindkartering som på uppdrag av Energimyndigheten togs fram av Uppsala universitet med användning av datorsimulering utgående från den så kallade MIUU-modellen utnyttjats. Karteringen har uppskattar medelvinden inom ±0,8 m/s med 95 procent säkerhet.[18] Det innebär att produktionen i ett vindkraftverk kan bestämmas inom ±20 procent vid 7 m/s medelvind. I större projekt genomförs även mastmätningar.[19][20]. Ett års mastmätningar ger okorrigerat också medelvinden med samma variation och säkerhet. Genom att korrigera för den geostrofiska vinden kan felet minskas till ±0,4 m/s eller 10 procent i produktion.[21]

En ny europeisk vindatlas presenterades 2020. Den visar var de bästa områdena för ny vindkraft finns. Den svenska forskningen har bidragit med nya kunskaper om hur skogen påverkar vinden, och mer detaljer om vindens variationer. Det visar sig att skogen har mycket bättre förutsättningar för vindkraft än vad man tidigare trott. Projektet New European Wind Atlas (NEWA) har man använt olika modeller för vindkartering av Sverige och övriga Europa. Genom att jämföra och utveckla modellerna har man kunnat minska osäkerheten i vindkarteringen. Den svenska delen av projektet har letts av universitetslektor Stefan Ivanell vid enheten för vindenergi, Institutionen för Geovetenskaper vid Uppsala universitet. Genom att använda Lantmäteriets laserscanning av svensk skog får man en mycket hög precision i beräkningarna, vilket har resulterat i en betydligt bättre uppfattning om vindkraftens potential i skogen. De upptäckte att skogen påverkar mer än vi tidigare trott. De kunde konstatera att skog tiotals kilometer bort har betydelse för hur vinden uppför sig. På sikt kommer kunskapen om vindkraften i skog att höjas ytterligare, men detta projekt avslutas först vid utgången av 2022. [22] 

Buller[redigera | redigera wikitext]

Svensk rättspraxis, som grundar sig på Naturvårdsverkets och Socialstyrelsens rekommendationer,[23][24] är att ljud från vindkraftverk inte får överskrida den ekvivalenta ljudnivån 40 dBA vid bostadshus när det blåser 8 m/s på 10 meters höjd. Det innebär att avståndet från ett enstaka vindkraftverk till närmaste bostadshus behöver vara omkring 600 m.[25] Förekomst av skog har liten betydelse för ljudutbredningen.

Enligt Naturvårdsverket bör ljudnivån från vindkraft vid bostäder inte vara högre än 40 dBA och vidare bör ljudnivån vara 5 dB lägre om vindkraftverken ger ifrån sig tydligt hörbara toner. I områden med lågt bakgrundsljud och friluftsområden bör den enligt verket inte överstiga 35 dBA.[26] Yrkanden om 35 dBA har hittills inte godtagits av Miljööverdomstolen, som skulle kunna ändra rättspraxis.[27] Även en yttervägg med ganska dålig ljudisolering dämpar 25 dB, vilket innebär att vindkraftsljudet inte hörs inomhus om vindkraftverket byggts enligt ovanstående riktlinjer.[28][29]

Tillåtet buller från vindkraftverk anges således som ekvivalent ljudnivå. Det innebär att ljudet i genomsnitt inte får vara högre än angiven nivå. En forskargrupp har föreslagit skärpningar av kraven så att nivån inte ska få överskridas under 90 procent av tiden samt att amplitudmodulerat ljud (att ljudnivån varierar periodiskt med turbinrotationen) ska sänka gränsen med 5 dB.[30]

För flyg och trafik tillåts 55 decibel i genomsnitt. Den nivån underskrids omedelbart intill tornfoten till ett vindkraftverk i drift. Det beräknas att 1,7 miljoner svenskar utsätts för trafikbuller över 55 dB. Att så olika värden tillämpas för vindkraft och vägtrafik motiveras med att bägge värdena ger samma andel störda, 10–20 procent. En förklaring är att vindkraften ofta finns i en tyst omgivning medan trafiken försiggår där det är bullrigt.

Luftföroreningar[redigera | redigera wikitext]

Elproduktionen av ett vindkraftverk är förnybar och bidrar inte med några luftföroreningar. Produktionen av vindkraftverk har även en begränsad energianvändning, detta gör att jämfört med fossilbaserad elproduktion är utsläppen från vindkraftverkets livscykel små. Elproduktion med kol genererar utsläpp i storleksordningen 820 gram CO2eq/kWh. Eldproduktion med vindkraft genererar utsläpp i storleksordningen 12 gram CO2eq/kWh.[31]

Andra hälsorisker[redigera | redigera wikitext]

Tidvis har det påståtts att vindkraftverk skulle alstra höga nivåer av infraljud, som innebär ljud med så låg frekvens att det normalt inte kan uppfattas. Den ”syntesrapport”, som Naturvårdsverket gett ut om vindkraftens påverkan på människors intressen, konstaterar emellertid att de infraljudsnivåer, som uppmätts från vindkraftverk, inte är högre än de infraljudsnivåer som människor utsätts för dagligen från andra ljudkällor i omgivningen.[32]

Andra påståenden handlar om att vindkraftverk skulle orsaka allehanda andra symptom, innebärande skadlig infraljudspåverkan på innerörat, ”vibroakustisk sjukdom” och ”vindkraftssyndrom”. Enligt syntesrapporten saknar också dessa påståenden vetenskapligt belägg.

