Vildpersilja

	Vildpersilja
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Araliaordningen; Apiales
Familj	Flockblommiga växter; Apiaceae
Släkte	Vildpersiljor; Aethusa
Art	Vildpersilja; A. cynapium
Vetenskapligt namn
	§ Aethusa cynapium
Auktor	L., 1753
Synonymer
	Aethusa cicuta Neck., 1768; Aethusa cynapium subsp. agrestis (Wallr.) Dostál, 1949; Aethusa cynapium var. agrestis Wallr.; Aethusa cynapium L. ssp. cynapioides; (M.Bieb.) Nyman (ssp. elata), 1879; Aethusa cynapium f. agrestis; (Wallr.) Schube, 1903; Aethusa cynapium L. subsp. agrestis (Wallr.) Dostál (subsp. segetalis); Aethusa cynapium subsp. cynapioides (M.Bieb.) Nyman, 1879; Aethusa cynapium subsp. elata; Hoffm. ex Schübl. & G.Martens, 1834; Aethusa cynapium subsp. elata; (Friedl.) Schübl. & G.Martens, 1834; Aethusa cynapium var. elatior Döll, 1843; Aethusa cynapium subsp. gigantea; (Lej.) P.D.Sell, 2009; Aethusa cynapium var. gigantea Lej.; Aethusa cynapium subsp. segetalis (Boenn.) Schübl. & G.Martens, 1834; Aethusa cynapium var. segetalis (Boenn.) Beck, 1892; Aethusa cynica Dulac, 1867; Aethusa elata Friedl.ex Fisch., 1813; Aethusa micrantha Opiz ex Nyman, 1879; Aethusa petroselinifolia; Gilib., 1782 comb. inval.; Aethusa segetalis Boenn., 1824; Aethusa tenuifolia Gray, 1821; Aethusa toxicaria Salisb., 1796; Cicuta cynapicum Crantz, 1767; Cicuta cynapium O.Targ.Tozz., 1796; Cicuta minor Garsault, 1764 nom. inval; Coriandrum cynapium Crantz, 1762 Basionym; Selinum cynapium E.H.L.Krause, 1904; Sium cynapium Vest, 1806;
	Från Franz Eugen Köhler: Koehlers Medizinal-Pflanzen in naturgetreuen Abbildungen und kurz erläuterndem Texte Gera, 1887 A Blommande planta, avbildad i naturlig storlek; Nedanstående delbilder är förstoringar 1 Blomma från det yttre av en blomflock; 2 Blomma från mitten av en blomflock; 3; 4 Frukt; 5 Frukt, uppskuren på tvären; 6 Frö; 7 Uppskuret frö;

Vildpersilja (Aethusa cynapium) är en ett- till tvåårig växt som tillhör familjen flockblommiga växter.

Beskrivning

Vildpersilja blir 5–100 centimeter hög och blommar i juli till september med vita, ibland rosatonade, blommor. Stjälken är kal, slät, dock ibland taggig, ofta violett nertill. Bladen är flikiga och glänsande. Roten är en svag pålrot. Växten luktar obehagligt. Blommorna sitter i sammansatta flockar. Befruktningen sker till största delen genom att vinden sprider pollen, men insekter hjälper också till.

Frukten är 3–4 millimeter tjock och avlång, med fem tydliga åsar och fyra djupa fåror däremellan.

Kromosomtal 2n = 20.

Förväxlingsrisk

Vildpersilja kan påminna lite om en spenslig hundloka och skiljs lättast från den på tre nedåtriktade, stora svepen.

Giftighet

Hela växten är mycket giftig, särskilt fröna. Förtäring medför kraftigt illamående, kräkning, diarré, stark salivavsöndring, muskelryckningar, smärta i buken och muskler, svårighet att röra på armarna och benen, sluddrande tal, dvala.^[1] Många av följderna liknar dem hos epilepsi. Förgiftningar behandlas med magpumpning och därefter dryck.

Aktiva ämnen är olika alkaloider, t.ex. koniin och sinapin, C₁₆H₂₄NO₅.

Dödsfall har inträffat efter förtäring av vildpersilja.^[2] ^[3]

Underarter

Vanlig vildpersilja, Aethusa cynapium subsp. cynapium, huvudunderart, ettårig.
Liten vildpersilja, Aethusa cynapium subsp. segetalis (Boenn.) Schübl. & G.Martens, 1834, ettårig.
Trädgårdsvildpersilja, Aethusa cynapium var. domestica
Smal vildpersilja, Aethusa cynapium var. cynapium
Stor vildpersilja, Aethusa cynapium var. gigantea Lej., 1811
= Aethusa cynapium subsp. elata Hoffm. ex Schübl. & G.Martens, 1834. tvåårig.

Habitat

Hela Danmark, Finlands sydspets, små områden i södra Norge, sparsamt i södra och mellersta Sverige och kan även sällsynt påträffas längre norrut.

Utbredningskartor

Norden [1]
Norra halvklotet [2]
- Ej ursprunglig i Nordamerika.

Biotop

Näringsrik jord (ej torr) i närheten av bebyggelse, exempelvis rabatter, ruderatmark, jordhögar, bangårdar.

Etymologi

Släktets namn Aethusa härleds från grekiska αιτυςα (aithusa) = glänsande. Det syftar på bladens utseende. Artepitetet cynapium är en latinisering av grekiska κυνός (kunos) = "såsom en hund". Jämför cynosura = hundsvans. Vad vildpersilja har med hund att göra är oklart. Kanske av samma skäl som att den snarlika växten Anthriscus sylvestris kallas hundkäx eller hundloka på svenska. Förledet hund- var förr ansett som starkt nedsättande.

Användning

Preparat av vlldpersilja, kallade Aeth, används inom homeopati för behandling av sjukdomar.

Bygdemål

Namn	Trakt	Förklaring	Referens

Glis, glisört	?	Förvrängning av glansig	^[4]
Åthäva	?		^[4]

Bilder

Habitat.
Stjälk.
Fästet för en blomflock.
Blad
Oklart vad som orsakat de gula prickarna.
Småflock med blommor.
Småflock med blommor, sett från olika håll
Lägg märke till de nedhängande svepebladen
Småflock med omogna frukter, sett från olika håll
De nedhängande svepebladen finns fortfarande kvar
Frukter
Frön
Till höger två uppskurna frön
Lägg märke till skalan nedtill, i mitten

Källor

^ Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, avsnitt 457, vildpersilja
^ Vår flora i färg. sid. 258. ISBN 91-20-03477-6
^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 71. ISBN 91-20-04445-3
^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org

Den nya nordiska floran ISBN 91-46-17584-9

Externa länkar

Den virtuella floran - Vildpersilja
Vildpersilja i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Vildpersilja.
Bilder & media

[1] Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, avsnitt 457, vildpersilja

[2] Vår flora i färg. sid. 258. ISBN 91-20-03477-6

[3] Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 71. ISBN 91-20-04445-3

[4] J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org

[1]

[2]

[3]

[4]