Virginiauv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Virginiauv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Great Horned Owl (Bubo virginianus) On nest! (16411042694).jpg
Virginiauv på bo
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Ugglefåglar
Strigiformes
Familj Ugglor
Strigidae
Släkte Bubo
Art Virginiauv
B. virginianus
Vetenskapligt namn
§ Bubo virginianus
Auktor Gmelin, 1788
Utbredning
Bubo virginianus dis.png
Bubo virginianusPCCA20031019-0367B.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Virginiauv[2] (Bubo virginianus) är en amerikansk uggla som tillhör släktet Bubo.[3] Den är nästan lika stor som berguven. Arten är aldrig sedd i västra palearktis. Möjligen kan parkrymlingar förekomma.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Virginiauven är en stor fågel, med en längd på mellan 46 och 63 cm (honan är störst) och en vingspann mellan 101 och 145 cm. Vikten ligger mellan 0,9 och 2,5 kg.[4] Den har stora örontofsar, gula ögon och en fjäderdräkt som är spräcklig i brunt, grått och svart upptill med vit strupfläck; buken är ljusare med bruna tvärstreck.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Den finns i många miljöer, från skogar, öknar och även bebodda områden. Den tenderar dock att föredra öppen terräng som ängar och odlade fält.[4]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Virginiauven, som jagar på natten, tar ett flertal byten, framför allt mindre däggdjur (det är en av de få djur som tar skunkar) och fåglar (även rovlevande fåglar som andra ugglor, pilgrimsfalk och fiskgjusar), men även reptiler, groddjur och ryggradslösa djur.[4]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Den bygger inget eget bo, utan föredrar att ta över andra fåglars reden. Den är inte särskilt noga med placeringen; boet kan finnas i träd, klippskrevor, ihåliga träd, byggnader eller på marken.[4] Honan lägger en till fem vita, nästan klotrunda ägg[4], som ruvas i mellan 4 och 5 veckor. Ungarna blir flygga efter fem veckor.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Virginiauven förekommer i Nordamerika, Centralamerika och norra Sydamerika. Den delas in i hela 14 underarter med följande utbredning.[3]

  • B. v. algistus – västra Alaska
  • B. v. lagophonus – centrala Alaska till nordöstra Oregon, Idaho och nordvästra Montana
  • B. v. saturatus – kustnära sydöstra Alaska till kustnära norra Kalifornien
  • B. v. pacificus – kustnära centrala Kalifornien till nordvästra Baja California
  • B. v. subarcticus – västcentrala Kanada till norra Idaho
  • B. v. pallescens – sydvästra USA till södra Mexiko
  • B. v. pinorum – södra Idaho till norra Arizona och norra New Mexico
  • B. v. heterocnemis – nordöstra Kanada till området kring Stora Sjöarna
  • B. v. virginianus – sydöstra Kanada till centrala och östra USA
  • B. v. elachistus – södra Baja California
  • B. v. mayensisYucatánhalvön
  • B. v. mesembrinus – södra Mexiko till västra Panama
  • B. v. nigrescensColombia till nordvästra Peru
  • B. v. nacurutu – östra Colombia genom Guyanaregionen till nordöstra Brasilien, Argentina, Bolivia och centrala Peru

Magellanuven (B. magellanicus) behandlas ofta som underart till virginiauven.[6]

Status[redigera | redigera wikitext]

Enligt IUCN är den inte hotad (livskraftig, LC)[1]. Den är emellertid själv en fara för hotade arter som pilgrimsfalk[4].

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Bubo virginianus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-10-10
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.3). doi :  10.14344/IOC.ML.6.3.
  4. ^ [a b c d e f] ”Great Horned Owl” (på en). The Cornell Lab of Ornithology, Cornell University. 2009. http://www.allaboutbirds.org/guide/Great_Horned_Owl/lifehistory. Läst 31 maj 2009. 
  5. ^ [a b] Gregory Gough. ”Great Horned Owl” (på en). USGS Patuxent Wildlife Research Center. http://www.mbr-pwrc.usgs.gov/id/framlst/i3750id.html. Läst 31 maj 2009. 
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11