Hinderljus[redigera | redigera wikitext]

Av hänsyn till flyget finns det krav att vindkraftverk ska utrustas med hinderljus.[33] I Sverige krävs medelintensivt rött blinkande ljus under skymning, natt och gryning vid en totalhöjd (höjd till högsta bladspets) av högst 150 m. Under dagen behövs inget ljus, utan det räcker att verket är målat med en "vit" färg. Vid en höjd över 150 m krävs istället högintensivt blinkande vitt ljus, som ska vara tänt hela dygnet. För att minska störningen introduceras utrustning, som tänder hinderljusen först då något flygplan kommer i närheten.[34][35]

Vindkraften i svensk opinion[redigera | redigera wikitext]

SOM-institutet har mätt inställningen till olika energikällor sedan 1999. Undersökningen 2019 omfattar 21 000 slumpmässigt utvalda personer från hela Sverige. Andelen som anser att man bör satsa mer på vindkraft de närmaste 5 till 10 åren var 65 procent, efter solenergi (82 procent) men högre än både vattenkraft (42 procent), biobränsle (39 procent), kärnkraft (21 procent), naturgas (13 procent) och kol (1 procent). Andelen som ville satsa lika mycket som nu på vindkraft var 20 procent och de som ville satsa mindre eller avstå var 7 procent.[36]

Tre av fyra personer, 73 procent, anser att det vore bra att bygga ut vindkraften så den motsvarar cirka halva elanvändningen. Bara 19 procent anser att det vore dåligt. Det framgår av en ny Sifoundersökning 2020.[37]

Enligt en undersökning utförd av EU 2010 med 26 000 deltagare ansåg 84 procent av de svarande att vindkraft kommer att ha en positiv effekt på vår livsstil de kommande 20 åren. Kärnkraft (39 procent) var den teknik som ansågs ha minst positiv effekt bland de olika tekniker som fanns att välja på, vilka var rymdforskning, solenergi, genmodifiering och nanoteknologi. I Sverige tillfrågades 1 000 personer av vilka 86 procent ansåg att vindkraft har en positiv effekt.[38]

Svensk Vindenergi Ekonomisk Förening är en branschorganisation för företag som arbetar med vindkraft – och förnybar energi.[39]. Svensk Vindkraftförening är öppen för alla men är främst en producentförening[40].

Vindkraftsmotståndet har kanaliserats i olika lokala föreningar, och på riksplanet verkar Föreningen Svenskt Landskapsskydd.

Sjunkande kostnader för el från vindkraft[redigera | redigera wikitext]

Utbyggnaden i Sverige av vindkraft tog fart några år in på 2000-talet. Merparten av de investeringar som gjordes 2005 bestod av enstaka verk med en installerad toppeffekt på 0,8 MW. Parallellt med utvecklingen av större vindkraftparker har vindkraftverken också blivit större. Medelkapaciteten på de nya som byggdes 2016 var 2,9 MW. Energimyndigheten bedömde i sin vindkraftrapport för 2017[1] att kostnaden för el från ny vindkraft sjunkit med 44 procent från 2008 till 2016, från 78 öre/kWh till 43 öre/kWh.

Elpriser och elcertifikat[redigera | redigera wikitext]

Priset för el sätts på elbörsen Nord Pool. Sverige är indelat i fyra elområden. På elbörsen möts utbud och efterfrågan och ett pris fastställs dagen före för varje timme och varje område. När det är starka vindar trycks elpriset ner av det stora utbudet av vindkraftsel. De vattenkraftverk som kan väljer då att minska sin produktion och spara vattnet till perioder med mindre vindkraft och högre elpriser. Elpriset varierar starkt mellan åren beroende på nederbörd, vind, temperatur, konjunktur, och priset på fossila bränslen och utsläppsrätter. Priset i elområde 3 där den mesta elen förbrukas var i genomsnitt 2019 40,5 öre/kWh, 2018 45,7 öre/kWh, 2017 30,0 öre/kWh, 2016 27,5 öre/kWh, 2015 19,8 öre/kWh, 2014 28,5 öre/kWh, 2013 34,1 öre/kWh.

