Hoppa till innehållet

Lulesamiska

Från Wikipedia
Lulesamiska
Julevsámegiella
Talas iSverige Sverige
Norge Norge
RegionSápmi
Antal talare1000-2000
Statushotat
SpråkfamiljFinsk-ugriska språk
latinska alfabetet[1]
Officiell status
Officiellt språk iSverige Sverige (minoritetsspråk)
Norge Norge (minoritetsspråk)
Språkkoder
ISO 639‐2smj
ISO 639‐3smj
Andra språkkodersaL[2][3][4]
Karta över samiskans utbredning. Lulesamiskan är område nummer 4.
Det mörkare gula på kartan markerar
de kommuner där samiskan har
officiellt språklig status.
En affisch på lulesamiska om coronaviruset i Norge.

Lulesamiska (inhemskt namn: julevsámegiella) är ett finsk-ugriskt, samiskt språk. Den är ett centralsamiskt (västsamiskt) språk och har utbredning i delar av svenska landskapet Lappland och i angränsande delar av Norge.[5] Sammanlagt talar mellan 1000 och 2000 personer språket, varav majoriteten finns i Sverige. Språket anses vara hotat.[6]

Lulesamiska är, liksom nordsamiska, en centralsamisk dialekt (språk). Med viss träning kan talarna av de två språken förstå varandra någorlunda bra.[7]

Språkforskaren K.B. Wiklund menade vid 1900-talets början att lulesamiskan inom Jokkmokk och södra Gällivare var den renaste formen av samiska, i den bemärkelsen att den hade ett litet inslag av nyare inblandning av andra språk. Söder därom innehöll samiskan ett stort antal relativt nya svenska lånord, norr därom finska lånord. I den södra delen av det lulesamiska området fanns då fortfarande samer som endast kunde göra sig förstådda på detta språk, medan de flesta samer annars var mer eller mindre tvåspråkiga.[8]

Lulesamiskan talas i delar av Sverige och Norge. I Sverige talas den i Lule lappmark, det vill säga Jokkmokks och Gällivare kommuner, i Norge i kommunerna Tysfjord, Sørfold och Hamarøy. Närstående lulesamiskan är pitesamiskan.[8] Det finns en stor övergångszon mellan lule- och nordsamiska, och när Lulelapsk ordbok gavs ut på 1950-talet placerades gränsen dem emellan vid Nordkaitum.[7]

Lulesamiskan är den näst största samiska språkvarieteten. Det är osäkert hur många som egentligen talar lulesamiska, men uppskattningsvis är det mellan 1000 och 2000 personer beroende på källa.[6][9]. Andra uppskattningar nämner knappt tusen personer som har språket som modersmål. Av dessa skulle tre fjärdedelar finnas i Sverige.[10]

Lulesamiskan består av flera dialekter som är ganska lika varandra och som traditionellt har talats inom följande områden:[8]

Litteratur och användning

[redigera | redigera wikitext]

Litteratur på lulesamiska

[redigera | redigera wikitext]

Genom sitt centrala läge i det samiska området förstås lulesamiskan relativt lätt av samer i både Pite och Torne lappmarker. Därför lanserades det av K.B. Wiklund som allmänt samiskt bokspråk efter det sydlapska bokspråket. På detta rent lulesamiska skriftspråk utgavs under 1900-talets första år följande böcker:[8]

  • Åtå testamenta [Nya testamentet]: jårkålum tan taro-kielak Åtå testamenta milte, mi läh Kånåkasast nanostum jaken 1883. Stockholm. 1903. Libris 1747198 
  • Odhner, Clas Theodor (1905). C. T. Odhners lärobok i fädernelandets historia: bearbetat för folkskolan = C. T. Odhnera åpatis-kirje aitek-lanta historian : almoka skåulaita. Stockholm: Norstedt. Libris 1874703 
  • Abbis-Kirje sami manaita.: Lappsk ABC-bok.. Stockholm. 1906. Libris 2489358 

Dessutom utgavs under 1900-talets första decennium några traktater, en byordning m m samt tolv nummer av en tidskrift med titeln Låkkåmus Samita på lulesamiska.[8]

Den första skönlitterära boken på lulesamiska, Jåhttesáme viessom, skrevs av renskötaren Anta Pirak. Den gavs ut 1937.[11]

Litteratur om lulesamiska

[redigera | redigera wikitext]

K.B. Wiklund beskrev lulesamiskan i slutet av 1800-talet i följande verk:

  • Wiklund, Karl Bernhard (1890). Lule-lappisches Wörterbuch. Suomalais-ugrilaisen seuran toimituksia, 0355-0230 ; 1. Helsinki. Libris 2059120 
  • Wiklund, Karl Bernhard (1891) (på tyska). Laut- und Formenlehre der lule-lappischen Dialekte. Göteborgs kungl. vetenskaps- och vitterhets-samhälles handlingar, 99-0429189-6 ; Ny tidsföljd, 25. Stockholm: Norstedt. Libris 840641 
  • Wiklund, Karl Bernhard (1915). Lärobok i lapska språket (2., rev. uppl.). Stockholm: Björck & Börjesson. Libris 525017 

