Förskola i Sverige

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Barnkrubba)
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om förskola i Sverige. För förskolan ur ett globalt perspektiv, se Förskola.
Förskolan Solviksängen i Bromma.
Förskolan Altorp.
En läs- och skrivavdelning på en förskola.
En projektvägg på en förskola.

Förskolan i Sverige gäller förskoleverksamhet som riktar sig till yngre barn, i åldrarna 1-5 år, vilka ännu inte börjat i grundskolan. Förskolans mål är att erbjuda trygg omsorg samt att stimulera barnens utveckling och lust att lära. I Sverige är kommunerna enligt lag ansvariga att anordna förskola för barn från och med ett års ålder.[1]På förskolor arbetar både förskollärare och barnskötare,[2] verksamheten leds av en förskolechef eller rektor, tidigare kallad föreståndare.

Enskild förskola betecknar förskola som inte drivs av kommunen.

I begreppet förskola ingår det som tidigare delades upp i daghem och deltidsgrupp. Daghemmen (dagis) var då till stor del till för att ta hand om barnen medan föräldrarna arbetade, medan lekskolan (lekis eller deltidsförskola) var skolförberedande verksamhet tre timmar på förmiddag eller eftermiddag för de barn som snart skulle börja skolan. Förutom daghem är äldre svenska namn för motsvarande verksamheter småbarnsskola,[3] barnkrubba (kommer av att det nyfödda Jesusbarnet enligt Bibelns berättelse vilade i en krubba), barnstuga, kindergarten, storbarnkammare och barnträdgård (en direkt översättning av det tyska ordet Kindergarten, som ibland även använts på svenska). Den tidigare svenska lekskolan för 6-åringar motsvaras sedan 1990-talet av förskoleklass.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Barnavården i Sverige var i till en början en filantropisk verksamhet och växte fram ur en social nödvändighet; industrialiseringen gjorde det omöjligt för föräldrar att uppfostra och undervisa sina barn hemma. De tidigaste formerna av barnomsorg för de yngre barnen kallades småbarnsskola och barnkrubba. Dessa småbarnsinstitutioner konstituerades i Sverige i början av 1800-talet och var heldagsomsorger med tydlig religiös prägel som riktade sig till de fattigaste barnen. Småbarnsskolans syfte var att uppfostra barnen och se till att religionen grundlades, medan barnkrubborna endast var till för vård utan pedagogiska element.

Vid mitten av 1850-talet grundades Häggbladska småbarnsskolan, också kallad Bildningsanstalt för små barn vid Sergelgatan i Stockholm av Hanna och Ulla Häggblad, döttrar till Hedemoras kyrkoherde J. Häggblad och kusiner till Per Erik Svedbom. Skolan utformades efter kindergartensystemet, som Ulla Häggblad (senare Beskow) hade studerat under Louise Fröbel i Hamburg.[4] För pojkarnas del fungerade den Staaffska skolan som en överbyggnad för denna.

Fröbels barnträdgårdsrörelse, Kindergarten, nådde Sverige 1896 och var en halvdagsomsorg med utbildningssyfte, som på grund av avgifterna endast var tillgänglig för de rikaste medborgarna. Mycket fokus lades inom barnträdgårdarna på naturen, och kunskap och välmående ansågs endast möjligt att uppnå genom närhet till naturen. Barnträdgården var ett pedagogiskt komplement till hemmet, medan modern hade det övergripande ansvaret för omsorgen.

1904 i Norrköping öppnades folkbarnträdgården, ett projekt av systrarna Ellen och Maria Moberg. Det var ett försök till att kombinera barnkrubbornas heldagsomsorg med barnträdgårdarnas pedagogiska verksamhet; i vissa kretsar strävade man efter att sammanfoga omsorg med utbildning på det här sättet, medan andra motsade sig detta.[5] Politikern Alva Myrdal släppte år 1935 boken Stadsbarn där hon argumenterade för en liknande småbarnsinstitution kallad "storbarnkammaren", som var menad att väva samman del- och heltidsomsorgen. Målet var dessutom att göra denna sorts omsorg tillgänglig för alla samhällsklasser, till skillnad från barnträdgårdarna som riktade sig till välbärgade familjer.[6] Myrdal förkastade även religionens roll i småbarnsverksamheten och argumenterade för ett mer vetenskapsbaserat innehåll. Myrdal kom att ha en stor inverkan på vilken riktning förskolan utvecklades i.