Under 2003 infördes ett system med elcertifikat för att gynna förnybar el. Systemet fungerar så att ägarna av den förnybara produktionen tilldelas ett certifikat per tusen kilowattimmar. Nya anläggningar har rätt till elcertifikat i 15 år. Elhandlarna måste köpa sådana certifikat för en viss andel av förbrukningen, för 2017 gällde 24,7 procent. Systemet är numera gemensamt med Norge. De bägge länderna ska mellan 2012 och 2020 öka den förnybara elproduktionen med tillsammans 28,4 TWh/år[41]. Målet uppnåddes ett och ett halvt år i förtid. I Sverige tillkom 20 TWh och i Norge 8,4 TWh ny förnybar kraft. Vindkraften dominerade och stod för 63 procent av utbyggnaden. Vattenkraft bidrog med 21 % och biokraft med 15 procent av utbyggnaden.[42] I juni 2017 beslutade den svenska riksdagen om ett nytt mål för förnybar elproduktion. Den förnybara elproduktionen ska öka med ytterligare 18 TWh till 2030. Utbyggnaden har gått mycket snabbare än planerat. Regeringen föreslog därför i oktober 2020 ändringar i lagen om elcertifikat. Förslaget innebär att elcertifikatssystemet avslutas 2035 och att anläggningar som tagits i drift efter utgången av 2021 inte får tilldelas elcertifikat.[43] Det innebär att samma slutdatum kommer att gälla både i Sverige och Norge.

Certifikatpriserna har sjunkit under de senaste åren och låg under 2017 på i medeltal 12,4 öre per kilowattimme, som därmed belastar den kvotpliktiga förbrukningen med i genomsnitt 3 öre. Denna kostnad är inbakad i elpriset till konsumenten.[41] Den elintensiva industrin behöver inte köpa certifikat, men gynnas av att det ökade utbudet av el trycker ned elpriserna och att den i stor utsträckning genererar certifikatberättigad el. Under 2017 var elpriset i Sverige i genomsnitt 31 öre per kilowattimme.[44] Det innebär att förnybar elproduktion under året ersattes med i genomsnitt totalt 43 öre per kilowattimme.

Planering av vindkraftverk[redigera | redigera wikitext]

Riksdagens planeringsram[redigera | redigera wikitext]

Riksdagen har antagit en planeringsram för 30 TWh/år vindkraft till 2020, varav 10 TWh/år till havs. Det innebär att det inom samhällsplaneringen ska skapas förutsättningar för att bygga ut vindkraften från 10 TWh/år (2013) till denna omfattning. Enligt Energimyndigheten är den viktigaste förutsättningen att skapa en "one-stop-shop", vilket betyder att alla myndighetskontakter ska kunna ske på ett ställe.[45]

Målet är ett miljömål och en del av Sveriges plan att nå 50 procent förnybar energi år 2020. Till övervägande delen finns dagens vindkraftverk på land. För att målet ska kunna nås behöver det byggas omkring 2 000 nya vindkraftverk.

Riksintresse för vindbruk[redigera | redigera wikitext]

Områden som är särskilt lämpliga för en viss verksamhet i Sverige ska enligt Miljöbalken pekas ut som riksintresse. Exempelvis finns det riksintresseområden för rörligt friluftsliv, renskötsel och försvar. Utpekandet innebär inte en planering att området faktiskt ska användas för ändamålet och ska i princip ske utan hänsyn till konkurrerande intressen. Utpekandet innebär inte heller att riksintresset är fastställt, utan är en signal till domstolar och myndigheter att när ett ärende blir aktuellt ta ställning till om det faktiskt föreligger riksintresse, vilket i så fall ger ökad tyngd åt intresset.

Energimyndigheten har ansvaret för att peka ut riksintresseområden för vindbruk. Under 2010–2013 uppdaterade Energimyndigheten dem. På land förutsätts nu en medelvind om minst 7,2 m/s på 100 meters höjd enligt senaste vindkartering, storlek på område om minst 5 km² och avstånd till bebyggelse minst 800 meter. Till havs och i större sjöar ska vinden vara minst 8,0 m/s, områdets storlek minst 15 km² och vattendjupet högst 35 meter. Undantag görs för nationalparker och för områden av riksintresse för obruten kust och fjäll, Natura 2000-områden samt natur- och kulturreservat.

2013 års riksintresse för vindbruk omfattar 281 områden på land och 29 till havs och i insjöar. Den totala ytan är 7 868 km2 och utgör drygt 1,5 procent av Sveriges yta inklusive svenskt vatten.[46]

Den kommunala översiktsplaneringen[redigera | redigera wikitext]

Planmonopolet i Sverige innebär att det är kommunerna som har huvudansvaret för den fysiska planeringen av landet. För planeringen på en övergripande nivå är översiktsplanerna det viktigaste redskapet.

