Åre kabinbana
| Åre Kabinbana | |
 En av de två kabinerna. | |
| Allmänt | |
|---|---|
| Start | Åre by (421 m ö.h.) |
| Slut | Åreskutan (1 274 m ö.h.) |
| Längd | 2,9 km |
| Ägare | Skistar |
| Typ | Kabinbana |
| Bärlinor | 2 |
| Draglinor | 1 |
| Invigd | 1976 |
| Funktion | |
| Last | Persontrafik (80 pers./kabin) |
| Enheter | 2 st |
| Konstruktion | |
| Stationer | 2 |
| Stolpar | 4 |
| Högsta höjd | 1 274 m |
| Lägsta höjd | 421 m |
| Entreprenör | Habegger |
| 63°24′9″N 13°04′35″Ö / 63.40250°N 13.07639°Ö | |
Åre kabinbana, i folkmun Kabinbanan, är en kabinbana i jämtländska Åre. Den invigdes och kom i drift den 6 maj 1976, och är fortfarande det enda exemplaret i Sverige. Dess fallhöjd på 853 meter är den största i Norden för enskild linbana. Dalstationen är vid Stjärntorget (421 meter över havet), och bergstationen på Sveriges högst belägna preparerade/liftburna åkhöjd (1 274 meter över havet) på Åreskutan. Avståndet till Åreskutans topp (1 420 meter över havet) från bergstationen är cirka 800 meter, och Toppstugan är Sveriges högst belägna kiosk.
Kabinbanan ägs/drivs av Skistar sedan millennieskiftet och transporterar i huvudsak alpinsportutövare i skidområdet under vintersäsong, samt vandrare och delvis mountainbikecyklister i Åre Bike Park under sommarsäsong. Den är, tillsammans med den över 100 år gamla k-märkta järnvägsliften Åre bergbana, den mest symboliska liften för Åres alpinturistiska marknadsföring.
Historia
Det hela började 1972 med det statliga så kallade Åreprojektet. Regeringen Palme I hade målsättningen att skapa ett skidområde i Årefjällen, dit även "vanligt folk" hade råd och möjlighet att ta sig för att åka skidor. En del i projektet var att bygga en kabinbana upp på Åreskutan.
Inledningsvis var det tänkt att Kabinbanans dalstation (liksom Bergbanans) skulle placeras vid Åre torg, men detta hade inneburit att det gamla Sporthotellet fått köpas in för två miljoner kronor och rivas. Istället förlades den – Kabinbanehuset – till vad som idag är benämnt Stjärntorget, cirka 300 meter ovanför (nord/nordväst om) Åre torg, invid E14.
Kabinbanan började byggas i februari 1975 av den schweiziska byggfirman Habegger, mitt i vintern för att kunna utnyttja snötäcket till transporter. Först skulle firmans transportbana monteras för frakt av byggmaterial och det mänskliga arbetet på den höga höjden över marken, men två av dess stolpar kom att ge vika av nedisning i och med en av snöstormarna – varefter byggmaterialet fick dras med pistmaskin från Ullådalen samtidigt som skrotet efter transportbanan drogs med på tillbakavägen. Bygget av Kabinbanan skulle ha kostat 24 miljoner kronor, men när allt stod färdigt hade notan stigit till 74 miljoner (motsvarar 350 miljoner kronor i 2013 års penningvärde[1]) – ungefär hälften av Åreprojektets totala grundsatsning. Rekordartad väderproblematik under den planerade byggtiden (däribland också en incident som kostade en ny vajer) förlängde arbetet med ett helt år, då de flesta arbetstimmarna under vintern 1975/1976 gick åt avisning och snöskottning, därav den stora kostnadsökningen. Efter att redan ha bantat ned stora delar av Åreprojektet kom staten i besparingssyfte även att reducera storleken på de två kabinerna, vilka rymmer 80 passagerare istället för ursprungsplanen om 125 (som vänthallarna på dalstationen är byggda för).[2]
Drift och teknik
Kabinbanan består av två kabiner, 16 kvadratmeter stora med plats för 80 passagerare, som går i pendeltrafik (när den ena är uppe är den andra nere, de möts på mitten och fungerar i princip som motvikt för varandra). Varje kabin hänger i två 49,5 millimeter tjocka, 3 190 meter långa och 43 ton tunga bärlinor.[3] Kabinerna dras upp och ner av en rundgående 15 ton tung dragvajer, som drivs av två likströmsmotorer (med cirka 500 kilowatt vardera i effekt) placerade i dalstationen. De tre vajrarna (bärlinorna + dragvajern) bärs upp av fyra 40–60 meter höga stöttor, som är dimensionerade för total igenisning och vindar på över 70 m/s – är således på grund av Åreskutans klimat världens enda kabinbana med denna specialkonstruktion.
Kabinbanan körs i huvudsak på automatdrift, som två så kallade kabinjärer (en medföljande värd i varje kabin, ej räknad till passagerarkapaciteten) styr medan maskinist övervakar på dal.
Teknisk data
- Längd: 2 900 m
- Hastighet: upp till 10 (8) m/s
- Minimal åktid: 7 (8) minuter
- Maxlast: 80 (75) + 1 personer
- Max kapacitet: cirka 500 (400) personer per timme
- Fallhöjd: 853 m
- Antal stöttor (stolpar): 4 st
- Total driveffekt: max 1 220 kW
- (Fotnot: Siffrorna inom parentes är angivna utifrån nyare aktuella driftrutiner.)