1943 fattade riksdagen beslut om att den svenska förskoleverksamheten skulle benämnas som daghem och lekskola i stället för barnkrubba respektive barnträdgård,[7] trots protester från bland andra Stina Sandels som ville behålla titeln barnträdgård för att värna om Fröbels arv. Även önskemål från den tidens barnträdgårdslärarinnor om en koppling till skolans verksamhet avslogs.

Barnstugeutredningen tillsattes år 1968 med uppdrag att bland annat skriva ett pedagogiskt program för förskolan.[8] När Barnstugeutredningens resultat kom ut 1972 i två volymer valde man att samtidigt lansera förskola som det officiella samlingsnamnet för både del- och heltidsomsorg, för att markera den pedagogiska grunden för verksamheten.[9] Trots detta lever ordet dagis, förkortningen av begreppet daghem som stiftades 1943, kvar i folkmun.

Allt sedan barnstugeutredningens ingripande har förskolan tagit fler och fler steg i riktning mot skolans verksamhet. 1996 gjordes det politiska beslutet att förskolan skulle integreras med skolan och skolbarnomsorgen. 1998 flyttades således ansvaret för förskolan från socialdepartementet till utbildningsdepartementet och förskolan är nu en del av utbildningsväsendet. Förskolan ingår inte i skolplikten men är en rättighet för barn mellan 1 och 5 år. 1998 kom dessutom förskolans läroplan ut. En revidering av denna gjordes år 2010 som bland annat understryker förskollärarnas och förskolechefens ansvar.

Tidslinje
  • 1836 - De första småbarnsskolorna startas i Nora och Stockholm
  • 1854 - Den första barnkrubban, Kungsholmens barnkrubba, öppnas i Stockholm
  • 1896 - Privata barnträdgårdar öppnar i Stockholm efter tysk modell (Kindergarten)
  • 1899 - Systrarna Ellen (1874-1955) och Maria Moberg (1877-1948) startar folkbarnträdgården i sitt barnhem i Norrköping. Systrarna kom även senare att driva förskollärarutbildningar.
  • 1902 - Den första svenska barnavårdslagstiftningen kommer
  • 1935 - Alva Myrdals bok Stadsbarn kommer ut.
  • 1943 - Efter en statlig utredning beslutas om statsbidrag till förskolor och barnkrubbor
  • 1968 - Regeringen tillsätter Barnstugeutredningen och begreppet "förskola" lanseras som samlingsord för den svenska barnomsorgen
  • 1972 - Barnstugeutredningen blir klar och lägger grunden för förskolelagen, som införs 1975[10]
  • 1975 - Kommunerna åläggs att ansvara för en förskola till alla sexåringar
  • 1991 - Rätten till bidrag för personaldrivna daghem införs
  • 1995 - Rätten till förskola utökas till att gälla från ett års ålder
  • 1998 - En läroplan för förskolan införs och barnomsorgen flyttas från socialdepartementet till utbildningsdepartementet
  • 2002 - Maxtaxa införs.
  • 2003 - Allmän förskola för fyra- och femåringar införs.[11]
  • 2006 - Etableringsfrihet för förskolor och fritidshem[12]
  • 2010 - Läroplanen från 1998 revideras[13] och allmän förskola för treåringar införs

Förskolans uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Den svenska förskolan vänder sig till barn mellan 1 och 5 år och motsvaras av det som tidigare kallades daghem. Förskolans läroplan säger att ”förskolans verksamhet ska präglas av en pedagogik där omvårdnad, omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Den pedagogiska verksamheten ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnens utveckling och lärande”.[14] Förskolans uppgift är att möjliggöra för vårdnadshavare att studera eller förvärvsarbeta, samt att bedriva pedagogisk verksamhet som synliggör varje barns individuella behov och främjar barnens välbefinnande, lärande, lek och utveckling.