Under åren 2007–2010 kunde kommunerna söka bidrag hos Boverket för att arbeta in vindkraften i översiktsplanerna. Totalt var det 212 kommuner och 13 länsstyrelser som fick sådant stöd. Resultatet innebär att beredskapen för att bygga ut vindkraften blev bättre, inte minst genom den förståelse som den demokratiska processen förhoppningsvis skapar hos medborgarna.[47]

Försvarsmaktens krav[redigera | redigera wikitext]

Försvarsmakten har sedan 2010 börjat hävda allt mer omfattande restriktioner mot vindkraftverk. De omfattar nu en tredjedel av hela landets yta och hälften av de södra delarna. En utredning genomförd av Försvarets Forskningsinstitut visade att restriktionerna inte har någon motsvarighet i jämförbara länder.[48] En följd blir att utbyggnaden förskjuts mot norr, vilket medför ökade kostnader för kraftledningar och ledningsförluster.[49] Civilflygets anspråk är i jämförelse betydligt mindre.

Försvarets restriktioner mot vindkraft samt civilflygets hinderytor.

Tillstånd för vindkraftverk[redigera | redigera wikitext]

För att bygga vindkraftverk krävs sedan 2009 i kort sammanfattning tillstånd enligt följande:[50]

Inget tillstånd krävs

  • Fristående vindkraftverk med totalhöjd (höjd till högsta bladspets) under 20 m och rotordiameter under 3 m. Kallas miniverk.

Bygglov enligt PBL

  • Vindkraftverk enligt ovan som monteras på byggnad.
  • Enstaka fristående vindkraftverk med totalhöjd 20–50 m. Kallas gårdsverk.

Bygglov plus anmälan enligt miljöbalken

  • Vindkraftverk med mer än 50 m totalhöjd, dock maximalt ett verk med mer än 150 m totalhöjd eller sex verk med 120 m totalhöjd. Kallas medelstora anläggningar.

Tillstånd enligt miljöbalken samt tillstyrkan från kommunen

  • Två eller flera vindkraftverk, totalhöjd över 150 m. Sju eller flera vindkraftverk, totalhöjd över 120 m. Kallas stora anläggningar.

För samtliga kategorier gäller att bygglov, anmälan enligt miljöbalken samt tillstyrkan hanteras av kommunen. Tillstånd enligt miljöbalken ges av länsstyrelsen.

Energimyndigheten har i en rapport föreslagit att bestämmelserna beträffande tillstyrkan från kommunen ska ses över, eftersom kommunens beslut inte går att överklaga, det saknas tillämpningsföreskrifter och att det har förekommit krav på ekonomisk ersättning som saknat stöd i lagstiftningen.[51]

Under tidsperioden 2014–2018 avslogs totalt 59 av 187 tillståndsansökningar (32 procent). De vanligaste anledningarna var avsaknad av kommunal tillstyrkan, artskyddsfrågor samt försvarsmaktens intressen.

Det finns idag 132 beviljade tillstånd som omfattar 3 119 vindkraftverk som ännu inte börjat byggas. De motsvarar en installerad effekt på 11 000 MW och en årlig elproduktion på 33 TWh. Energimyndigheten bedömer att strax över hälften av denna volym kommer att realiseras. Orsaken till att inte allt byggs är att tillstånden löper ut, de innehåller begränsningar i vilken teknik som får användas, att ändringsansökan eller överklagandeprocess pågår.[52]

Vindkraft under byggnation 2017–2022[redigera | redigera wikitext]

Informationen om projekten är hämtade från öppna källor som Energimyndighetens marknadsstatistik, pressmeddelanden och vindkraftföretagens hemsidor. Uppgifter om produktion och investeringens storlek är inte alltid publika. Därför finns tomma fält i tabellen nedan. För att få fram summa har uppskattningar gjorts.

