Katalanska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
katalanska
català, valencià,
català-valencià-balear
Katalanskans utbredning i Europa.
Katalanskans utbredning i Europa.
Talas i Katalonien Katalonien
Spanien Spanien
Frankrike Frankrike
Italien Italien
Andorra Andorra
Region Katalonien, Valencia, Balearerna, Roussillon, östra Aragonien, El Carxe, Alghero
Antal talare 7,2–9,8 miljoner
Status relativt stabilt (lokalt hotat)
Klassificering indoeuropeiska språk

 romanska språk
  italo-västliga
   galloromanska
    occitanoromanska

     katalanska
Officiell status
Officiellt språk i Katalonien Katalonien
Andorra Andorra
Spanien Valencia (som valencianska)
Balearerna Balearerna
Katalonien Alghero
Språkmyndighet Institut d'Estudis Catalans, Acadèmia Valenciana de la Llengua
Språkkoder
ISO 639-1 ca
ISO 639-2 cat
SIL cln

Katalanska (català, i Valencia även valenciàvalencianska) är ett romanskt språk (eller språkgrupp) som talas i östra Spanien, Andorra, delar av Frankrike, samt i staden AlgheroSardinien. Språket talas/behärskas av någonstans mellan 7,2[1] och 9,8 miljoner människor, varav knappt 7[1] miljoner i Spanien. I de tre spanska regionerna Katalonien, Valencia och Balearerna är det officiellt språk, en status som saknas i Aragonien (gränsområdet La Franja är katalansktalande) och El Carxe i Murcia. Utanför Spanien är språket även officiellt i Andorra och Alghero. I franska Katalonien ("Nordkatalonien": Roussillon/Pyrénées-Orientales) har språket numera fått ett erkännande av de lokala myndigheterna, men det saknar fortfarande officiell status.

Språk eller språkgrupp[redigera | redigera wikitext]

Katalanska är både ett språk och en språkgrupp. Varianterna i Valencia-regionen (valencianska) och på Balearerna (baleariska/mallorkinska) räknas ibland som egna språk. Särskilt valencianskans särart hävdas starkt,[2][3] delvis färgat av politiska motsättningar mellan de konkurrerande storstadsregionerna Barcelona och Valencia. Katalanskspråkiga media från Katalonien ses inte alltid välvilligt i söder (och kopplas ibland samman med katalanskt expansiva strävanden), trots att de språkliga skillnaderna mellan språkvarianterna inte är särskilt stora[4]. En del viktiga grammatiska skillnader finns gentemot det baleariska talspråket, där bland annat de bestämda artiklarna är helt annorlunda.

Särdrag och indelning[redigera | redigera wikitext]

Katalanska är tydligt distinkt från de båda stora angränsande språken spanska och franska. Dess närmaste släkting är de occitanska språken i södra Frankrike.

Den viktigaste dialektgränsen i språket går mellan väst och öst. En tydlig skillnad är att reduceringen av obetonade vokaler till schwan förekommer endast i den östra gruppen; català uttalas [kətəˈla] i öst och [kataˈla] i väst.

Uttal och grammatik[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Katalansk grammatik

Uttalet i katalanskan erbjuder både likheter och olikheter gentemot grannspråken spanska och franska. Dessutom skiljer sig en del uttal åt beroende på dialekt och varietet (valencianskan i söder har fler likheter med spanskan).

Fonologi[redigera | redigera wikitext]

Vokaler

Katalanskan innehåller fonologiskt sju eller åtta olika vokalljud, beroende på dialekt. Där finns öppen, främre, icke-rundad (/a/), halvsluten, främre, icke-rundad (/e/), halvöppen, främre, icke-rundad (/ɛ/), sluten, främre, icke-rundad (/i/), halvsluten, bakre, rundad (/o/), halvöppen, bakre, rundad (/ɔ/), sluten, bakre, rundad (/u/) och mellanposition, central (/ə/). Den sistnämnda, ofta benämnd neutral vokal, saknas i de västligaste/södra dialekterna och förekommer endast i obetonad position i de centrala och östliga dialekterna; lokalt i baleariskan kan den neutrala vokalen även användas i betonad position.

Not: Mellan parenteser = endast i vissa positioner/dialekter.[5]
Främre Central Bakre
Sluten
Vokalfyrsiding
u
e
o
(ə)
ɛ
ɔ
a
Halvsluten
Mellanposition
Halvöppen
Öppen
Konsonanter[6]
Substantivböjningen av gat ('katt').