I Sverige har vårdnadshavare, som studerar eller förvärvsarbetar, rätt att placera sina barn i förskola från ett års ålder. Barnet har rätt att behålla platsen om vårdnadshavaren blir arbetslös eller föräldraledig. Från och med höstterminen det år barnet fyller tre år har det rätt till allmän förskola 525 timmar per år, vilket motsvarar 15 timmar i veckan[15]. Den allmänna förskolan är avgiftsfri, men annars betalar föräldrarna en avgift. De flesta kommuner följer maxtaxan som baseras på föräldrarnas inkomst, där högsta avgiften är 1 260 kr i månaden för första barnet.

Förskolan regleras av skollagen. All förskoleverksamhet är skyldig att följa en läroplan, läroplan för förskola(lpfö) fastställd av Sveriges regering. Läroplanen för förskolan är i sin struktur uppbyggd som övriga läroplaner och definierar mål, men inte metoder. Till skillnad från det obligatoriska skolväsendets läroplan innehåller förskolans enbart så kallade strävansmål och ej uppnåendemål. Det är upp till den enskilda förskolan och pedagogerna att välja vilken pedagogik och vilka strategier de använder för att främja lärandet mot med dessa strävande mål, att skapa möjligheter för lärande i förskolan.

Möjligheten för föräldrar att vara med och påverka vilken förskola deras barn ska tillhöra blir allt vanligare, även bland kommunala förskolor. Allt fler förskolor har en särskild pedagogisk inriktning (exempelvis Reggio Emilia) eller kunskapsinriktning (exempelvis miljö eller språk) för att underlätta valet för föräldrarna och ge barnen lämplig stimulering inför de kommande skolåren utifrån barnens individuella behov och intressen.

Pedagogisk miljö i förskolan[redigera | redigera wikitext]

Den pedagogiska miljön på en förskola ger förutsättningar för vad barnen kan uttrycka och på vilka sätt. Som pedagog är det av vikt att vara medveten om vilka möjligheter samt hinder som den pedagogiska miljön utgör för varje enskilt barn[16].

Utformning av den pedagogiska miljön[redigera | redigera wikitext]

Utformningen av den pedagogiska miljön i förskolan kan ha betydelse för hur barn blir uppfattade. Är de i en miljö som för dem är ointressant kan de uppfattas på ett negativt sätt så som rastlösa eller ”stökiga”, medan om samma barn är i en miljö som för dem är intressant kan de uppfattas på ett mer positivt sätt så som kompetenta och engagerade. Den pedagogiska miljön kan även bidra till hur barn uppfattar sig själva. Miljön i förskolan förmedlar budskap om hur man ska vara och bör bete sig på genom utformningen. Vilka leksaker som finns samt på vilken nivå materialet ligger ger barnen ett budskap om vad som förväntas av dem och detta kan leda till barnens egna identitetsskapande[17][18].

Utformningen av den pedagogiska miljön på en förskola handlar inte endast om de fysiska tingen så som möbler och leksaker utan även om den osynliga miljön som barn och personal på förskolan vistas i. Med den osynliga miljön menas de föreställningar och tankar som pedagogerna har om barn samt hur vardagsrutiner är organiserade i förskolan och dessa spelar minst sagt lika stor roll för hur utformningen kan komma att se ut[16][18]. Hur utformningen av miljön ser ut på en förskola berättar mycket om vilket förhållningssätt som råder, vilka tankar man har om barnen, deras utveckling och lärande. Att pedagoger på en förskola lyssnar på barnen samt gör dem delaktiga i utformningen av miljön är viktigt för att miljön som skapas ska bli meningsfull, spännande och lärorik för barnen[19].

