Vindkraft i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För vindkraft i allmänhet, se Vindkraft. För vindkraftverks tekniska uppbyggnad, se Vindkraftverk.
I delar av det skånska slättlandskapet utgör vindkraftverk numera en vanlig syn
Elproduktion i svenska vindkraftverk 1990–2014

Vindkraft i Sverige med utveckling av den moderna vindkraften började i mitten av 1970-talet men det dröjde innan den började användas i större skala för den svenska elförsörjningen. Vid utgången av 2014 fanns det totalt 3085 vindkraftverk med en installerad effekt på 5 425 MW.[1] [2] Under 2014 var den faktiska årsproduktionen 11,4 TWh och helårsproduktionen vid normalår (när det blåser normalt) 13,6 TWh.[1] Andelen av elproduktionen från vindkraft under 2014 var 8 procent[3]. Under 2015 ökade vindkraftproduktionen med 43 procent till 16,5 TWh eller 10,3 procent av totalen. [4]

Energimyndigheten bedömer 2015 att det finns en långsiktig potential om cirka 80 TWh landbaserad vindkraft för en kostnad av 45–55 öre per kWh och ytterligare 80 TWh för 55–65 öre.[5] Detta är något billigare än genomsnittet i världen. Mest vindkraftsproduktion finns idag i Västra Götalands län följt av Västerbottens och Skåne län. Det finns en tendens att ny produktion i ökande utsträckning lokaliseras till de norra delarna av landet.

Förutsättningar för lokalisering av vindkraft[redigera | redigera wikitext]

Sverige ligger i det så kallade västvindbältet, där den huvudsakliga energin kommer genom de från Atlanten invandrande lågtrycken. Lokalt uppkommande vindsystem som sjöbrisen har energimässigt mindre betydelse.

Vinden varierar ständigt men i ett längre tidsperspektiv har den tydliga mönster. Mellan olika år varierar energiinnehållet i vindarna i Skandinavien med storleksordningen ± 10 procent.[6] Av årsenergin infaller ⅔ under vinterhalvåret, då också behovet är störst.[7]

På senare år har utbyggnaden dominerat i inlandets skogsområden, från Småland i söder till nordligaste Sverige. Den största vindkraftsparken är Jädraås i Gävleborgs län, med 66 vindkraftverk och 0,6 TWh i årsproduktion. Sveriges högst belägna vindkraftverk finns i Glötesvålen, som byggts på 1 010 m ö.h. 40 km väster om Sveg i Härjedalen.

Till havs är vindförhållandena ofta betydligt bättre än på land, men kostnaderna för anläggning och drift är högre. Lillgrund i Öresund utanför Malmö byggdes 2007 och är den största havsbaserade parken. Den har 48 verk och 0,3 TWh i årsproduktion.[8] I Vänern finns den "insjöbaserade" Vindpark Vänern, med 10 vindkraftverk.

Kartering och mätning[redigera | redigera wikitext]

I Sverige utnyttjas i första hand den vindkartering som på uppdrag av Energimyndigheten togs fram av Uppsala Universitet med användning av datorsimulering utgående från den s.k. MIUU-modellen. I större projekt genomförs även mastmätningar. [9][10]

Karteringen uppskattar medelvinden inom ±0,8 m/s med 95 procent säkerhet.[11] Det innebär att produktionen i ett vindkraftverk kan bestämmas inom ±20 procent vid 7 m/s medelvind. Ett års mastmätningar ger okorrigerat också medelvinden med samma variation och säkerhet. Genom att korrigera för den geostrofiska vinden kan felet minskas till ±0,4 m/s eller 10 procent i produktion.[12]

Buller[redigera | redigera wikitext]

Svensk rättspraxis, som grundar sig på Naturvårdsverkets och Socialstyrelsens rekommendationer,[13][14] är att ljud från vindkraftverk inte får överskrida den ekvivalenta ljudnivån 40 dBA vid bostadshus när det blåser 8 m/s på 10 meters höjd. Det innebär att avståndet från ett enstaka vindkraftverk till närmaste bostadshus behöver vara omkring 600 m.[15] Förekomst av skog har liten betydelse för ljudutbredningen.

