Accent (typologi)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Accenter
ÓÒ
Fler diakritiska tecken
Accenter Akut accent (´– ó)
Grav accent (`– ò)
Dubbel akut accent (˝– ő)
Överliggande diakriter Trema (¨– ö)
Streck (¯– ō)
Circumflex (^– ô)
Tilde (˜– õ)
Hake (ˇ– ǒ)
Brevis (˘– ŏ)
Ring (˚– ů)
Krok (ˀ– ỏ)
Punkt (˙– ȯ)
Underliggande diakriter Cedilj (¸– ç)
Svans (˛– ǫ)
Punkt (.– ọ)
Komma (,– ș)
Andra placeringar Hake vid sidan (ď)
Horn (ʼ– ơ)
Genomstrykning (-– ɉ)
 

Skiljetecken



Accent eller accentmarkering är en liten streckmarkering som används i text för att ge anvisningar om hur ett ord uttalas. Accenter förekommer i skrift som använder det latinska alfabetet. De vanligaste accentmarkeringarna är grav accent ( ` ), akut accent ( ´ ), cirkumflex ( ^ ) och tilde ( ~ ). I många språk är accentmarkeringar diakritiska tecken, och anger ibland ordaccent.

Användning i franskan[redigera | redigera wikitext]

I franskan är grav accent, akut accent och cirkumflex en form av diakritiskt tecken som används för att ange uttalskaraktär för vissa vokaler.

Användning i svenskan[redigera | redigera wikitext]

I svenskan förekommer akut accent i lånord och anger var man ska lägga betoningen. Akut accent brukar vanligen också innebära att den accentuerade vokalens stavelse har lång vokal. Den särskiljer därmed ord i språket som annars skulle få likadan stavning, till exempel idé och ide liksom armén och armen. Regelbundet används dock akut accent bara över e i ordfinala stavelser. Grav accent används i ordet à, exempelvis i uttrycket à la carte.