Vita bandet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Logotyp för Woman's Christian Temperance Union, med det vita bandet.

Vita Bandet, engelskt namn Woman's Christian Temperance Union (WCTU), är en ekumenisk kvinno- och nykterhetsorganisation med ursprung i USA.

Historik[redigera | redigera wikitext]

WCTU grundades i december 1873, som en utväxt av det så kallade Kvinnornas korståg under vintern 1873-1874, där kvinnor träffades i kyrkor för att be och därefter marscherade till barer och uppmanade ägarna att stänga dem.[1] De första orter där organisationer bildades var Hillsboro i Ohio och Fredonia i New York. De som sympatiserade med rörelsen knöt ett vitt band runt armen, och på så sätt skapades WCTU:s symbol.[2]

Sommaren 1874 började man diskutera en nationell organisation, och i november 1874 bildades The National Woman's Christian Temperance Union vid ett nationellt konvent i Cleveland, Ohio.[3] Ordföranden 1874-1879 var Annie Turner Wittenmyer, och hon efterträddes 1879 av Frances Willard, som stannade på posten till sin död 1898. WCTU's internationella organisation, World's Women's Christian Temperance Union (WWCTU) bildades 1883.[2]

Vita Bandet i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Svenska Vita bandet bildades ursprungligen 1897, men utan kontakt med WWCTU.[4] Den första föreningen som utgjorde en svensk avdelning av WWCTU bildades på Östermalm i Stockholm 12 september 1900Emilie Rathous inbjudan. Den 28 oktober 1901 bildades en nationell centralstyrelse. Året därpå blev föreningen allmänt känd genom det första nordiska mötet som hölls på Emilie Rathous initiativ. Där underströk hon kvinnans sociala ansvar. Samma år hölls stora rösträttsdemonstrationer över hela Sverige, i Stockholm bildades den första föreningen för kvinnans politiska rösträtt och inleddes en omfattande kampanj mot den lagligt reglerade prostitutionen.

Vid nyår 1903 öppnades Vita Bandets första byrå, en period av intensiv upplysningspropaganda igångsattes, och en social verksamhet av dittills oanade mått påbörjades. Inom kort hade hundratals lokalföreningar och över 200 fredsföreningar bildats. All denna verksamhet hade Emilie Rathou som Vita Bandets generalsekreterare att besöka, informera, inspirera och på olika sätt bistå. Dessutom redigerade hon under flera decennier Vita Bandets periodiska skrifter och höll ännu på ålderdomen inspirerande föredrag om föreningens tillkomst, verksamhet och mål.

Det är Emilie Rathous förtjänst att Vita Bandet har en väldokumenterad historia utgörande en viktig del av svensk kvinnohistoria. Under flera decennier stod Maria Sandström i ledningen för kampen mot reglementerad prostitution och sexuell dubbelmoral.

Tidskrift[redigera | redigera wikitext]

  • Vita bandet

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The History of the WCTU, läst 2013-01-08
  2. ^ [a b] Historik - Vita Bandet och WCTU, läst 2013-01-08
  3. ^ Early WCTU, läst 2013-01-08
  4. ^ Emilie Rathou i Svenskt Biografiskt Lexikon, band 29 (1995-1997), s. 708

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]