Enligt Naturvårdsverket bör ljudnivån från vindkraft vid bostäder inte vara högre än 40 dBA och vidare bör ljudnivån vara 5 dB lägre om vindkraftverken ger ifrån sig tydligt hörbara toner. I områden med lågt bakgrundsljud och friluftsområden bör den enligt verket inte överstiga 35 dBA.[16] Yrkanden om 35 dBA har hittills inte godtagits av Miljööverdomstolen, som skulle kunna ändra rättspraxis.[17] Även en yttervägg med ganska dålig ljudisolering dämpar 25 dBA, vilket innebär att vindkraftsljudet inte hörs inomhus om vindkraftverket byggts enligt ovanstående riktlinjer[18][19]

Tillåtet  buller från vindkraftverk anges således som ekvivalent ljudnivå. Det innebär att ljudet i genomsnitt inte får vara högre än angiven nivå. En forskargrupp har föreslagit skärpningar av kraven så att nivån inte ska få överskridas under 90 procent av tiden samt att amplitudmodulerat ljud (att ljudnivån varierar periodiskt med turbinrotationen) ska sänka gränsen med 5 dB. [20]

För flyg och trafik tillåts 55 decibel i genomsnitt. Den nivån underskrids omedelbart intill tornfoten till ett vindkraftverk i drift. Det beräknas att 1,7 miljoner svenskar utsätts för trafikbuller över 55 dB. Att så olika värden tillämpas för vindkraft och vägtrafik motiveras med att bägge värdena ger samma andel störda, 10–20 procent. En förklaring är att vindkraften ofta finns i en tyst omgivning medan trafiken försiggår där det är bullrigt. Vilket å andra sidan beror på just trafiken!

Andra hälsorisker[redigera | redigera wikitext]

Tidvis har det påståtts att vindkraftverk skulle alstra höga nivåer av infraljud, som innebär ljud med så låg frekvens att det normalt inte kan uppfattas. Den ”syntesrapport”, som Naturvårdsverket gett ut om vindkraftens påverkan på människors intressen, konstaterar emellertid att de infraljudsnivåer, som uppmätts från vindkraftverk, inte är högre än de infraljudsnivåer som människor utsätts för dagligen från andra ljudkällor i omgivningen.[21]

Andra påståenden handlar om att vindkraftverk skulle orsaka allehanda andra symptom, innebärande skadlig infraljudspåverkan på innerörat, ”vibroakustisk sjukdom” och ”vindkraftssyndrom”. Enligt syntesrapporten saknar också dessa påståenden vetenskapligt belägg.

Hinderljus[redigera | redigera wikitext]

Av hänsyn till flyget finns det krav att vindkraftverk ska utrustas med hinderljus.[22] I Sverige krävs medelintensivt rött blinkande ljus under skymning, natt och gryning vid en totalhöjd (höjd till högsta bladspets) av högst 150 m. Under dagen behövs inget ljus, utan det räcker att verket är målat med en "vit" färg. Vid en höjd över 150 m krävs istället högintensivt blinkande vitt ljus, som ska vara tänt hela dygnet. För att minska störningen introduceras utrustning, som tänder hinderljusen först då något flygplan kommer i närheten. [23][24]

Vindkraften i svenska opinion[redigera | redigera wikitext]

SOM-institutet har mätt inställningen till olika energikällor sedan 1999. Andelen som anser att man bör satsa mer på vindkraft de närmaste 5 till 10 åren var som högst 80 procent, vilket inträffade 2008. År 2014 fick vindkraften 59 procent, efter solenergi (79 procent) men högre än både vattenkraft (42 procent) och särskilt kärnkraft (13 procent).[25]

