Vilhelm Svedbom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vilhelm Svedbom
Vilhelm Svedbom H8D 1901.jpg
Porträtt i Hvar 8 Dag 1901.
Född 8 mars 1843
Klara församling
Död 25 december 1904
Jakobs församling
Begraven Norra begravningsplatsen[1]
kartor
Nationalitet Svensk
Sysselsättning Kompositör, litteraturvetenskap och musikhistoriker
Make/maka Hilma Lindberg
Föräldrar Per Erik Svedbom
Redigera Wikidata

Per Jonas Fredrik Vilhelm Svedbom, född 8 mars 1843 i Stockholm, död där 25 december 1904, var en svensk kompositör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Fadern var Per Erik Svedbom. Svedbom blev student i Uppsala 1861, filosofie doktor 1872 och docent i litteraturhistoria vid Uppsala universitet samma år. Han blev sekreterare vid Musikaliska akademien 1876 och lärare vid konservatoriet i musikhistoria och estetik 1877. Efter Albert Rubensons död 1901 blev Svedbom konservatoriets direktör och innehade denna befattning till sin död 1904. Han gifte sig 1884 med Hilma Lindberg, känd som talangfull pianist.

Svedbom reste flera gånger till utlandet för att sätta sig in i de musikaliska förhållandena där. Som delegerad för Sverige deltog han 1885 i Wienkonferensen för bestämmande av normaltonhöjd. Från 1878 var han sekreterare i Musikaliska konstföreningen och från 1881 ordförande i den av honom och Ludvig Norman stiftade Musikföreningen. Han var även medlem av operastyrelsen.

Kompositioner[redigera | redigera wikitext]

Redan tidigt blev Svedbom känd i Uppsala som en god pianist och kompositör av vismelodier. Han studerade senare komposition för Friedrich Kiel i Berlin. Svedbom komponerade bland annat I rosengården för solo, kör och orkester samt Fyris till Orphei Drängar:s 25-års-fest 1878. Ur den förra kommer Svennens sång, som blev mycket populär. Andra mera sjungna solosånger av Svedbom är Sten Sture, Källan Karneval och En stackars tjänsteflicka. Av hans körsånger är mest bekanta arrangemangen av Grönbergens visa och Hej dunkom.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svedbom, PER JONAS FR.W., SvenskaGravar.se, läs online, läst: 29 juni 2017

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]