Skidlift
Wikipedia
Skidlift är en anordning som transporterar skidåkare och snowboardåkare upp för en skidbacke. Med skidlift avses antingen en släplift som drar åkare upp för backen då åkarna har skidorna fastspända och åker på dem, eller en stollift, där åkarna sätter sig i en stol som transporteras upp.
Sveriges första skidlift invigdes år 1940 i Åre. Redan år 1910 invigdes Åre bergbana, ett slags tåg där åkarna gick ombord för att ta sig upp i backen.
Innehåll |
[redigera] Släpliftar
Släpliften består av en lång kontinuerlig stålvajer som är upphängd på hjul på höga stolpar och dras av en motor. På dragvajern finns det med jämna mellanrum draganordningar, som kan vara av två slag: "ankare" eller "knappar". En släplift körs vanligen med en hastighet på 2,0 - 2,5 meter per sekund, men det finns en del som körs upp till 3,5 meter per sekund.
På en ankarlift eller T-bygellift är draganordningarna utformade som ett ankare med två ankararmar. Ankaret är fäst vid dragvajern med en hjälpvajer som rullas upp på en fjäderbelastad rulle då ankaret inte används för transport av skidåkare. Två skidåkare ställer sig bredvid varandra med skidorna riktade upp mot backen och ställer ankaret mellan sig så att vardera åkaren har ena ankararmen under stjärten då de dras upp för backen. Man kan också åka ensam i en ankarlift.
En knapplift, eller tallrikslift, har en draganordning avsedd för endast en person. Draganordningen är en lång stång med en rund tallriksliknande skiva, 'knappen', vid nedre ändan. Inne i stången finns en fjädrande teleskopanordning vars övre ända är fäst i dragvajern. Åkaren placerar den runda skivan mellan benen och dras upp för backen. Knappliftar kallas också för Pomaliftar, efter tillverkaren som först tillverkade sådana.
En äldre typ av släplift är J-krokslift, ibland kallad L-krokslift, uppfunnen på 1940-talet. Ankarliften är den typ av skidlift som är mest lik J-kroksliften idag.
[redigera] Stolliftar
I en stollift sitter skidåkaren i en stol med vanligen två till åtta personer bredvid varandra, med skidorna fastspända. Det finns också stolliftar med stolar för endast en person. Brädåkare förutsätts vanligen av säkerhetsskäl öppna bakre bindningen. Då man satt sig fäller man ner en skyddsbåge som hindrar att man faller ner från stolen. På skyddsbågen finns det stöd som man lyfter upp skidorna respektive snöbrädorna på. Stolarna är fästa med jämna mellanrum vid en dragvajer som är upphängd på stolpar och man åker på en höjd av flera meter ovanför marken.
Stolliftar kan vara antingen fasta eller kopplingsbara. En fast stollift har stolarna permanent fästa vid dragvajern och stolarna rör sig därför hela tiden med samma hastighet. En kopplingsbar stollift har stolar som vid dal- och bergsstationen kopplas loss från dragvajern och åker långsammare för att underlätta på- och avstigning. Det innebär också att stolarna på kopplingsbar stollift kan röra sig mycket snabbare under själva transportskedet än på en fast stollift och kopplingsbara stolliftar har således en större transportkapacitet, mätt i det maximala antalet personer som kan transporteras upp per timme. Fasta stolliftar har en maximal hastighet kring 3 meter per sekund och kopplingsbara kring 5 meter per sekund.
Stolliftar, speciellt de snabba kopplingsbara, kan vara utrustade med en nedfällbar, genomskinlig skyddskåpa som skyddar åkarna mot snö, regn och vind. Utanför skidsäsongen kan stolliftar användas för att transportera till exempel vandrare och mountainbikecyklister upp i bergen.
En hybrid mellan stollift och gondolbana, med såväl gondoler som stolar, kallas telemixlift. Oftast är det i huvudsak stolar. Den enda telemixliften i Sverige finns i Åre och heter VM8:an.