Grammatik[redigera | redigera wikitext]

Katalanskan har fyra regelbundna verbböjningar: ar-, ir-, -er och re-verb. I presens indikativ:

  • 1. cantar – att sjunga: jo canto, tu cantes, ell/ella canta, nosaltres cantem, vosaltres canteu, ells/elles canten[7]
  • 2a. perdre – att förlora: jo perdo, tu perds, ell/ella perd, nosaltres perdem, vosaltres perdeu, ells/elles perden[7]
  • 2b. témer – att frukta: jo temo, tu tems, ell/ella tem, nosaltres temem, vosaltres temeu, ells temen
  • 3. dormir – att sova: jo dormo, tu dorms, ell/ella dorm, nosaltres dormim, vosaltres dormiu, ells/elles dormen[7]

OBS! Subjektsformerna av personliga pronomina (jo, tu …) används, i likhet med i spanskan och italienskan, ytterst sparsamt i dagligt tal och ofta endast som en tydlighetsmarkering.

Dialekter[redigera | redigera wikitext]

Katalanska delas dialektmässigt upp i två huvudgrupper – västlig och östlig. Dessa huvudgrupper innehåller var och en tre dialekter.

  • Östliga dialektgruppen (Dialecte oriental)
  • Västliga dialektgruppen (Dialecte occidental)
    • Nordvästkatalanska (Català nord-occidental) – större delen av östligaste Aragonien (La Franja), Andorra samt nordvästra (utom Val d'Aran) och västra Katalonien
    • Sydkatalanska/nordvalencianska (Català meridional/Valencià septentrional) – södra delen av La Franja, sydligaste Katalonien samt nordligast delen av Valenciaregionen
    • Valencianska (valencià) – östra, sydöstra och södra delen av Valenciaregionen
Katalanskans dialekter. Den viktigaste skiljelinjen är mellan de östra (dialecte oriental) och de västra (dialecte occidental) dialekterna. Dessutom har baleariskan egna bestämda artiklar.

Den katalanska variant som talas i Valenciaregionen kallas valencianska och har där status som ett officiellt språk med egna skriv- och grammatikregler. Valenciaregionens kraftfulla hävdande av valencianskan som eget språk – trots de i stor utsträckning endast dialektala skillnaderna – har lett till politiska spänningar gentemot Katalonien.[4] De skillnader som existerar har utvecklats under flera hundra år, men dagens språktvist är större som politisk fråga.[8] Ur lingvistisk synvinkel betraktas valencianska i de allra flesta fall som en variant av katalanska med vissa skillnader såsom den maskulina plurala artikeln "los" där man i Katalonien använder "els", en mer "spansk" artikulation av vokalerna och oftast[a] ett /dʒ/-uttal av 'j' samt 'g' framför mjuk vokal[10] (där katalansk katalanska använder /ʒ/.

Varianten på Balearerna – baleariskan (ibland: mallorkinska, mallorquí) – använder i likhet med en lokal nordöstkatalansk dialekt en annan uppsättning bestämda artiklar. Dessa härstammar från latinets ipse, där de flesta andra romanska språk använder bestämda artiklar baserade på latinets ille. Resultatet är artiklarna es och sa, där övrig katalanska (och i det här fallet även spanska) har el och la[11] Mallorkinskans spridning som skrivet språk är däremot mer begränsad; den används visserligen konsekvent bland annat av den framgångsrika popgruppen Antònia Font, men exempelvis Palma de Mallorcas stadstyre skriver uteslutande på "rikskatalanska".[12]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ursprung och nationalspråk[redigera | redigera wikitext]

Katalanskan växte under medeltiden fram ur vulgärlatinet. Den utvecklades i flera av de kristna småstater som fanns norr om det muslimska Spanien, framför allt i Spanska Mark som Karl den store kring 795 etablerade som skydd mot morerna. I slutet av 800-talet kom det framtida Katalonien att lyda under karolingiska markgrevar med säte i Barcelona. Grevskapet Barcelona var länge beroende av den frankiska monarkin. Det beroendet avtog och ersattes 1137 av en iberisk allians, i och med grevskapet Kataloniens (som personalunion med kungariket Aragonien.[13] Genom Barcelonas ekonomiska betydelse som hamnstad, kom både staden och dess språk – katalanskan – att bli dominerande i större delen av det nya riket.