Pedagogisk miljö som den tredje pedagogen[redigera | redigera wikitext]

Inom Reggio Emilia talas det om miljön som den tredje pedagogen, med detta menas att när miljön som barnen möter på förskolan är så pass intressant, meningsfull och utmanande kan den ses som en tredje pedagog för barnen. De andra två pedagogerna för ett barn menar man är de andra barnen samt pedagogerna. Genom att se den pedagogiska miljön som en aktör i förskolans verksamhet kan nya tankar om olika föremåls betydelse träda fram[16][20].


Dokumentation i förskolan[redigera | redigera wikitext]

Arbetet i förskolan ska enligt Läroplan för förskolan dokumenteras för att kunna följas upp, utvecklas och utvärderas. Förskollärare har ett ansvar att varje barns lärande och utveckling dokumenteras. För att kunna följa barns förändrade kunnande samt utveckla verksamheten ska arbetslaget använda olika former av dokumentation.[21] Dokumentation i förskolan kan i vid bemärkelse innebära att samla in och sammanställa olika former av information. Dokumentationen kan bli pedagogisk dokumentation först när den används som utgångspunkt för gemensam reflektion i arbetslaget samt med barnen.[22] Den används då medvetet i en pedagogisk process. Dokumentation i förskolan förekommer både i analog och digital form. Valet av dokumentationsform får konsekvenser för vad som synliggörs i dokumentationen.[23] För att dokumentationen ska vara användbar i förskolans utvecklingsarbete är det viktigt att den har ett tydligt syfte och fokus.[24] I förskolan förekommer exempelvis dokumentation med papper och penna[25] samt med digitala verktyg som smartmobil eller pekplattor. De innehåller funktioner för filminspelning, ljudupptagning, fotografering samt anteckningsmöjligheter.[26]

Fotografering[redigera | redigera wikitext]

Fotografering är ett användbart verktyg för vuxna och barn. Fotografering kan ske med både digitalkamera, smartmobil eller pekplatta. Ett fotografi lyfter fram och synliggör samt bekräftar det som pågår i bilden. Det är ett verktyg som öppnar upp för kommunikation. Dokumentation med kamera får olika fokus beroende av vem som fotograferar. Genom att turas om att fotografera kan olika skeenden och fokus fångas. Kameran kan ses som en agent som får saker att hända och den får på så vis en central position i dokumentationen. Ett fotografi kan säga något om det som hänt och öppna upp för olika sätt att gå vidare. När fotografering i förskolan sker i syftet att dokumentera så synliggörs barnens lärande i förskolan.[25] När barnet fotograferar ökar dess inflytande i verksamheten och barnets perspektiv i dokumentationen blir synligt. Med fotografier ges barnet möjlighet att kommunicera genom ett icke-verbalt språk.[27]

Ljudupptagning[redigera | redigera wikitext]

Det finns olika hjälpmedel att spela in ljud och samtal med i förskolan. Det kan vara med hjälp av en diktafon, smartmobil, dator eller pekplatta. Med ljudupptagning ges möjligheten att fånga upp meningsutbyten som sker mellan barnen eller mellan barn och vuxna. Ljudupptagning gör det möjligt att minnas händelser och samspel i efterhand.[25]

Film[redigera | redigera wikitext]

Filminspelning i förskolan sker med hjälp av filmkamera, digitalkamera, smartmobil eller pekplatta. Detta dokumentationsverktyg gör det möjligt att fånga sekvenser som innehåller både ljud, rörelser och kroppsspråk. Det gör att filminspelning blir ett multifunktionellt verktyg för dokumentation.[28] Med filminspelning finns möjligheten att kunna gå tillbaka och titta på dokumentationen ur olika synvinklar.[25]

Spaltdokumentation[redigera | redigera wikitext]

Med hjälp av spaltdokumentation går det att se olika händelseförlopp bland barnen.[28] Spaltdokumentation består av ett schema med tre spalter som görs med papper och penna. Vanligt förekommande rubriker i de tre spalterna är vad barnen gör, vad de säger och egna reflektioner. I den första spalten skrivs det som görs samt hur det görs ned. Det kan exempelvis vara olika handlingar, samspel med saker och andra barn. I den andra spalten skrivs det som sägs ned. I den tredje spalten kan den som dokumenterar reflektera över det som sker bland barnen. Dessa reflektioner kan vara egna tankar, diskussioner eller frågor man kan arbeta vidare med. För att göra dokumentationen fylligare går det att samtala med barnen och diskutera det innehåll som nedtecknats.[25]

Surfplattan som ett digitalt verktyg i en pedagogisk lärmiljö.

