Vestatemplet
Vestatemplet (Latin: Aedes Vestae; Italienska: Tempio di Vesta) är ett rundtempel på Forum Romanum i Rom, uppfört till gudinnan Vestas ära av Numa Pompilius. Där vaktade vestalerna den eviga elden.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Templet var helgat åt Vesta, hemmets och härdens gudinna. Det första Vestatemplet var en rund byggnad uppförd under kungaperioden (753 till 509 f.v.t.). Enligt legenden uppfördes Vestatemplet av Numa Pompilius, Roms andra kung. Han ska även ha grundat Vestasorden samt låtit bygga Vestalernas hus. Det första templet torde då varit byggd med flätverk och lera med ett halmtak. Templet behöll sin runda form genom dess historia, vilket är ett av karaktärsdragen för templets utseende. Troligen gjordes detta för att knyta samman Vestatemplet med dessa långa förflutna som en av Roms äldsta kulter. Byggnaden var en av de tidigaste uppförda på Forum Romanum (Forum Magnum).
I templet brann den eviga elden vilket var en symbol för Roms välgång och säkerhet. I stället för en kultstaty var det elden som var placerad i cellan i templets mitt. En öppning i taket gjorde det möjligt för rökutgång. Förutom templet fanns en bostadsdel åt de 6 vestalerna samt förrådsbyggnaderna Penus och Penus exteriur, Vestalernas bostad kallades för Vestalernas hus. Under senrepubliken, troligtvis under Julius Caesars tid som Pontifex Maximus (62-44 f.v.t) utökades antalet rum tillhörande bostadsdelen. Templet förstördes många gånger i historien, bland annat förstördes templet av Galler år 390 f.v.t. Templet har även varit med om ett antal förödande eldsvådor. Senrepublikens tempel var en rund byggnad med 6 kolonner enligt ett mynt präglat av Cassius Longinus 55 f.v.t. En skulptur hållande en spira stod ovanför pedimenten. Griphövdade antefixer täckte takfötterna.[1]
Templet hade en diameter på 14,8 m och var i samma storlek som Herculestemplet på Forum Boarium. Detta Vestatempel förstördes i den stora branden 64 e.v.t. De lämningar vi kan se idag härstammar från en restaurering gjord av kejsar Septimius Severus hustru Julia Domna (185-217 e.v.t), efter en brand 191 e.v.t.
Ett av de senare templen hade 20 kolonner. Templet använde grekisk arkitektur med kolonner i korintisk ordning. Templet var byggt i marmor. Varje kolonn var drygt en halv meter i diameter varav basen var sexton decimeter i omkrets.
År 391 e.v.t. lät Theodosius I släcka elden och stänga templet. Det plundrades därefter under årens lopp och revs slutligen 1549 e.v.t.
Penus Vestae[redigera | redigera wikitext]
En av vestalernas huvudsakliga göromål var att producera renande substanser som användas i alla publika offerritualer i Rom. Dessa substanser skall ha varit symboliska för stadens föda. En sådan reningssubstans som tillverkades var mola salsa, vilket var en blandning av speltvete och salt.[1]
Längst in i templet fanns ett förrådsrum ‘Penus Vestae’ som förvarade reningssubstanserna samt de heliga objekten. Det ålades vestalerna att vakta detta rum. De heliga objekten, sacra, renades med vatten dagligen. Detta inre rum skall ha varit avskärmat då det endast var vestalerna som både fick och kunde se de heliga objekten. Detta gjorde att det fanns en stor mystik runt innehållet i rummet. Vad man vet ska det åtminstone ha funnits en liten staty av Pallas Athena vid namn Palladium som sägs ha följt med Aeneas från Troja.[1][2]
Den eviga elden[redigera | redigera wikitext]
I många kulter framställde man guden eller gudinnan med en kultstaty, vilket inte var fallet med Vestatemplet. Inuti Vestatemplet fanns det istället en stor härd med en brinnande eld som representerade Vestas närvaro. Denna härd kallades för “den eviga elden” eftersom den skulle brinna dag och natt och fungerade som ett fysiskt och symboliskt hjärta för staden. Enligt legenden så skulle Rom falla om elden slocknade. Det var vestalerna, templets prästinnor, som ansvarade för att vakta elden. Vestalernas ansvar över elden var en viktig uppgift då elden ansågs vara en direkt länk till romarnas välmående och framgång. Eld var ett viktigt element för romarna eftersom det var avgörande för att ge ljus och värme åt sådant som matlagning, bränna offer och vid tillverkning av keramik. Vestas härd symboliserade alla romerska familjers härdar och försäkrade att de skulle vara i evighet. Om elden slocknade ansågs det vara ett resultat av vestalernas brutna kyskhetslöfte och de kunde bli bestraffade. Bestraffningen kunde ges ut i from av piskning från översteprästen, pontifex maximus. [3]
Vestalerna bar yttersta ansvaret för att hålla elden vid liv och vaka över den. Dock finns det exempel på när samtliga vestaler varit närvarande vid olika tillställningar, vilket då inneburit att slavar eller liknande fick vaka över den. Elden användes också vid tillverkningen av de reningssubstanser som förelåg vestalerna att framställa.[4]
Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]
Vestatemplets läge
Vestatemplet på Forum Romanun
Foto av Vestatemplet på Forum Romanun
.gif)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- DiLuzio, Meghan J. A place at the Altar. Priestesses in Republican Rome. (2016).
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] DiLuzio, Meghan J. (2016). A Place at the Altar. Priestesses in Republican Rome.. Princeton University Press
- ^ Wildfang, Robin Lorsch (2006). Rome's vestal virgins: a study of Rome's vestal priestesses in the late Republic and Early Empire. London: Routledge
- ^ DiLuzio, Meghan J., A place at the altar: priestesses in Republican Rome, Princeton University Press, Princeton, 2016, s. 189-190.
- ^ DiLuzio, 2016, s. 191.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Vestatemplet.
Wikimedia Commons har media som rör