Under senmedeltiden expanderade det förenade aragonsk-katalanska riket i flera riktningar. Man deltog i den iberiska reconquistan av halvön från morerna och vann (tillbaka) både Balearerna och kustområdet norr och söder om Valencia. Genom utflyttning söderut kom större delen av de nyvunna områdena i söder att bli befolkade av katalansktalare, men genom regionens senare fristående status blev språket lokalt betecknat som valencianska, inte katalanska. Den inre, västra delen av Valenciaregionen befolkades dock av utvandrare från Aragonien, och det innebar i förlängningen att kastiljanskan kom att bli dominerande lokalt språk. Genom kungariket Aragoniens senmedeltida erövringar av Syditalien, utvandrade även katalaner österut; idag återstår den katalanska språkenklaven i Alghero (katalanska: Alguer) på nordvästra Sardinien som en rest från denna tid.

Regionalspråk[redigera | redigera wikitext]

1469 förenades Aragonien och Kastilien i en union, det framtida Spanien, vilket innebar att katalanskan kom att utsättas för nya utmaningar. Erövringen av Amerika ledde till en internationell spridning av kastilianskan, medan politiska uppdelningar gjorde att katalanskan successivt tillbakavecklades från ett nationellt till ett regionalt spanskt språk. Uppblossande katalanska självständighetssträvanden, bland annat under det spanska tronföljdskriget i början av 1700-talet, ledde till att konflikterna mellan den spanska centralmakten och det katalanska språkområdet förstärktes. Katalanskan ersattes successivt som myndighetsspråk. 1800-talets industralisering i Kataloniens urbana centra ledde till en renässans för den katalanska kulturen, men arbetskraftsinvandringen bidrog också till en ökade mängd spansktalande i området. Det tidiga 1900-talet medförde starka slitningar mellan katalanska självständighetsivrare och den spanska centralmakten, något som till slut ledde till ett totalförbud mot katalanskan – i tal och skrift – efter Francos seger i det spanska inbördeskriget. Från myndighetshåll försökte man få katalanskan betraktad som en spansk dialekt.

Efter diktaturens fall har språket börjat återhämta sig och har idag till skillnad från många andra minoritetsspråk en stark ställning, främst i Katalonien. Däremot minskar mängden förstaspråkstalare i vissa andra regioner, främst i Valenciaregionen där numera endast runt 25 procent av invånarna har språket som modersmål.

Dagstidningar i Barcelona. Från vänster den spanskspråkiga upplagan av El Periódico de Catalunya, dess katalanskspråkiga variant samt La Vanguardia (spanskspråkig). Bilden är från 13 januari 2011; senare under året skulle även La Vanguardia starta en edition på katalanska.

Användning idag[redigera | redigera wikitext]

I Barcelona-regionen, med sin stora invandring från andra delar av Spanien, är katalanska och spanska ungefär lika mycket spridda som talade språk, medan katalanskan är dominerande ute på landsbygden. Kataloniens offentliga myndigheter använder numera uteslutande katalanska i sin yrkesutövning.

Undervisning och press[redigera | redigera wikitext]

I den katalanska grundskolan är det katalanska som gäller. Utbildningsministeriet använder sig av en metod med immersió – "översköljning" (egentligen: 'nedsänkning') – för att barnen från början ska få ett fast grepp om regionens officiella språk. Spanskan kommer de, menas det från myndighetshåll, ändå att lära sig via massmedia och i den högre utbildningen där spanska används i större utsträckning. Situationen är inte helt olik den i fransktalande Québec, omgiven av det engelskspråkiga Nordamerika.[14]

Dagstidningen El Punt Avui bildades 2011 genom sammanslagningen av Avui (grundad 1976 i Barcelona) och El Punt (grundad 1979 i Girona – Girona-kontoret syns på bilden).

I Katalonien ges numera ut dagstidningar både på spanska och katalanska. De två största dagstidningarna med utgivning i regionen, La Vanguardia (grundad 1881) och El Periódico de Catalunya (grundad 1978), fanns länge enbart i spanskspråkiga utgåvor. Sedan 1997[15] har El Periódico även en edition på katalanska, något som 2011 togs efter av La Vanguardia[16] Med sina två språkversioner har La Vanguardia sedan 2011 återtagit rollen som regionens största dagstidning (cirka 200 000 ex mot 130 000 ex – räknat i daglig försäljning). Båda tidningarna säljer ungefär 50 % av totalupplagan på vardera språket. Därutöver finns mindre, enspråkigt katalanska dagstidningar – den största är El Punt Avui (cirka 50 000 i upplaga).