 Enligt en undersökning utförd inom EU 2010 med 26 000 deltagare ansåg 84 procent av de svarande att vindkraft kommer att ha en positiv effekt på vår livsstil de kommande 20 åren. Kärnkraft (39 procent) var den teknik som ansågs ha minst positiv effekt bland de olika tekniker som fanns att välja på, vilka var rymdforskning, solenergi, genmodifiering och nanoteknologi. I Sverige tillfrågades 1 000 personer av vilka 86 procent ansåg att vindkraft har en positiv effekt.[26]

Elcertifikat och elpriser[redigera | redigera wikitext]

Under 2003 infördes ett system med elcertifikat för att gynna förnybar el, bland annat vindkraft. Numera är det gemensamt med Norge och målet har varit att de bägge länderna mellan 2012 och 2020 ska öka den förnybara elproduktionen med tillsammans 26,2 TWh jämfört med 2012 års nivå.[27] Enligt ett förslag till riksdagen från våren 2015 ska ambitionsnivån i den svenska delen av systemet utvidgas till 30 TWh.[28] Systemet fungerar så att ägarna av den förnybara produktionen tilldelas ett certifikat per tusen kilowattimmar. Elhandlarna måste köpa sådana certifikat för en viss andel av förbrukningen, för 2015 gäller 14,3 procent. Certifikatpriserna har sjunkit under de senaste åren och låg under 2014 på i medeltal 18 öre per kilowattimme, som därmed belastar de kvotpliktiga förbrukningen med i genomsnitt 3 öre. Denna kostnad är inbakad i elpriset till konsument.[29] Under 2012 gick 50 procent av certifikaten till biobränsle- och torvbaserad kraftvärme, 20 procent till vattenkraft och 30 procent till vindkraft. Under 2013 försvann en stor del av den biobränsleeldade kapaciteten ur certifikatsystemet av åldersskäl, vilket gjorde att vindkraftens andel ökade till drygt 60 procent.[30] Den elintensiva industrin behöver inte köpa certifikat, men gynnas av att det ökade utbudet av el trycker ned elpriserna och att den i stor utsträckning genererar certifikatberättigad el.

Priset för el sätts på elbörsen Nord Pool. Under 2014 låg det vid i genomsnitt 29 öre per kilowattimme.[31] Det innebär att förnybar elproduktion under året ersattes med i genomsnitt totalt 47 öre per kilowattimme, 6 öre mindre än året innan.

Planering av vindkraftverk[redigera | redigera wikitext]

Riksdagens planeringsram[redigera | redigera wikitext]

Sveriges riksdagen har antagit en planeringsram för 30 TWh vindkraft till 2020, varav 10 TWh till havs. Det innebär att det inom samhällsplaneringen ska skapas förutsättningar för att bygga ut vindkraften från 10 TWh (2013) till denna omfattning. Enligt Energimyndigheten är den viktigaste förutsättningen att skapa en "one-stop-shop", vilket betyder att alla myndighetskontakter ska kunna ske på ett ställe.[32]

Målet är ett miljömål och en del av Sveriges plan att nå 50 procent förnybar energi år 2020. Till övervägande delen finns dagens vindkraftverk på land. För att målet ska kunna nås behöver det byggas omkring 2 000 nya vindkraftverk.

Riksintresse för vindbruk[redigera | redigera wikitext]

Områden särskilt lämpliga för en viss verksamhet ska i Sverige enligt Miljöbalken pekas ut som riksintresse. Exempelvis finns det riksintresseområden för rörligt friluftsliv, renskötsel och försvar. Utpekandet innebär inte en planering att området faktiskt ska användas för ändamålet och ska i princip ske utan hänsyn till konkurrerande intressen. Utpekandet innebär inte heller att riksintresset är fastställt, utan är en signal till domstol/myndighet att i aktuella ärenden avgöra om det faktiskt föreligger riksintresse, vilket i så fall ger ökad tyngd åt intresset.

Energimyndigheten har ansvaret för att peka ut riksintresse för vindbruk. Under 2010–2013 uppdaterade Energimyndigheten riksintresseområdena för vindbruk. På land förutsätts nu en medelvind om minst 7,2 m/s på 100 meters höjd enligt senaste vindkartering, storlek på område om minst 5 km² och avstånd till bebyggelse minst 800 meter. Till havs och i större sjöar ska vinden vara minst 8,0 m/s, områdets storlek minst 15 km² och vattendjupet högst 35 meter. Undantag görs för nationalparker, riksintresse för obruten kust och fjäll, Natura 2000-områden samt natur- och kulturreservat.

