Mikrodosering

Från Wikipedia

Mikrodosering är en teknik som innebär att man tar mycket små mängder av en psykoaktiv substans, vanligtvis en hallucinogen, för att förbättra sin mentala och fysiska hälsa.[1] Detta har blivit alltmer populärt de senaste åren, särskilt inom alternativmedicin och personlig utveckling.[2]

Mikrodosering innebär vanligtvis att ta en subterapeutisk dos av en substans, vanligtvis en psykedelisk substans som LSD eller psilocybin, men även andra substanser som cannabis, MDMA och ketamin används.[3] En typisk mikrodos kan vara mellan 5 och 20 procent av en normal dos av substansen, men exakta doser kan variera beroende på användarens vikt, kroppskemi och tidigare erfarenheter av substansen. Användare tar vanligtvis en mikrodos en eller två gånger i veckan under en period på flera veckor eller månader.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Konceptet mikrodosering kan spåras tillbaka till 1960-talets USA, där psykedeliska substanser som LSD och psilocybin användes för att utforska medvetandet och behandla olika psykiska tillstånd.[1] Under denna tid började vissa personer av experimentera med att använda små doser av psykedeliska substanser för att uppleva milda förändringar i sinnet utan att uppleva de intensiva effekterna av en fullständig dos.

Under 2000-talet har intresset för mikrodosering återupptagits, särskilt inom områdena mental hälsa och prestationsoptimering.[2] Användare anger att mikrodosering kan förbättra kreativitet, produktivitet, motivation, koncentration och förbättra humöret.[4]

Effekter[redigera | redigera wikitext]

Effekterna av mikrodosering kan variera från person till person, men det finns några vanliga effekter som rapporterats av användare. Många människor upplever ökad energi och koncentration, ökad kreativitet och produktivitet, ökad social förmåga och minskad ångest eller depression.[5][4]

Det finns även några potentiella biverkningar av mikrodosering, särskilt om man tar för mycket av substansen. Detta kan leda till obehagliga känslor som oro, paranoia eller panikattacker.[6] Det är också viktigt att notera att mikrodosering inte är en mirakellösning för psykiska sjukdomar eller andra hälsoproblem och det är alltid bäst att rådfråga en läkare innan man börjar mikrodosera.

Säkerhet och laglighet[redigera | redigera wikitext]

Säkerheten och lagligheten av mikrodosering är fortfarande oklar, eftersom det finns mycket lite forskning på området.[2] Det är också viktigt att notera att många av de psykedeliska substanser som används vid mikrodosering fortfarande är olagliga i många länder.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nichols, David E. (2016-02-03). ”Psychedelics”. Pharmacological Reviews 68 (2): sid. 264–355. doi:10.1124/pr.115.011478. ISSN 0031-6997. http://dx.doi.org/10.1124/pr.115.011478. Läst 28 mars 2023. 
  2. ^ [a b c] MD, Peter Grinspoon (19 september 2022). ”The popularity of microdosing of psychedelics: What does the science say?” (på engelska). Harvard Health. https://www.health.harvard.edu/blog/the-popularity-of-microdosing-of-psychedelics-what-does-the-science-say-202209192819. Läst 28 mars 2023. 
  3. ^ [a b] ”Psychedelics – Alcohol and Drug Foundation” (på engelska). adf.org.au. https://adf.org.au/drug-facts/psychedelics/. Läst 28 mars 2023. 
  4. ^ [a b] Andersson, Martin; Kjellgren, Anette (2019-11-28). ”Twenty percent better with 20 micrograms? A qualitative study of psychedelic microdosing self-rapports and discussions on YouTube”. Harm Reduction Journal 16 (1): sid. 63. doi:10.1186/s12954-019-0333-3. ISSN 1477-7517. PMID 31779667. PMC: PMC6883685. https://doi.org/10.1186/s12954-019-0333-3. Läst 28 mars 2023. 
  5. ^ Griffiths, Roland R; Johnson, Matthew W; Carducci, Michael A; Umbricht, Annie; Richards, William A; Richards, Brian D (2016-12). ”Psilocybin produces substantial and sustained decreases in depression and anxiety in patients with life-threatening cancer: A randomized double-blind trial” (på engelska). Journal of Psychopharmacology 30 (12): sid. 1181–1197. doi:10.1177/0269881116675513. ISSN 0269-8811. PMID 27909165. PMC: PMC5367557. http://journals.sagepub.com/doi/10.1177/0269881116675513. Läst 28 mars 2023. 
  6. ^ Liechti, Matthias E. (2017-10). ”Modern Clinical Research on LSD” (på engelska). Neuropsychopharmacology 42 (11): sid. 2114–2127. doi:10.1038/npp.2017.86. ISSN 1740-634X. PMID 28447622. PMC: PMC5603820. https://www.nature.com/articles/npp201786. Läst 28 mars 2023. 
  7. ^ ”Drugs without the hot air: Making Sense of Legal & Illegal Drugs | WorldCat.org” (på engelska). www.worldcat.org. https://www.worldcat.org/title/1293969353. Läst 28 mars 2023.