Etermedier[redigera | redigera wikitext]

Inom etermedierna är katalanskan väl representerad. Det finns idag både radio- och TV-kanaler som sänder på språket, och kanalerna är oftast kopplade till regionstyrena.

Januari 1984 startade public service-kanalen TV3 regelbundna sändningar, och denna regionägda TV-station har sedan dess kompletterats med ett halvdussin nischade systerkanaler. Sedan 1985 når dess sändningar även till Andorra och Nordkatalonien. Det existerar ett programutbyte mellan programbolagen i Katalonien och Balearerna sedan år 2005, året då den i första hand katalanskspråkiga kanalen IB3 startade sina sändningar.[17]

2005 startade Canal Català, distribuerad via marksänd digital-TV.

Däremot existerar inget motsvarande samarbete med Canal Nou ("Kanal Nio"), Valencia-regionens främsta public service-kanal som startade sin verksamhet 1989. Medan både Canal Nou och IB3 idag endast når tittarsiffror på 4-5 procent, har TV3 på senare år varit den mest sedda TV-kanalen i regionen Katalonien med en numera runt 15-procentig tittarandel.[18][19] Canal Nous idag låga tittarsiffror, som sjunkit från en nivå på runt 20 procent på 1990-talet, har flera orsaker; beskyllningar om politisk manipulation av kanalen har svärtat dess rykte, och valencianskans relativt svaga ställning i regionen (där endast 1/4 har språket som modersmål) har ytterligare bidragit. Att notera att det baleariska IB3 använder "rikskatalanska" i sina sändningar, inte den lokala baleariskan.

Maj 2007 offentliggjordes – bland annat i radio – det katalanska utbildningsprojektet Marató en Viquipèdia.

Internet[redigera | redigera wikitext]

Katalanska används i varierande grad av företag och organisationer på Internet. Undersökningar av katalanskans närvaro på webbplatser som vänder sig till befolkningen i de tre "katalanskspråkiga" regionerna" visar att den offentliga sektorn är bäst på att erbjuda information på katalanska (förutom andra språk). Februari 2014 hade 100 procent av regionens universitet och teatrar med flera webbinformation på katalanska. Information om musik, mässor och om kyrkliga ämnen var också mycket väl täcka av information på katalanska. I andra ändan av listan fanns läkemedelsföretag, elektroniktillverkare och företag inom kosmetik och fordonssektorn, där långt mindre än en tredjedel även erbjöd information på katalanska. De företagen var flitigare med att istället presentera information på franska och engelska (utöver riksspråket spanska). [20]

Det katalanska språket sprids också genom katalanskspråkiga Wikipedia. Den här upplagan av Wikipedia, startad våren 2001, hade sommaren 2013 drygt 400 000 artiklar. Den är jämförbar i storlek och antal potentiella läsare med Wikipedia på bokmål och finskspråkiga Wikipedia men har märkbart färre läsare än dessa (knappt 30 miljoner jämfört med 60–70 miljoner sidvisningar per månad[21]). Den närmast universella tvåspråkigheten i de "katalanska" områdena gör den betydligt större spanskspråkiga Wikipedia lätt tillgänglig. Wikipedias betydelse för språkanvändning har dock uppmärksammats av regionstyret. 2007 offentliggjordes – bland annat i radio – det katalanska utbildningsprojektet Marató en Viquipèdia. Där skulle skolelever få lov att använda lektionstid till att bygga ut det kanske största – i konkurrens med Gran Enciclopèdia Catalana och dess 320 000 artiklar[22] – uppslagsverket på katalanska.

Katalanska i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige kan katalanska studeras vid Uppsala universitet.[23]