Mediepedagogik[redigera | redigera wikitext]

Mediepedagogik i förskolan handlar om att använda olika medier som inspiration i det pedagogiska arbetet i barnets utvecklingsprocess. Media och pedagogik samspelar i olika estetiska uttrycksformer. Exempel på uttrycksformer är stillbild, rörlig bild, ljus, multimedia samt barnets eget skapande med varierande medieverktyg. Avsikten med mediepedagogik i förskolan är att utveckla barns förståelse för sin omvärld. Utvecklingen sker när barnet själv får skapa samt reflektera kring det. En aktivitetstriangel består av att se, skapa och analysera och det redogör för vad som ingår i det praktiska mediepedagogiska arbetssättet.[29]

Digitala verktyg[redigera | redigera wikitext]

Digitala verktyg utgör en central del i ett mediepedagogiskt arbete. Vid användande av digitala verktyg kan barnet använda sin kommunikativa-, metakognitiva- och analysförmåga.[30] Med digitala verktyg kan barnets läs- och skrivutveckling främjas. Forsling [31] beskriver när lek och lärande möter teknologin vid en medielek, öppnar det upp möjligheter för barnet att utveckla en digital kompetens. En medielek kan utspela sig framför en skärm, som en förlängning av mediet, med den påtagliga tekniken samt inne i tekniken.[31]

Olika former av IT-verktyg har blivit en självklar del på många förskolor runt om i landet. Surfplattan är ett av de digitala verktyg som används i pedagogiken. Det är ett verktyg som många barn är bekanta med och som på ett tillgängligt sätt kan främja det pedagogiska arbetet i de fall som det finns ett tydligt syfte med användningen. Surfplattan kan även användas som ett dokumentationsverktyg i förskolans verksamhet.[32]

Mediepedagogik i förskolan kan bli ett problem om pedagoger ser användandet som en svårighet att förhålla sig till i verksamheten. Det kan bero på bristande kompetens och intresse kring området.[32]

Läroplanen för förskolan[redigera | redigera wikitext]

I Läroplanen för förskolan där det framgår att barn behöver förmågan att kunna kommunicera och söka sig ny kunskap eftersom vi lever i ett samhälle som är präglat av ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Vidare uttrycker läroplanen formuleringar som att verksamheten ska präglas av demokrati. Genom att tillämpa mediepedagogik i förskolans verksamhet kan barnens röster göras hörda och även synliggörs genom olika verktyg som hjälper till att uttrycka intryck och uttryck.[16] Ett mediepedagogiskt förhållningssätt kan öppna upp möjligheter för barn att vara delaktiga samt ha inflytande över verksamheten. Förhållningssättet kan ge tillfällen för pedagoger att förstå barnens tankegångar, samspel och hur de ser på sin omvärld.[29]

I Läroplanen för förskolan, kap. 2.2 framgår det att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa." Vidare står det att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar."[33]

Hållbar utveckling i förskolan[redigera | redigera wikitext]

Förskolans läroplan Lpfö 98[17] består av mål som svensk förskola ska arbeta mot. En stor del av läroplanen handlar om hur lärare i förskolan ska arbeta mot att fostra demokratiska samhällsmedborgare med acceptans mot olikheter. En viktig del av förskolans arbete är att lägga grunden till det livslånga lärandet. Det livslånga lärandet är nödvändigt för att bidra till en hållbar utveckling[17]. För hållbar utveckling krävs att morgondagens samhällsmedborgare skapar nya möjligheter och nya sätt att förstå vår värld. Förskolan har i uppgift att utbilda barn som litar på sin förmåga och har viljan att frambringa någonting nytt. Något vi tidigare inte sett eller hört. [16]

Läroplanen för förskolans mål inom språk och kommunikation, naturvetenskap och teknik samt matematik har i den reviderade läroplanen förtydligats[17]. Som en del i förskolans roll att skapa förutsättningar för hållbar utveckling används pedagogiska miljöer, material och medier för lärande. IKT används för att skapa mångfald och för att ge barn mer inflytande över sitt lärande.