Incidenter
Skildring av två väderorsakade olyckor/incidenter som hänt Kabinbanan i dess historik:
- Lördagen den 28 januari 1989 blåste det plötsligt upp till snöstorm – och de 34 personerna som befann sig i bergstationen ombads att omedelbart åka ner med Kabinbanan, eftersom nedfarterna stängdes för att ingen skulle virra bort sig eller fastna ute på fjället i det kraftiga snöfallet. Strax efter klockan 13 var samtliga personer inne i kabinen, som då avgick för nedfärd. När den passerade stötta 3 (knappt halvvägs ner) spårade kabinen/vajrarna ur på plats, och liften nödstannade automatiskt. Vindbyarna var då på gränsen till orkanstyrka, och vid en sådan total urspårning kan liften ej komma i minsta lilla rörelse igen. Den kunde heller inte repareras på plats i det hårda vädret, så en timme efter urspårningen i beslut om att evakuera samtliga personer ut ur kabinen mobiliserades räddningstjänsten. Kabinen befann sig vid det svårast tänkbara stället längs banans sträckning, cirka 50 meter ovanför marken och den steniga terrängen nedanför är näst intill omöjlig att nå med räddningsfordon. Samtidigt rann tiden iväg för passagerarna, där stämningen var på gränsen panik och eftersom kabinen ständigt gungade på grund av vinden hade några blivit som sjösjuka, kvällsmörkret föll över byn och folk började frysa. Fyra timmar efter urspårningen anlände en fransk expert, som hade hört om olyckan, på snöskoter ensam till kabinen som ÅKAB hade anställt under bygget av Olympiagondolen som skulle invigas fem veckor senare. Utrustad med säkerhetslinor och sin individuella kunskap lyckades han nå kabinen efter att ha klättrat upp i stötta 3 och gått ned till kabinen längs vajrarna, utan att de ombord visste om detta innan han dök upp hos dem. Även räddningstjänsten hade med bandvagn strax därinnan anlänt, vid markhöjd under kabinen, med påbörjad evakuering via kabinjären och den utrustning som fanns i kabinen. Klockan 18:30 hade samtliga personer evakuerats, och omhändertogs därefter med läkarkontroll i Hummelstugan, utan fysiska skador. TV3-programmet Larmet Går gjorde 1993 en ambitiös rekonstruktion av incidenten, och bland annat antydde fransmannen att en sådan urspårning aldrig hade hänt en kabinbana tidigare.[4]
Sedan incidenten ovan – då ingen i trakten förutom fransmannen hade en snabb lösning på situationen – har personal regelbundet evakueringsutbildats via SLAO, i synnerhet Skidpatrull men också kabinjärerna. Skidpatrullen är numera specialutbildad till evakueringsåtgärd även på andra linbanor, såsom stol- och gondolliftar.
- Torsdagen den 3 januari 2013 vid lunchtid, i samband med kraftiga västvindar, orsakade nedisning en vajerurspårning på bergstationen och liften nödstannade automatiskt medan kabinerna även denna gång befann sig vid banans mitt. Kabinjär med fyra personer inom restaurangpersonal, som var på väg ner efter stängningsbeslut, befann sig ombord och fick evakueras. Kabinbanans dragvajer skadades och behövde bytas därefter, vilket det är ett par månadslängder leveranstid på, och först framåt påsken kom liften åter i drift. Under tiden gick Skistar inte tydligt ut med vad som egentligen hade hänt, förutom i media – utan beskrev saken enbart som "tekniskt fel" för turisterna, vilket skapade irritation.[5][6]
Framtid
På grund av ett omfattande renoveringsbehov kombinerat med den låga kapaciteten (och få öppetdagar till följd av väderproblematik) och ett ständigt kostsamt underhåll av Kabinbanan pågick från sommaren 2015 till våren 2017 en förhandlingsprocess om att i en överskådlig framtid låta ersätta den med en gondolbaneinstallation i tre delsträckor, dragen i en mindre vindutsatt terräng öster om Mörvikshummeln och utmed västra Åre Ravin. Därtill väntade förändringar med stolliftarna närmast intill.[7] Projektet, som kunde ha blivit det största liftprojektet någonsin i Åre, lades dock ned eftersom inga finansiella lösningar och bygglov beviljades samt att markarbetena hade behövts påbörjas efter vintersäsongen 2016/2017 samtidigt som de planerade fastighetsbyggena vid Kabinbanans dalstation inför Alpina VM 2019.
Referenser
- "Förändringarnas Åre", s. 20–21.
PDF
Noter
- ^ Penningvärdeomvandlaren.
- ^ "Kabinbanan i Åre".
- ^ Kabinbanans tekniska fakta, informationstavla på dalstationen.
- ^ Youtube: Larmet Går – Olycka kabinbanan i Åre – del 1
Youtube: Larmet Går – Olycka kabinbanan i Åre – del 2 - ^ Länstidningen: "Kabinbanan i Åre fortfarande nedisad", läst 2013-06-24.
- ^ ÖP: "Kabinbanan stängd i flera veckor", läst 2013-06-24.
- ^ "Här är Skistars planer för Kabinbanan – ersätts av Skutgondolen", Åre Idag 2017-01-11.