Vindkraftspark Län Investering kr Investerare Antal MW Elproduktion/år (GWh) Driftstart
Blaiken 4 Västerbotten 360 000 000 Skellefteå Kraft / Fortum 9 27 70 2017
Gunillaberg Jönköping 100 000 000 KGAL 4 9 30 2017
Lunna Örebro 75 000 000 KGAL 3 7 20 2017
Lyrestad V Götaland 835 000 000 Ardian 22 76 230 2017
Långmarken Värmland 180 000 000 Mirova 8 17 80 2017
Tågeröd Skåne 65 000 000 H&M / Waros 4 6 20 2017
Täppeshusen Skåne 50 000 000 flera 2 4 10 2017
Vilseberga Östergötland 50 000 000 flera 2 4 20 2017
Våsberget V Götaland 300 000 000 Mirova 8 28 80 2017
Öljersjö 3:16 Blekinge 50 000 000 Fr Ramström Vind 2 5 10 2017
Össjö Skåne 70 000 000 Öresundskraft Kraft & Värme 3 6 20 2017
Össjö skog Skåne 50 000 000 Fr Ramström Vind 2 5 10 2017
Anneberg V Götaland 115 000 000 KGAL 3 11 40 2018
Bockstigen (Repowering) Gotland 25 000 000 Momentum Gruppen 5 3 10 2018
Högkölen Gävleborg 680 000 000 Aquila Capital 18 65 190 2018
Grimsås V Götaland 490 000 000 Marguerite / Element 13 47 140 2018
Jenåsen Västernorrland 835 000 000 MEAG, Munich Re 23 79 240 2018
Lehtirova Norrbotten 1 550 000 000 Aquila Capital 41 148 490 2018
Blåliden Norrbotten 190 000 000 Svevind 6 18 70 2018
Olofsfält 2 Skåne 25 000 000 Olofsfält Vind 1 2 10 2018
Ränsliden V Götaland 250 000 000 Prime Capital 7 24 90 2018
Skålsparken Väst Gotland 45 000 000 Slitevind 3 7 20 2018
Slottsbol Örebro 140 000 000 Slottsbol Vind 6 13 40 2018
Solberg Västernorrland 800 000 000 Skellefteå Kraft / Fortum 22 76 250 2018
Västanby Skåne 105 000 000 European Energy 5 10 30 2018
Zinkgruvan Örebro 565 000 000 European Energy 14 53 180 2018
Böcklingberget Jämtland re:cap 11 45 160 2019
Enviksberget Dalarna BlackRock 9 37 2019
Ersträsk, Markbygden Norrbotten 2 500 000 000 TRIG / Enercon GmbH 68 229 2019
Fjällberget / Saxberget Dalarna 110 000 000 Stena Renewable 3 11 36 2019
Häjs-/S Länsmansberget Värmland 600 000 000 Tekniska Verken 13 55 180 2019
Högaliden Västerbotten Fred Olsen 25 105 370 2019
Kronoberget Örebro 610 000 000 Stena Renewable 16 61 200 2019
Kråktorpet Västernorrland 1 795 000 000 Aquila Capital 43 163 570 2019
Laxåskogen Örebro Wirtgen Wind Invest 7 25 90 2019
Markbygden ETT Norrbotten 7 800 000 000 CGN / GE Wind / GIG 177 650 2 000 2019
Munkflohöjden Jämtland APG 23 49 190 2019
Nylandsbergen Västernorrland 810 000 000 Aquila Capital 18 68 240 2019
Orrberget Dalarna Frontavis 9 33 96 2019
Råmmarehemmet V Götaland EnBW 3 11 2019
Slageryd Jönköping Taaleri Energia 6 23 71 2019
Spjutåsberget Västernorrland 77 000 000 HEMAB 2 8 24 2019
Stigshöjden Västernorrland Frontavis 6 22 62 2019
Svartnäs Dalarna 1 290 000 000 BlackRock 32 115 397 2019
Sötterfällan Jönköping KGAL 10 36 130 2019
Åskälen- Österåsen Jämtland 3 000 000 000 APG 80 288 930 2019
Överturingen Västernorrland 2 160 000 000 Green Investment Group 56 193 2019
Aldermyrberget Västernorrland vdp Scandinavia 17 72 240 2020
Björkvattnet Jämtland Infra via Capital Partners 33 175 600 2020
Brännliden Västerbotten Marguerite 10 42 160 2020
Bäckhammar Värmland 1 350 000 000 KGAL 31 130 400 2020
Gärdshyttan Örebro Rabbalshede Kraft 5 15 2020
Hornamossen Jönköping Green Investment Group 10 43 120 2020
Liden (Brattmyrliden & Åliden) Västernorrland 1 195 000 000 Falck Renewables 31 121 421 2020
Picasso (Målarberget) Västmanland 1 430 000 000 Enlight 27 113 370 2020
Stor-Skälsjön Västernorrland Enercon 62 260 860 2020
Valhalla (Tönsen & Åmot-Lingbo) Gävleborg 3 950 000 000 Aquila Capital 85 357 1 100 2020
Blakliden & Fäbodberget Västerbotten 3 500 000 000 Vattenfall Vindkraft 84 354 1 100 2021
Blåbergsliden Västerbotten 1 300 000 000 Holmen Energi 26 143 470 2021
Fjällboheden Västerbotten 600 000 000 Abraxas Capital Management 10 42 160 2021
Hocksjön Jämtland 1 600 000 000 Jämtkraft 45 171 630 2021
Högen V Götaland Rabbalshede Kraft 3 13 40 2021
Lyngåsa Kronoberg SUSI Partners 22 90 320 2021
Maximus (Markbygden - Etapp 2) Norrbotten Enercon 201 844 2 790 2021
Nysäter (Hästkullen och Björnlandshöjden) Västernorrland 5 100 000 000 Credit Suisse / E.ON 120 520 1 720 2021
Skaftåsen Jämtland 2 600 000 Foresight Group 35 231 760 2021
Sköllunga V Götaland Rabbalshede Kraft 3 13 40 2021
Stavro Blackfjället Västernorrland Stavro Vind / Holmen 22 90 300 2021
Stavro Blodrotberget Västernorrland Stavro Vind / Holmen 40 164 540 2021
Stor-Blåliden, Pilot 2, Markbygden Norrbotten Svevind 7 39 130 2021
Åndberget Jämtland 3 090 000 000 Ardian 53 220 800 2021
Önusberget (Markbygden etapp 3) Norrbotten Luxcara 142 750 2 480 2021
Åby-Alebo Kalmar 1 700 000 000 Stena Renewable 36 155 500 2022
Sverige 89 194 000 000 2 018 8 192 27 090 2017–2022