Läroplanen för förskolan innehåller även mål inom uppföljning, utvärdering och utveckling. I arbetet med systematiskt kvalitetsarbete i förskolan[34] finns stora möjligheter att göra barnen delaktiga i att synliggöra sitt lärande genom att låta barnen vara aktiva i dokumentationsarbetet på förskolan. Digitala verktyg bidrar till att barn får möjlighet att utforska på många olika och nya sätt, vilket ger barnen förutsättning att skapa någonting nytt.[35]

Med hjälp av IKT skapas även möjlighet att uppleva och utforska sådant som inte är möjligt utan digitala hjälpmedel. Barn som växer upp idag, föds in i en digital arena som är full med digital teknik. Den digitala världen är redan från tidig ålder en naturlig del av barns vardag[16]

Reggio Emilia Institutet uppmanade under 2015 års dialogdagar, med temat "Hållbarhet i relation till naturvetenskap och de digitala språken i förskola och skola" till ett upprop för ett nationellt arbete med hållbar utveckling i förskolan[36].

"Världen behöver en ny berättelse. En positiv historia om möjligheten att blomstra på vår vackra planet. Om möjligheten att förvalta naturen och hela planeten genom påhittighet och ödmjukhet" [36]

Förskolans utemiljö[redigera | redigera wikitext]

Med utemiljö i förskolan menar man miljön barnen har tillgång till ute på förskolan, deras utegård. Miljön i förskolan har stor betydelse för barns lärande, en inspirerande miljö som inbjuder till utforskning, skapar större möjligheter för lärande. I läroplanen 98, reviderad 2016 skriver man att:

”Barnen ska kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen. Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och läran de såväl inom hus som utomhus. Utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö.” (s 7) [37]

Lärande i utemiljö[redigera | redigera wikitext]

På 70-talet kom regler om hur de olika delarna av utegården skulle se ut för att bidra till barnens utvecklande lärande, t.ex. sandlek, rörelselek, bygglek, vattenlek, trädgårdsskötsel och djurskötsel skulle vara minst 55 kvadratmeter stora för att vara inspirerande miljöer. [38] Idag finns nya regler som man kan läsa om i PBL kunskapsbanken om hur utegården på förskolan skall vara uppbyggd. Många menar att utegården på förskolan skall ses som ett extra lärorum, där lek och utveckling är i fokus.[39]

Odling[redigera | redigera wikitext]

Något många förskolor använder sig av är plantering och kompost på förskolans utegård. Genom plantering och kompost kan barnen vara med och följa naturens kretslopp. Från frö till färdig växt och från kompost till näring för växter. Man menar att många barn, framförallt i storstäder bor i lägenheter utan möjlighet till trädgård. Därför får inte barnen kunskapen hemifrån om hur naturens kretslopp fungerar eller hur vi egentligen får mat på vårt bord. Petter Åkerblom beskriver vikten om att odla i förskolan. Han menar att odling som tar tid lugnar barnen i vårt stressande samhälle. Att se hur ett träd sakta men säkert växer upp mot himlen ger barnen möjlighet att utforska, dokumentera och prata om vad som sker under en längre tid.[40]

Hälsosam utemiljö[redigera | redigera wikitext]