2013 års riksintresse för vindbruk omfattar 281 områden på land och 29 till havs och i insjöar. Den totala ytan är 7 868 km2 och utgör drygt 1,5 procent av Sveriges yta inklusive svenskt vatten.[33]

Den kommunala översiktsplaneringen[redigera | redigera wikitext]

Planmonopolet i Sverige innebär att det är kommunerna som har huvudansvaret för den fysiska planeringen av landet. För planeringen på en övergripande nivå är översiktsplanerna det viktigaste redskapet.

Under åren 2007–2010 kunde kommunerna söka bidrag hos Boverket för att arbeta in vindkraften i översiktsplanerna. Totalt var det 212 kommuner och 13 länsstyrelser som fick sådant stöd. Resultatet innebär att beredskapen för att bygga ut vindkraften blev bättre, inte minst genom den förståelse som den demokratiska processen förhoppningsvis skapar hos medborgarna.[34]

Försvarsmaktens krav[redigera | redigera wikitext]

Försvarsmakten har sedan 2010 börjat hävda allt mer omfattande restriktioner mot vindkraftverk. De omfattar nu en tredjedel av hela landets yta och hälften i de södra delarna. En utredning genomförd av Försvarets Forskningsinstitut visade att restriktionerna inte har någon motsvarighet i jämförbara länder.[35] En följd blir att utbyggnaden förskjuts mot norr, vilket medför ökade kostnader för kraftledningar och ledningsförluster.[36] Civilflygets anspråk är i jämförelse betydligt mindre.

Försvarets restriktioner mot vindkraft samt civilflygets hinderytor.

Tillstånd för vindkraftverk[redigera | redigera wikitext]

För att bygga vindkraftverk krävs sedan 2009 i kort sammanfattning tillstånd enligt följande:[37]

Inget tillstånd krävs

Fristående vindkraftverk med totalhöjd (höjd till högsta bladspets) under 20 m och rotordiameter under 3 m. Kallas miniverk.

Bygglov enligt PBL

Vindkraftverk enligt ovan som monteras på byggnad. Enstaka fristående vindkraftverk med totalhöjd 20 – 50 m. Kallas gårdsverk.

Bygglov plus anmälan enligt miljöbalken

Vindkraftverk med mer än 50 m totalhöjd, dock maximalt ett verk med mer än 150 m totalhöjd eller sex verk med 120 m totalhöjd. Kallas medelstora anläggningar.

Tillstånd enligt miljöbalken samt tillstyrkan från kommunen

Två eller flera vindkraftverk, totalhöjd över 150 m. Sju eller flera vindkraftverk, totalhöjd över 120 m. Kallas stora anläggningar.

För samtliga kategorier gäller att bygglov, anmälan enligt miljöbalken samt tillstyrkan hanteras av kommunen. Tillstånd enligt miljöbalken ges av länsstyrelsen.

Energimyndigheten har i en rapport föreslagit att bestämmelserna beträffande tillstyrkan från kommunen ska ses över, eftersom kommunens beslut inte går att överklaga, det saknas tillämpningsföreskrifter och att det har förekommit krav på ekonomisk ersättning som saknat stöd i lagstiftningen.[38]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Inspirerat av den vindkraftsutveckling som pågick i västvärlden föreslog 1951 års statliga Bränsleutredning att en försöksanläggning för vindkraft skulle byggas vid Ölands Södra udde.[39] Det skulle dock dröja till oljekrisen 1973 innan Styrelsen för teknisk utveckling (STU) började undersöka förutsättningarna för vindkraft under ledning av tekn. dr. Olle Ljungström (1918–2013).[40] Nämnden för energiproduktionsforskning (NE) tillkom 1975 och fick till uppgift att genomföra bland annat denna del av det energiforskningsprogram som beslutats av riksdagen. I det inledande arbetet ingick tekniska studier, vindprospektering och att låta Saab-Scania 1977 uppföra ett försöksaggregat om 60 kW vid Kalkugnen vid norra Upplandskusten nära Älvkarleby.