Källa: [53]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Vindkraftsstatistik 2017, Energimyndigheten”. https://energimyndigheten.a-w2m.se/FolderContents.mvc/Download?ResourceId=5749. Läst 12 november 2018. 
  2. ^ [a b c d e] ”Statistics and forecast Q3 2020”. Svensk Vindenergi. https://svenskvindenergi.org/wp-content/uploads/2020/11/Q3-2020-Statistics-and-forecast-Svensk-Vindenergi-2020-11-09-SLUTLIG-2.pdf. Läst 10 november 2020. 
  3. ^ ”Elförsörjning 2020”. Statistiska Centralbyrån (SCB). https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/energi/tillforsel-och-anvandning-av-energi/manatlig-elstatistik-och-byten-av-elleverantor/pong/tabell-och-diagram/elforsorjning/. Läst 24 augusti 2020. 
  4. ^ [a b] ”Ny vindkraft 2017 - 2022”. Svensk Vindenergi. Arkiverad från originalet den 4 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200204170834/https://svenskvindenergi.org/wp-content/uploads/2020/02/Ny-vindkraft-2017-2022-2020-02-03.pdf. Läst 4 februari 2020. 
  5. ^ ”Långsiktig marknadsanalys 2018, Långsiktsscenarier för elsystemets utveckling fram till år 2040, Svenska Kraftnät”. Arkiverad från originalet den 13 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190213005624/https://www.svk.se/siteassets/om-oss/rapporter/2019/langsiktig-marknadsanalys-2018_sammanfattning.pdf. Läst 12 februari 2019. 
  6. ^ ”Havsbaserad vindkraft potential och kostnader”. Sweco Energuide AB. https://www.energimyndigheten.se/globalassets/fornybart/framjande-av-vindkraft/underlagsrapport-sweco---havsbaserad-vindkraft---potential-och-kostnader.pdf. Läst 3 juli 2020. 
  7. ^ Bränsleförsörjningen i atomåldern. SOU 1956:58 del II. Statens offentliga utredningar. 1956 
  8. ^ STUs vindkraftgrupp (1974). Ny vindenergiteknik. Sammanfattning av förstudie angående vindkraftens framtida möjligheter i Sverige. STU-utredning nr 30-1974.. Styrelsen för teknisk utveckling 
  9. ^ ”Vindkraftstatistik”. Energimyndigheten. https://pxexternal.energimyndigheten.se/pxweb/sv/Vindkraftsstatistik/-/EN0105_1.px/chart/chartViewColumn/?rxid=5e71cfb4-134c-4f1d-8fc5-15e530dd975c. Läst 24 mars 2020. 
  10. ^ Vindkraft. Resultat och slutsatser från det svenska vindenergiprogrammet.. Statens energiverk 1985:1. 1985. sid. 40. Libris länk. ISBN 91-38-08556-9 
  11. ^ Vindkraft. Juridik och ekonomi. B 1992:5. NUTEK. 1992. sid. 38 
  12. ^ Jarl Månsson, Karin (1991). Försöksanläggning för havsbaserad vindkraft i Nogersund. Sydkraft 
  13. ^ ”Svensk Vindenergis vindkraftstatistik och prognos – kvartal 1, 2019”. https://svenskvindenergi.org/wp-content/uploads/2019/04/Statistics-and-forecast-Svensk-Vindenergi-20190430.pdf. Läst 24 maj 2019. 
  14. ^ Wind Power in Nordel - system impact for the year 2008. Nordel. 2007. sid. 23 
  15. ^ Vindkraft. Resultat och slutsatser från det svenska vindenergiprogrammet.. Statens energiverk 1985:1. 1985. sid. 97-99. Libris länk. ISBN 91-38-08556-9 
  16. ^ ”Svevind: Vindkraftparken Markbygden förväntas vara färdigbyggd 2026”. Svevind AB. https://www.vainsights.se/articles/682624/2bff5f15-40a7-444a-b175-188becc275d2?utm_campaign=EnergimarknadenÖppnaArtiklar_200422_Vindkraftparken%20Markbygden&utm_medium=email&utm_source=Eloqua&elqTrackId=38fdf9de73854f5f938e984903aa0639&elq=14a373dd5b374233b984e20e0ea3ad67&elqaid=32842&elqat=1&elqCampaignId=23893. Läst 23 april 2020. 
  17. ^ ”Lillgrund vindkraftpark - Vattenfall”. corporate.vattenfall.se. http://corporate.vattenfall.se/om-oss/var-verksamhet/var-elproduktion/vindkraft/lillgrund-vindkraftpark/. Läst 16 oktober 2015. 
  18. ^ H Bergström, S Söderberg (2012). Beräkning av vindklimat i Sverige med 0,25 km2 upplösning med MIUU-modellen. WeatherTech Scandinavia AB, Uppsala Science Park. https://www.energimyndigheten.se/globalassets/fornybart/framjande-av-vindkraft/vindkartering/slutrapport-uppdatering-av-vindkarteringen.pdf 