Senare har lulesamiskan beskrivits i bland annat följande verk :

  • Lulelapsk ordbok: Lulelappisches Wörterbuch. Skrifter utgivna genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. C. Lapskt språk och lapsk kultur, 99-0711045-0 ; 1. Uppsala: Lundequistska bokh. 1946-1954. Libris 907276 
  • Korhonen, Olavi (1979). Bákkogir'je: julevusámes dárrui, dáros julevusábmái = Lulesamisk svensk, svensk lulesamisk ordbok. Luleå: Länsskolnämnden (distr.). Libris 190056 

Språkets användning i övrigt

[redigera | redigera wikitext]

En gång i veckan kan man på Sameradion lyssna 20 minuter på lulesamiska. Samisk förskoleverksamhet finns i Jokkmokk, där man även har sameskola i årskurserna 1–6 samt integrerad samisk undervisning på högstadiet och i gymnasiet. Dessutom finns samisk äldreomsorg.[7]

Liksom i övriga samiska språk/dialekter, används ofta satskonstruktioner som bygger på verb. Svenskans "jag tar på mig skorna" motsvaras av lulesamiskans gámadav.[7]

I lulesamiskan finns nio grundläggande kasus: nominativ, genitiv, ackusativ, illativ, inessiv, elativ, komitativ, essiv och abessiv. Språkexempel:

  • Boadáv Jåhkåmåhkes = svenska "jag kommer från Jokkmokk". S:et betyder "från", och v i verbet betyder "jag".[7]

Lulesamiskan låg till grund för det samiska skriftspråk som K.B. Wiklund utarbetade omkring sekelskiftet 1900. Nu gällande lulesamiska ortografi fastställdes 1983. Den är gemensam för Sverige och Norge utom att ä-ljudet skrivs med ä i Sverige och med æ i Norge. Ortografin innehåller bara två tecken som inte finns i svenskan, á och ŋ (ng-ljud).[12]

Versaler ("stora bokstäver")
A Á B D E F G H I J K L M N Ŋ O P R S T U V Å Ä
Gemener ("små bokstäver")
a á b d e f g h i j k l m n ŋ o p r s t u v å ä
  1. ^ ”Lule Saami written with Latin script”. ScriptSource. https://scriptsource.org/cms/scripts/page.php?item_id=wrSys_detail&key=smj-Latn. Läst 5 december 2021. 
  2. ^ Olavi Korhonen. ”Samiska ortnamn och färdleder kring Fatmomakke, FAEPMIE. lansstyrelsen.se. sid. 48. https://www.lansstyrelsen.se/download/18.42c2c9ca162f6e008c817e7d/1526068814042/Ortnamn%20kring%20Fatmomakke%2011-01-24%20OKn.pdf. Läst 26 juni 2023. 
  3. ^ Håkan Rydving. ”Sydsamisk eller umesamisk?”. Universitetet i Bergen. su.se. sid. 171. https://www.su.se/polopoly_fs/1.356088.1510166031!/menu/standard/file/FUS2016-15_06d-HR-Final.pdf. Läst 26 juni 2023. 
  4. ^ Svinno, Mikael (1993). Samiska skolbarns samiska: En undersökning av minoritetsspråksbehärskning i en språkbyteskontext. sid. 35. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:608923/FULLTEXT02.pdf. Läst 30 juni 2023 
  5. ^ ”Glottolog 4.4 - Lule Saami”. glottolog.org. https://glottolog.org/resource/languoid/id/lule1254. Läst 5 december 2021. 
  6. ^ [a b] ”Did you know Lule Saami is endangered?” (på engelska). Endangered Languages. http://www.endangeredlanguages.com/lang/3384. Läst 5 december 2021. 
  7. ^ [a b c d e] "De samiska dialekterna – Lulesamiska". Samer.se. Läst 8 februari 2014.
  8. ^ [a b c d e] Wiklund, Karl Bernhard (1915). Lärobok i lapska språket (2., rev. uppl.). Stockholm: Björck & Börjesson. Libris 525017 
  9. ^ ”Saami, Lule” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=smj. Läst 16 mars 2009. 
  10. ^ lulesamiska i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  11. ^ Skåden, Sigbjørn & Gaski, Harald (16 april 2024). ”Samisk litteratur”. Store Norske Leksikon. http://snl.no/samisk_litteratur. Läst 13 augusti 2013. 
  12. ^ Mattisson, Ann-Christin (1993). Samiska ortnamn på fjällkartorna. Ortnamn och namnvård, 99-1400411-3 ; 3LMV-rapport, 0280-5731 ; 1993:19. Gävle: Statens lantmäteriverk. Libris 7665383. ISBN 91-7774-045-9