De första stora vindkraftverken byggdes för energiforskningsprogrammet av Karlskronavarvet i Maglarp i Skåne 1982 (byggherre Sydkraft) och av KMW vid Näsudden på Gotland (byggherre Vattenfall) 1983.[41] Den förra var i drift fram till 1993 och var då det vindkraftverk i världen som hade producerat mest el. Efter folkomröstningen om kärnkraften 1980 avtog det politiska intresset för förnybar elproduktion, varför den tidigare offensiva vindkraftssatsningen för lång tid gick över i ett skede av forskning, utredning och bevakning. Maglarp-Näsudden slutfördes och utvärderades. Bland de forskningssatsningar som fortsatte märks elteknikforskningen vid Chalmers, som gjort pionjärinsatser beträffande många av de lösningar som senare slagit igenom i branschen. Forskning om aerodynamik vid Flygtekniska Försöksanstalten (numera FOI) har bland annat resulterat i vingprofiler som används i en stor del av världens vindkraftverk. Forskare vid Uppsala Universitet utvecklade den datormodell för vindkartering, som beskrevs tidigare.

Ett ökat intresse för vindkraft började göra sig gällande i Sverige i början av 1990-talet, i första hand som ett resultat av de framgångar som vindkraften fått utomlands. 1991 infördes investeringsstöd för vindkraftverk, vilket blev starten för en utbyggnad av vindkraften.[42] Sedan dess har ökningstakten legat vid i genomsnitt 30 procent per år. Det ökade intresset ledde även till industriella utvecklingsprojekt och försök till kommersiell etablering.

Norsk-svenska Kvaerner Turbin, som tagit över efter Näsudden-leverantören KMW, utvecklade ett nytt 3 MW maskineri, som monterades på det befintliga Näsudden-tornet. Ett systerverk uppfördes i Tyskland. Under namnet Näsudden II kom också denna Vattenfalls-ägda anläggning att under en tid inneha världsrekordet i elproduktion för vindkraftverk. Utvecklingen fortsatte i det norsk-svenska Scanwind, som uppförde ett tiotal verk utanför Trondheim. Sedan General Electric övertagit verksamheten byggdes 2012 ett 4,1 MW verk i Göteborgs hamn med Göteborg Energi som kund. Typen var avsedd för havsbasering. GE har därefter avvecklat det övertagna konstruktionskontoret.

Med teknisk inspiration från Maglarps-projektet uppförde Nordic Windpower 1992 utanför Lysekil vindkraftverket Nordic 400, med 400 kW effekt. 1995 tillkom Nordic 1000 (1 MW) på Gotland, som det första av de EU-stödda projekten för att utveckla vindkraftverk i MW-storlek. Sverige var då ännu ej med i EU. Ytterligare tre verk byggdes i Sverige, med Vattenfall och olika privata företag som kunder. Efter olika ägarbyten gick Nordic Windpower i konkurs 2004. Därefter byggdes i olika konstellationer 126 Nordic 1000-verk i USA, Colombia och Kina, det sista 2012.