I dagens samhälle rör barn på sig mindre och sitter mer inomhus med tekniska saker. Detta kan orsaka övervikt och sjukdomar bland barn. En inbjudande utegård som inspirerar till fysiska aktiviteter och utmaningar, t.ex. stenar som barnen kan hoppa på, klätterställningar och träd är lockande för barn vilket medför att barnen rör på sig automatiskt.[38] För att orka vara ute även mycket soliga dagar är det viktigt med skuggiga platser där man kan skydda sig från solen. Skuggan är viktigt för att kunna svalka ner sig, men den är framförallt viktig för att skydda barnens hud mot farliga uv-strålar som kan ge hudcancer och andra skador. Man kan skapa skugga genom att plantera träd och buskar på utegården eller använda redan befintliga växter på gården.[40]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ahlgren Marianne, red (2016). Samhällsguiden: en handbok i offentlig service (28:e omarbetade upplagan). Stockholm: Wolters Kluwer. sid. Kap. 2. Libris 19579989. ISBN 9789138326800 
  2. ^ Arnér, Elisabeth (2009). Barns inflytande i förskolan - en fråga om demokrati (1:3). Lund: Studentlitteratur AB 
  3. ^ Vallberg Roth, Ann-Christine (2011). De yngre barnens läroplanshistoria (2:1). Lund: Studentlitteratur AB 
  4. ^ Heckscher, Ebba, Några drag ur den svenska flickskolans historia: under fleres medverkan samlade, Norstedt & söner, Stockholm, 1914
  5. ^ Halldén, Gunilla (2009). "Daghem eller förskola - Beteckningarnas innebörder". I: Lind, J. Lindgren, C. Sjöberg, M. & Zetterqvist Nelson, K. Historien, barnen och barndomarna: vad är problemet? En vänbok till Bengt Sandin. Linköping: Linköpings universitet. Libris 11442994 
  6. ^ Myrdal, Alva (1935). Småbarnen i städerna. Ingår i: Simmons-Christenson, G., red (1981). Tankar om små barns fostran. Stockholm: Natur & Kultur 
  7. ^ Hatje, Ann-Katrin (1999). Från treklang till triangeldrama: barnträdgården som ett kvinnligt samhällsprojekt under 1880-1940-talen. Lund: Historiska media. ISBN 9789188930545 
  8. ^ Nordin-Hultman, Elizabeth (2004). Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande (1). Stockholm: Liber 
  9. ^ Halldén, Gunilla (2009). "Daghem eller förskola - Beteckningarnas innebörder". I: Lind, J. Lindgren, C. Sjöberg, M. & Zetterqvist Nelson, K. Historien, barnen och barndomarna: vad är problemet? En vänbok till Bengt Sandin. Linköping: Linköpings universitet. Libris 11442994 
  10. ^ ”Nationalencyklopedin – Barnstugeutredningen”. http://www.ne.se/barnstugeutredningen. Läst 11 november 2011. 
  11. ^ Skolverket: Maxtaxa och allmän förskola
  12. ^ Riksdagen - Utbildningsutskottets betänkande 2005/06:UbU13
  13. ^ Skolverket: Läroplan för förskolan. Reviderad 2010. Arkiverad 9 juni 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ ”Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (reviderad 2010)” (PDF). Arkiverad från originalet den 10 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160210015049/http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.229059%21/Menu/article/attachment/L%C3%A4roplan%20f%C3%B6r%20f%C3%B6rskolan.pdf. Läst 9 september 2015. 
  15. ^ Skollag (2010:800) Kap. 8, 16 § "skollagen"
  16. ^ [a b c d e f] Lundgren Öhman, Ulla-Karin (2014). Mediepedagogik på barnens villkor.. ISBN 978-91-9817-622-3 
  17. ^ [a b c d] ”Läroplan för förskolan Lpfö 98”. http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442. Läst 11 december 2017. 
  18. ^ [a b] Elm Fristorp och Lindstand, Annika och Fredrik (2012). Design för lärande i förskolan 
  19. ^ Åberg & Lenz Taguchi, Ann & Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik: etik och demokrati i pedagogiskt arbete 