  19. ^ ”Vindlov”. Arkiverad från originalet den 12 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130112034934/http://www.vindlov.se/sv/Kartstod/. Läst 7 april 2013. 
  20. ^ ”Nationell vindkartering”. http://vindatlas.se. Läst 7 april 2013. 
  21. ^ E Nilsson, H Bergström (2009). Från mätt vind till vindklimat.. Elforsk 09:03 
  22. ^ ”Ny Europeisk Vindatlas - NEWA”. Enheten för vindenergi, Institutionen för geovetenskap vid Uppsala universitet Campus Gotland. http://www.energimyndigheten.se/arkiv-for-resultat/Resultat/battre-forutsattning-for-vindkraft-med-ny-vindatlas/. Läst 11 maj 2020. 
  23. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130510171205/http://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledning-amnesvis/Buller/Buller-fran-vindkraft/buller-vindkraft-riktvarden/. Läst 1 maj 2013.  Naturvårdsverkets riktvärden för ljud från vindkraft
  24. ^ Socialstyrelsen, Buller Höga ljudnivåer och buller inomhus Juni 2008 Arkiverad 19 juli 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  25. ^ ”Ljud från vindkraftverk.”. Naturvårdsverket Rapport 6241. 2001. sid 25 formel för ljudnivå använd med källbuller LWA=104 dBA. http://www.gotland.se/41867. 
  26. ^ Naturvårdsverkets riktvärden för ljud från vindkraft Arkiverad 10 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  27. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 28 september 2013. https://web.archive.org/web/20130928023113/http://www.vindlov.se/sv/Lagar--regler/Rattsfall2/Buller/. Läst 24 september 2013. 
  28. ^ Boverket:Faktaunderlag – flygbuller i planeringen (sid 24),December 2009 Arkiverad 20 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  29. ^ ”Konstruktioner och ljud, Knauf Danogips SE-296 80 Åhus, 2006”. Arkiverad från originalet den 27 september 2013. https://web.archive.org/web/20130927075223/http://byggsystem.knaufdanogips.se/physics/ph_sound/constructions/index.html. Läst 5 september 2013. 
  30. ^ Conny Larsson: Ljud från vindkraftverk, modellvalidering-mätning. Slutrapport Energimyndigheten projekt 32437, Uppsala Universitet, 2012-12-30
  31. ^ ”Lägg om växeln, Bilaga 1 – Utsläppsnivåer från olika energislag”. Naturskyddsföreningen. https://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/bilaga_1_lagg_om_vaxeln_utslappsnivaer_fran_olika_energislag.pdf. Läst 6 augusti 2020. 
  32. ^ ”M. Henningsson et al. Vindkraftens påverkan på människors intressen. Rapport 6497. Maj 2012. Naturvårdsverket.”. https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6497-6.pdf. Läst 16 oktober 2015. 
  33. ^ ”Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om markering av föremål som kan utgöra en fara för luftfarten. TSFS 2010:155”. Transportstyrelsen. 2010. Arkiverad från originalet den 23 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110523191703/http://www.transportstyrelsen.se/publicdocuments/PDF538.pdf. 
  34. ^ ”OCAS”. Arkiverad från originalet den 26 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150626101518/http://www.ocas-as.no/us/. Läst 9 april 2013. 
  35. ^ ”Cordina”. Arkiverad från originalet den 19 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150219123447/http://www.cordina.no/attachments/File/img-OWS-brojyre.pdf. Läst 4 maj 2013. 
  36. ^ ”Åsikter om energi och kärnkraft Den svenska miljö-, energi- och klimatopinionen 1998–2019 [SOM-rapport nr 2020:38”]. SOM-institutet, Göteborgs universitet. https://som.gu.se/digitalAssets/1771/1771603_38.---sikter-om-energi-och-k--rnkraft-2019.pdf. Läst 6 augusti 2020. 
