Vimmerby–Ydre Järnväg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vimmerby-Ydre Järnväg
Allmänt
Plats Småland
Östergötland
Sträcka Vimmerby-Ydrefors
Anslutande järnvägslinjer Vimmerby-Spångenäs Järnväg
Normalspår
Östra Centralbanan
Organisation
Invigd 11 oktober 1924
Avstängd 1 juni 1933 (persontrafik)
1 januari 1940 (godstrafik)
Ägare Vimmerby-Ydre Järnvägsaktiebolag -1937
Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar 1937-
Trafikoperatör Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar
Tekniska fakta
Längd 30 kilometer
Antal spår Enkelspår
Spårvidd 891 millimeter (smalspår)
Linjekarta
Unknown BSicon "exKBHFa"
30 Ydrefors
Unknown BSicon "exSTR+GRZq"
28 länsgräns Kalmar län och Östergötlands län
Unknown BSicon "exHST"
27 Ydrehammar
Unknown BSicon "exWBRÜCKE1"
26 Stångån vid Ösjöfors
Unknown BSicon "exHST"
24 Norrkvill
Unknown BSicon "exHST"
20 Venzelholm
Unknown BSicon "exHST"
17 Rumskulla
Unknown BSicon "exHST"
14 Mossnäs
Unknown BSicon "exHST"
9 Djurstorp
Unknown BSicon "exWBRÜCKE1"
1 Stångån
Track turning from left Unknown BSicon "xKRZ"
0 Östra Centralbananmot Linköping C
Station on track Unknown BSicon "exBHF"
0 Vimmerby Station
Abbreviated in this map Unknown BSicon "exSTR"
Östra Centralbananmot Hultsfred, Kalmar
Unknown BSicon "exLUECKE"
Vimmerby-Spångenäs järnvägmot Spångenäs
Källor [1]

Vimmerby-Ydre Järnväg (VYJ), även känd som Ydrebanan, är en nedlagd och uppriven 891 mm smalspårig järnväg mellan Vimmerby i Kalmar län och Ydrefors i Östergötlands län, Sverige.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Koncessionen erhölls 1908 som en fortsättning på Vimmerby-Spångenäs Järnväg men ekonomiska svårigheter gjorda att det dröjde till 1922 innan byggandet med hjälp av Arbetslöshetskommissionen[källa behövs] kunde börja från Vimmerby. Godstrafik påbörjades 1923, slutstationen Ydrefors nåddes 1924 och banan öppnade för allmän trafik den 24 oktober samma år. Järnvägen ägdes av Vimmerby-Ydre Järnvägaktiebolag med säte i Västervik. Byggnadskostnaden uppgick 1925 till 1 517 000 kr. Aktiekapitalet var 706 700 kr och bolaget hade ett statslån på 825 000 kr. Banan hade inget eget rullande material utan trafikerades från början av Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar. I början på 1930-talet drabbades järnvägen av ekonomiska svårigheter och bolaget trädde 1934 i likvidation. Banan togs över av Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar (NHVJ) den 1 juli 1937. Persontrafiken upphörde den 1 juni 1933. Godstrafiken fortsatte och bestod mest av virkestransporter. Koncessionen upphörde den 1 januari 1940 och därmed kunde banan börja rivas under sommaren 1940. Innan hela banan var riven blev den ett mål för störtbombsövningar av Flygvapnet den 6 september 1940.[2][3][4][5][6]

I Ydrefors fanns det en 12 meter bred vändskiva som senare flyttades till museijärnvägen i Västervik.[7]

Nutid[redigera | redigera wikitext]

Eftersom banan gick mer i skogsmark än på åker finns spår av banvallen kvar och de flesta stationshusen finns kvar i privat ägo.[4][8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Historiskt om Svenska Järnvägar Bandelsregister
  2. ^ Nordisk familjebok 1926 Vimmerby-Ydre Järnväg
  3. ^ Kortare historik om och kring Ydrefors
  4. ^ [a b] BANVAKT.se
  5. ^ Kindaposten 2 augusti 2006: Önskar Spångenäsbanan kvar
  6. ^ Postvagnen Persontrafiken på Kindsbanan upphör nästa år.
  7. ^ Gamla Järnvägshistoriskt Forum Vändskivan i Västervik
  8. ^ Järnvägshistoriskt Forum Med tanka på månadens allmanacksbild....

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Svallhammar, Stig (2005). Kronan på verket? : Norsholm-Västervik-Hultsfreds järnvägar i med- och motlut. Malmö: Frank Stenvalls förlag. Libris 9945442. ISBN 91-7266-163-1