  20. ^ Strong-Wilson, Teresa; Ellis, Julia. ”Children and Place: Reggio Emilia's Environment As Third Teacher”. Theory Into Practice 46 (1): sid. 40–47. doi:10.1080/00405840709336547. ISSN 0040-5841. http://dx.doi.org/10.1080/00405840709336547. Läst 21 februari 2017. 
  21. ^ ”Läroplan för förskolan. Reviderad 2016” (på sv-SE). www.skolverket.se. http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442. Läst 20 februari 2017. 
  22. ^ Vallberg Roth, AnnChristine; Månsson, Annika (2010). ”Dokumentation och bedömning i förskolan”. i Riddersporre, Bim & Persson, Sven. Utbildningsvetenskap för förskolan. Stockholm: Natur & kultur 
  23. ^ Svenning, Bente (2011). Vad berättas om mig?: barns rättigheter och möjligheter till inflytande i förskolans dokumentation. Lund: Studentlitteratur 
  24. ^ ”Kvalitetsarbete i praktiken” (på sv-SE). www.skolverket.se. http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http://www5.skolverket.se/wtpub/ws/skolbok/wpubext/trycksak/Record?k=3381. Läst 20 februari 2017. 
  25. ^ [a b c d e] ”Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: Pedagogisk dokumentation” (på sv-SE). www.skolverket.se. http://www.skolverket.se/publikationer?id=2808. Läst 20 februari 2017. 
  26. ^ Parnell, Will; Bartlett, Jackie (2012). ”iDocument: How smartphones and tablets are changing documentation in preschool and primary classrooms”. YC Young Children (Washington: National Association for the Education of Young Children) 67 (3): sid. 50-57. ISSN 15386619. http://www.naeyc.org/yc/pastissues/2012/may. 
  27. ^ Einarsdottir, Johanna. ”Playschool in pictures: children’s photographs as a research method”. Early Child Development and Care 175 (6): sid. 523–541. doi:10.1080/03004430500131320. ISSN 0300-4430. http://dx.doi.org/10.1080/03004430500131320. Läst 16 mars 2017. 
  28. ^ [a b] Wehner-Godée, Christina (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier (2. uppl). Stockholm: Libris 
  29. ^ [a b] Lundgren Öhman, Ulla-Karin (red.) (2014). Mediepedagogik på barnens villkor. Stockholm: Lärarförlaget 
  30. ^ Åkerblom, Therés (2014). Barns förmågor på en digital arena. I:Mediepedagogik på barnens villkor 
  31. ^ [a b] Forsling, Karin (2011). Digital kompetens i förskolan. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:490546/FULLTEXT01.pdf. Läst 21 februari 2017 
  32. ^ [a b] Svensson Helena och Johansson Veronica (2013). Surfplattan som pedagogiskt verktyg i förskolan. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:661929/FULLTEXT01.pdf. Läst 21 februari 2017 
  33. ^ Skolverket (98 rev. 2016). Läroplanen för förskolan. http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442 
  34. ^ ”Systematiskt kvalitetsarbete i förskolan”. http://www.skolverket.se/skolutveckling/kvalitetsarbete. Läst 11 december 2017. 
  35. ^ Åkerblom, Therés (2014). Lundgren Öhman, Ulla-Karin. red. Mediepedagogik på barnens villkor. ISBN 978-91-9817-622-3 
  36. ^ [a b] ”Upprop Hållbar framtid”. http://www.reggioemilia.se/om-oss/hallbar-framtid/varlden-behover-en-ny-berattelse/. Läst 11 december 2017. 
  37. ^ ”Läroplan för förskolan Lpfö 98 reviderad 2016”. http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442. Läst 30 november 2016. 
  38. ^ [a b] Mårtensson, Fredrika (2004). Landskapet i leken: en studie av utomhuslek på förskolegården 
  39. ^ ”Utemiljöer som allmänt intresse” (på sv-SE). Boverket. http://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/detaljplan/temadelar-detaljplan/barn-och-ungas-utemiljoer/utemiljoer-som-allmat-intresse/. Läst 3 februari 2017. 
  40. ^ [a b] Åkerblom, Petter (2000). Gröna Fakta 2000:4, Barnens rättigheter – vuxnas skyldigheter 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
-
Utbildning i Sverige
1–6 år
Efterträdare:
Förskoleklass