  37. ^ ”SIFOUNDERSÖKNING FEBRUARI 2020”. Svensk Vindenergi. https://svenskvindenergi.org/wp-content/uploads/2020/04/Resultat-av-Sifoundersökning-Utöka-vindkraften-2020-04-14.pdf. Läst 11 maj 2020. 
  38. ^ Europeans and biotechnology in 2010. EUR 24537 EN. EU Directorate-General for reseach. 2010. sid. 132-133. http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_341_winds_en.pdf 
  39. ^ ”Om oss – Vindkraft”. https://svenskvindenergi.org/om-oss. Läst 15 februari 2019. 
  40. ^ ”Svensk Vindkraftförening | Svensk Vindkraftförening | Välkommen till Svensk Vindkraftförening”. www.svensk-vindkraft.org. https://www.svensk-vindkraft.org/svensk-vindkraftforening/. Läst 15 februari 2019. 
  41. ^ [a b] ”Elcertifikatsystemet”. www.energimyndigheten.se. http://www.energimyndigheten.se/fornybart/elcertifikatsystemet/. Läst 13 november 2018. 
  42. ^ ”Pressmeddelande: 2020-målet i elcertifikatsystemet är uppnått”. http://www.energimyndigheten.se/nyhetsarkiv/2019/2020-malet-i-elcertifikatsystemet-ar-uppnatt/. Läst 17 juni 2019. 
  43. ^ ”Elcertifikat – stoppregel och kontrollstation 2019 Proposition 2020/21:16”. Regeringen. 5 oktober 2020. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2020/10/prop.-20202116/. Läst 5 oktober 2020. 
  44. ^ ”Dagens spotpris på el”. elen.nu. http://elen.nu/. Läst 15 januari 2015. 
  45. ^ ”Planeringsram för år 2020”. Arkiverad från originalet den 12 mars 2013. https://web.archive.org/web/20130312183231/http://www.energimyndigheten.se/sv/Om-oss/Var-verksamhet/Framjande-av-vindkraft1/Mal-och-forutsattningar-/Nytt-planeringsmal-for-2020/. Läst 10 april 2013. 
  46. ^ ”Riksintresse vindbruk”. Arkiverad från originalet den 17 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140317170729/http://www.energimyndigheten.se/Om-oss/Var-verksamhet/Framjande-av-vindkraft1/Riksintresse-vindbruk-/. Läst 17 mars 2014. 
  47. ^ Ann-Lie Mårtensson et al (2012). Boverkets stöd till planeringsinsatser för vindkraft. Utvärdering av de kommunala översiktsplanernas användbarhet vid planering och etablering av vindkraft.. Boverket 
  48. ^ Internationell jämförelse avseende militär flygverksamhet och vindkraft. FOI. 2011. http://www.foi.se/Documents/FOI%202010-1964%20Sammanfattning.pdf [död länk]
  49. ^ Remiss av Totalförsvarets forskningsinstituts redovisning av regeringsuppdrag om en internationell jämförelse i fråga om militär flygverksamhet och vindkraft.. 2012. http://www.svenskenergi.se/upload/Nyheter%20och%20press/Remisser/S2012-05_v2.pdf [död länk]
  50. ^ Nya regler för prövning av vindkraftverk. Vindlov.se. 2009. http://www.vindlov.se/Aktuellt/Nyheter-fran-Vindlov/Fran-och-med-den-1-augusti-2009-galler-nya-regler-for-provning-av-vindkraftverk/. Läst 20 april 2013  Arkiverad 6 maj 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  51. ^ Erfarenheter 16 kap Miljöbalken. Energimyndigheten. 2010. http://www.natverketforvindbruk.se/Global/Planering_tillstand/Sammanst%c3%a4llning%2016%20%20kap%204%20%c2%a7%20%20milj%c3%b6balk.pdf. Läst 20 april 2013  Arkiverad 24 januari 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  52. ^ ”Rapporten Vindkraftstatistik 2018”. https://energimyndigheten.a-w2m.se/Home.mvc?ResourceId=5790. Läst 18 juni 2019. 
  53. ^ ”Sammanställning av nya vindkraftprojekt 2017-2022”. Svensk Vindenergi. https://svenskvindenergi.org/wp-content/uploads/2020/02/Ny-vindkraft-2017-2022-2020-02-03.pdf. Läst 28 juli 2020. 

Litteraturreferenser[redigera | redigera wikitext]

  • Wizelius, Tore (2015). Vindkraft i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. ISBN 9789144068992 
  • Engström, Staffan (2015). Historien om den svenska vindkraften. Hur det började. Läget idag. Framtid.. Malmö. ISBN 978-91-7611-109-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]