1994 gavs en katalansk-svensk ordbok ut, efter samarbete mellan svenska Norstedts och katalanska Enciclopèdia Catalana. På svenska marknadsfördes den som Norstedts katalansk-svenska ordbok.[24] Ett korrigerat omtryck av ordboken gjordes 1996[25] samt ett andra tryckning 2002.[26] 2001 kompletterades detta med en svensk-katalansk ordbok, på svenska Norstedts svensk-katalanska ordbok.[27]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Enligt den traditionella ortografin, stadfäst 1932, rekommenderas ett /ʒ/-uttal även i valencianska.[9]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] "Catalán". Ethnologue.com. Läst 2 maj 2013. (engelska)
  2. ^ Portal, Laura (2009-02-24): "Català versus valencià". Elpuntavui.cat. Läst 9 augusti 2014. (katalanska)
  3. ^ "Declaració institucional de l'Acadèmia Valenciana de la Llengua sobre el nom i entitat del valencià i sobre la normativa oficial vigent". Avl.gva.es, 2003. Läst 9 augusti 2014. (katalanska)
  4. ^ [a b] "katalanska". NE.se. Läst 16 februari 2013.
  5. ^ IEC/Rafl 1999, s. 14
  6. ^ Nosell, Dan et al (1996): Diccionari catalá-suec, s. xvii–xix
  7. ^ [a b c] "Serveis Lingüístics – Resum de gramàtica bàsica". Ub.edu, 2003. Läst 9 augusti 2014. (katalanska)
  8. ^ Radatz, Hans-Ingo (1993): "“Catalan” or “Valencian”?: On linguistic secessionism in the Valencian Autonomous Region". Antiblavers.org (översättning från tysk originalversion i Zeitschrift für Katalanistik 6, 1993, s. 97-120). Läst 9 augusti 2014. (engelska)
  9. ^ "Ortografia de la Llengua Valenciana". Real Acadèmia de Cultura Valenciana. Läst 9 augusti 2014. (katalanska)
  10. ^ "La normativa ortogràfica del valencià". Avl.gva.es. Läst 9 augusti 2014. (katalanska)
  11. ^ "L'article salat". Gereon.greenheart.es. Läst 26 januari 2013. (katalanska)
  12. ^ "Ajuntament de Palma". Palmademallorca.es. Läst 16 februari 2013.
  13. ^ "Katalonien". NE.se. Läst 2 maj 2013.
  14. ^ ”Bases teòriques del Programa d'Immersió Lingüística del Servei d'Ensenyament del Català. 2004” (på katalanska). XTEC: Immersió lingüística. Pla d'immersió. Servei d’Immersió i Acolliment Lingüístics. Departament d’Ensenyament de la Generalitat de Catalunya. http://www.xtec.cat/alfresco/d/d/workspace/SpacesStore/02b4b23d-1e7e-439f-bb4e-0545d91b269a/Dossiero0_pil_rev.pdf. Läst 2 maj 2013. 
  15. ^ Montoliu, César: "Informe sobre el sistema de traducción automática del Periódico de Catalunya". Europa.eu. Läst 10 juni 2013. (spanska)
  16. ^ La Vanguardia en català (2012-05-04): "'La Vanguardia' celebra a Mataró un any d'edició en català". Lavanguardia.com. Läst 10 juni 2013. (katalanska)
  17. ^ "CCMA - Cronologia 1982-1990". Ccrtv.cat. Läst 21 juli 2013. (katalanska)
  18. ^ "TV3 manté el lideratge i augmenta la quota de pantalla". Tv3.cat, 2009-02-26. Läst 21 juli 2013. (katalanska)
  19. ^ ddg (2013-01-02): "TV3 lidera el 2012 amb el 14,3% de quota de pantalla". Diaridegirona.cat. Läst 21 juli 2013. (katalanska)
  20. ^ "Resum de situació a 28 de febrer del 2014". Wiccac.cat. Läst 29 mars 2014. (katalanska)
  21. ^ "Page Views for Wikipedia, All Platforms, Normalized". Stats.wikimedia.org. Läst 21 juli 2013. (engelska)
  22. ^ Enciclopèdia.cat. Läst 21 juli 2013. (katalanska)
  23. ^ "Katalanska". Moderna.uu.se. Läst 20 oktober 2012.
  24. ^ Nosell, Dan; Casas i Vilella Marta (1994). Diccionari català-suec. Diccionaris d'enciclopèdia catalana / Sèrie diccionaris bilingües. Barcelona: Enciclopèdia Catalana. Libris 7512810. ISBN 84-7739-838-0 
  25. ^ Nosell, Dan; Casas i Vilella Marta (1996). Diccionari català-suec. Diccionaris d'enciclopèdia catalana / Sèrie diccionaris bilingües. Barcelona: Enciclopèdia Catalana. Libris 9387680. ISBN 84-7739-838-0 
  26. ^ Norstedts katalansk-svenska ordbok - 39.000 ord och fraser. Norstedts Akademiska Förlag. 2002. Libris 12231244. ISBN 91-7227-285-6 
  27. ^ Nosell, Dan (2001). Diccionari Suec-Català. Barcelona: Enciclopèdia Catalana. Libris 8372771. ISBN 91-7227-300-3 


Wikipedia
Wikipedia har en upplaga på Katalanska.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Globe of letters.svg Språkportalen – portalen för språk på svenskspråkiga Wikipedia.