Vipera seoanei

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vipera seoanei
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Vipera seoanei 05.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Kräldjur
Reptilia
Ordning Fjällbärande kräldjur
Squamata
Familj Huggormar
Viperidae
Släkte Vipera
Art Vipera seoanei
Vetenskapligt namn
§ Vipera seoanei
Auktor Lataste, 1879
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
Vipera (pelias) seoanei VENCHI 2006[2]
Hitta fler artiklar om djur med


Vipera seoanei[3] är en ormart som beskrevs av Lataste 1879. Vipera seoanei ingår i släktet Vipera och familjen huggormar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Denna huggorm blir vanligen 50 cm lång och ibland upp till 70 cm lång. Bålens färg kan variera mycket mellan olika individer. Oftast är grundfärgen grå, beige eller rödaktig. Hos några individer förekommer på grundfärgen ett mörkt sicksack mönster eller andra fläckar. Individer med enhetlig färg över hela kroppen hittas likaså. I motsats till aspishuggormen (Vipera aspis) och Latastes huggorm (Vipera latastei) har Vipera seoanei ingen uppåtriktad nos.[6]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arten lever i norra Portugal, nordvästra Spanien och i Frankrikes sydvästra hörn. Den vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 1900 meter över havet.[1] Denna huggorm föredrar varma platser i fuktiga landskap. Den hittas bland annat på gläntor eller vid kanter av lövfällande skogar, på ängar med örnbräknar eller med arter av klockljungssläktet (Erica) samt intill stenhögar eller murar.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Vipera seoanei är aktiv på dagen med undantag av årets varmaste månader. Beroende på utbredning håller arten fram till mars, april eller maj vinterdvala. Den jagar huvudsakligen små däggdjur genom att vänta i ett gömställe och överraska dem. Ibland uppsöker huggormen däggdjurens bon. Mellan augusti och oktober föder honan upp till 10 levande ungar (ovovivipari).[6] Ungar föds bara vartannat år.[1]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[4]

  • V. s. seoanei
  • V. s. cantabrica

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2009 Vipera seoanei Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Venchi, Alberto and Roberto Sindaco (2006) Annotated checklist of the reptiles of the Mediterranean countries, with keys to species identification. Part 2 -Snakes (Reptilia, Serpentes)., Annali del Museo Civico di Storia Naturale "G. Doria", Genova, XCVIII: 259-364
  3. ^ Lataste,F. (1879) Diagnose dúne vipère nouvelle dÉspagne., Bulletin de la Société zoologique de France, Angers 4:132
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (20 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/vipera+seoanei/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02, Vipera seoanei
  6. ^ [a b c] Speybroeck, red (2016). Vipera seoanei (på engelska). Field Guide to the Amphibians and Reptiles of Britain and Europe. Bloomsbury Publishing. Sid. 409-410. ISBN 978-1-4081-5459-5 


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]