Sverige var tidigt engagerat i havsbaserad vindkraft och Sydkraft byggde 1990 världens första havsbaserade vindkraftverk på ett trebent stålfundament utanför Nogersund i Blekinge.[43]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Vindkraftsstatistik. Kvartal 4 2013. Svensk Vindenergi. 2014. http://www.vindkraftsbranschen.se/wp-content/uploads/2014/02/Statistik-vindkraft-kvartal-4-2013-20140226.pdf 
  2. ^ Wind in Power 2014 European statistics. EWEA. 2015. http://www.ewea.org/fileadmin/files/library/publications/statistics/EWEA-Annual-Statistics-2014.pdf 
  3. ^ ”Elproduktion | Ekonomifakta |”. http://www.svenskenergi.se/Elfakta/Elproduktion/Vindkraft/. Läst 28 december 2015. 
  4. ^ ”Rekordår för vindkraft och elexport”. http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/vindkraft/article3954628.ece. Läst 29 december 2015. 
  5. ^ ”Vindkraftsstatistik 2014 Energimyndigheten ES2015:02”. https://www.energimyndigheten.se/Global/Ny%20statistik/Tillf%C3%B6rsel/Vind/Vindkraftstatistik%202014.pdf. Läst 16 oktober 2015. 
  6. ^ Wind Power in Nordel - system impact for the year 2008. Nordel. 2007. Sid. 23 
  7. ^ Vindkraft. Resultat och slutsatser från det svenska vindenergiprogrammet.. Statens energiverk 1985:1. 1985. Sid. 97-99. ISBN ALLF 730 84 061 
  8. ^ ”Lillgrund vindkraftpark - Vattenfall” (på sv-SE). corporate.vattenfall.se. http://corporate.vattenfall.se/om-oss/var-verksamhet/var-elproduktion/vindkraft/lillgrund-vindkraftpark/. Läst 16 oktober 2015. 
  9. ^ ”Vindlov”. http://vindlov.se/sv/Kartstod/. Läst 7 april 2013. 
  10. ^ ”Nationell vindkartering”. http://vindatlas.se. Läst 7 april 2013. 
  11. ^ H Bergström, S Söderberg. Beräkning av vindklimat i Sverige med 0,25 km2 upplösning med MIUU-modellen. Institutionen för geovetenskaper, Uppsala Universitet 
  12. ^ E Nilsson, H Bergström (2009). Från mätt vind till vindklimat.. Elforsk 09:03 
  13. ^ http://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledning-amnesvis/Buller/Buller-fran-vindkraft/buller-vindkraft-riktvarden/ Naturvårdsverkets riktvärden för ljud från vindkraft
  14. ^ Socialstyrelsen, Buller Höga ljudnivåer och buller inomhus Juni 2008
  15. ^ ”Ljud från vindkraftverk.”. Naturvårdsverket Rapport 6241. 2001. sid 25 formel för ljudnivå använd med källbuller LWA=104 dBA. http://www.gotland.se/41867. 
  16. ^ Naturvårdsverkets riktvärden för ljud från vindkraft
  17. ^ [1]
  18. ^ Boverket:Faktaunderlag – flygbuller i planeringen (sid 24),December 2009
  19. ^ Konstruktioner och ljud, Knauf Danogips SE-296 80 Åhus, 2006
  20. ^ Conny Larsson: Ljud från vindkraftverk, modellvalidering-mätning. Slutrapport Energimyndigheten projekt 32437, Uppsala Universitet, 2012-12-30
  21. ^ ”M. Henningsson et al. Vindkraftens påverkan på människors intressen. Rapport 6497. Maj 2012. Naturvårdsverket.”. https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6497-6.pdf. Läst 16 oktober 2015. 
  22. ^ ”Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om markering av föremål som kan utgöra en fara för luftfarten. TSFS 2010:155”. Transportstyrelsen. 2010. http://www.transportstyrelsen.se/publicdocuments/PDF538.pdf. 
  23. ^ ”OCAS”. http://www.ocas-as.no/us/. Läst 9 april 2013. 
  24. ^ ”Cordina”. http://www.cordina.no/attachments/File/img-OWS-brojyre.pdf. Läst 4 maj 2013. 
  25. ^ Per Hedberg och Sören Holmberg. Åsikter om energi och kärnkraft. Mars 2015. Preliminära resultat från SOM-undersökningen 2014. 
