Hoppa till innehållet

Walfrid Ekman

Från Wikipedia
Vagn Walfrid Ekman
Född3 maj 1874[1]
Stockholm[2][1]
Död9 mars 1954[2][3][4] (79 år)
Stockaryd, Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningFysiker, universitetslärare
ArbetsgivareLunds universitet (1910–1939)
BarnSara-Brita Ekman (f. 1907)
FöräldrarFredrik Laurentz Ekman
Cecilia Augusta Ekman
SläktingarSven Ekman (syskon)[1]
Thorsten Ekman (syskon)[1]
Utmärkelser
Alexander Agassizmedaljen (1928)[1]
Vegamedaljen (1939)
Redigera Wikidata

Vagn Walfrid Ekman, född 3 maj 1874 i Stockholm, död 9 mars 1954 i Gostad, svensk fysiker och oceanograf. Han är framför allt känd för att ha kommit på teorierna om hur samspelet mellan vind och en motgående havsström ger upphov till en spiral i vattnet. Denna teori kallas Ekmanspiral. Han var far till Solvig (1903), Aslög (1905), Sara-Brita (1907), Helga (1910) och Erna Ekman (1913) och svärfar till Bengt Hjelmqvist.

Föräldrar och ungdom

[redigera | redigera wikitext]

Vagn Walfrid Ekman till hörde handelssläkten Ekman från Göteborg. Han var son till hydrografen Fredrik Laurentz Ekman och Cecilia Augusta, född Koch. Hans mormor tillhörde göteborgssläkten Fröding.[5] Han blev student vid Uppsala universitet 1893, där han blev filosofie kandidat 1896, filosofie licentiat 1899 och filosofie doktor 1902 på avhandlingen Om jordrotationens inverkan på vindströmmar i hafvet.[6]

Ekman var 1902–1908 förste assistent vid Internationella havsforskningslaboratoriet i Kristiania och konstruerade där utrustning för havsforskning och studerade bland annat dödvattensfenomenet (On dead water, i "The Norwegian northpolar expedition 1893–1896. Scientific results, 15", 1904). År 1909 blev han docent och 1910–1939 var han professor i mekanik och matematisk fysik vid Lunds universitet (emeritus 1939). Bland hans arbeten kan ytterligare nämnas en stor lärobok, Mekanik (1919), och den uppmärksammade uppsatsen Hafsströmmarnas dynamiska problem (i "Kosmos", 1922).[7]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Han valdes in som ledamot av Fysiografiska Sällskapet i Lund 1910, av Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg 1931, av Kungliga Vetenskapsakademien 1935, av Det Norske Videnskaps-Akademi 1935[7] samt av Svenska nationalkommittén för fysik 1935. Ekman blev kommendör av andra klassen av Nordstjärneorden den 22 november 1935 samt riddare av första klassen av Norska S:t Olafsorden.

Walfrid Ekman är begravd på Nydala kyrkogård.

  1. ^ [a b c d e] Nils Bohman (red.), Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 2 C—F, vol. 2, Albert Bonniers Förlag, 1944, s. 370, läs onlineläs online, läst: 16 december 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Экман Вагн Вальфрид”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w632213z, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/V-Walfrid-Ekmantopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ För delar av göteborgssläkten Fröding, se Hugo Fröding.
  6. ^ Ekman, Vagn Walfrid (1902) (på norska). Om jordrotationens inverkan på vindströmmar i hafvet.: [Akad.avh. Upps.]. Kristiania. Libris 2629375 
  7. ^ [a b] Ekman, Walfrid i Vem är det 1943