  26. ^ Europeans and biotechnology in 2010. EUR 24537 EN. EU Directorate-General for reseach. 2010. Sid. 132-133. http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_341_winds_en.pdf 
  27. ^ ”Elcertifikat”. Energimyndigheten. http://energimyndigheten.se/Foretag/Elcertifikat/. Läst 11 april 2013. 
  28. ^ ”Regeringens proposition 2014/15:123. Ambitionshöjning för förnybar el och kontrollstation för elcertifikatsystemet 2015.”. http://www.regeringen.se/contentassets/5d2dd9fb5e7648e192fe3aef3dd5fd5c/prop_14-15_123webb.pdf. Läst 16 oktober 2015. 
  29. ^ ”Cesar elcertifikat”. https://elcertifikat.svk.se/cmcall.asp?service=CS_Reports.GetCertificates&styleFN=reports/xsl/certificates.xsl&generalpageid=2. Läst 11 april 2013. 
  30. ^ Detaljerade uppgifter om elcertifikatsystemet 2003-2012 avseende kvotplikt och tilldelning av elcertifikat i Sverige. Energimyndigheten, Analysavdelningen. PM 2014-04-11. 
  31. ^ ”Dagens spotpris på el”. elen.nu. http://elen.nu/. Läst 15 januari 2015. 
  32. ^ ”Planeringsram för år 2020”. http://www.energimyndigheten.se/sv/Om-oss/Var-verksamhet/Framjande-av-vindkraft1/Mal-och-forutsattningar-/Nytt-planeringsmal-for-2020/. Läst 10 april 2013. 
  33. ^ ”Riksintresse vindbruk”. http://www.energimyndigheten.se/Om-oss/Var-verksamhet/Framjande-av-vindkraft1/Riksintresse-vindbruk-/. Läst 17 mars 2014. 
  34. ^ Ann-Lie Mårtensson et al (2012). Boverkets stöd till planeringsinsatser för vindkraft. Utvärdering av de kommunala översiktsplanernas användbarhet vid planering och etablering av vindkraft.. Boverket 
  35. ^ Internationell jämförelse avseende militär flygverksamhet och vindkraft. FOI. 2011. http://www.foi.se/Documents/FOI%202010-1964%20Sammanfattning.pdf 
  36. ^ Remiss av Totalförsvarets forskningsinstituts redovisning av regeringsuppdrag om en internationell jämförelse i fråga om militär flygverksamhet och vindkraft.. 2012. http://www.svenskenergi.se/upload/Nyheter%20och%20press/Remisser/S2012-05_v2.pdf 
  37. ^ Nya regler för prövning av vindkraftverk. Vindlov.se. 2009. http://www.vindlov.se/Aktuellt/Nyheter-fran-Vindlov/Fran-och-med-den-1-augusti-2009-galler-nya-regler-for-provning-av-vindkraftverk/ 
  38. ^ Erfarenheter 16 kap Miljöbalken. Energimyndigheten. 2010. ISBN http://www.natverketforvindbruk.se/Global/Planering_tillstand/Sammanst%c3%a4llning%2016%20%20kap%204%20%c2%a7%20%20milj%c3%b6balk.pdf 
  39. ^ Bränsleförsörjningen i atomåldern. SOU 1956:58 del II. Statens offentliga utredningar. 1956 
  40. ^ STUs vindkraftgrupp (1974). Ny vindenergiteknik. Sammanfattning av förstudie angående vindkraftens framtida möjligheter i Sverige. STU-utredning nr 30-1974.. Styrelsen för teknisk utveckling 
  41. ^ Vindkraft. Resultat och slutsatser från det svenska vindenergiprogrammet.. Statens energiverk 1985:1. 1985. Sid. 40. ISBN ALLF 730 84 061 
  42. ^ Vindkraft. Juridik och ekonomi. B 1992:5. NUTEK. 1992. Sid. 38 
  43. ^ Jarl Månsson, Karin (1991). Försöksanläggning för havsbaserad vindkraft i Nogersund. Sydkraft 

Litteraturreferenser[redigera | redigera wikitext]

  • Wizelius, Tore (2002). Vindkraft i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. ISBN 978-91-44-02055-6 
  • Engström, Staffan (2015). Historien om den svenska vindkraften. Hur det började. Läget idag. Framtid.. Malmö. ISBN 978-91-7611-109-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]