Cedilj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cedilj
Şş
Fler diakritiska tecken
Accenter Akut accent (´– ó)
Grav accent (`– ò)
Dubbel akut accent (˝– ő)
Överliggande diakriter Trema (¨– ö)
Streck (¯– ō)
Circumflex (^– ô)
Tilde (˜– õ)
Hake (ˇ– ǒ)
Brevis (˘– ŏ)
Ring (˚– ů)
Krok (ˀ– ỏ)
Punkt (˙– ȯ)
Underliggande diakriter Cedilj (¸– ç)
Svans (˛– ǫ)
Punkt (.– ọ)
Komma (,– ș)
Andra placeringar Hake vid sidan (ď)
Horn (ʼ– ơ)
Genomstrykning (-– ɉ)

Cedilj (franska cédille) är ett diakritiskt tecken ( ¸ ) som kan placeras under vissa bokstäver för att modifiera deras uttal. Cedilj används framför allt i de romanska språken franska, portugisiska och katalanska samt i kurdiska och turkiska.

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingen av ç ur ett visigotiskt z.

Cedilj uppstod i Spanien och har sitt ursprung i den nedre halvan i ett litet kursivt z. Namnet cedilla är diminutivformen av det fornspanska namnet för denna bokstav, ceda.

Användning[redigera | redigera wikitext]

I franska, katalanska och portugisiska markerar en cedilj att ett c skall uttalas med s-ljud även framför hård vokal (a, o, u). Den katalanska kortformen "Barça" för staden Barcelona uttalas således "barsa".

Eftersom cediljen saknas i det svenska språket, ändras bokstaven c ibland till s i försvenskade franska egennamn. Exempelvis adjektivet "provençal", känt från många maträtter, förändras i svenskan när man talar om något som kommer från regionen Provence. Ofta skrivs "en provensalsk tradition", även om "en provençalsk tradition" inte är felaktigt och förekommer minst lika talrikt.

Ç och ş används i turkiska, turkmenska, tatariska, azerbajdzjanska och i några fler språk i den regionen. De representerar de tonlösa postalveolarerna /tʃ/ och /ʃ/.

Bokstäverna ģ, ķ, ļ och ņ används på lettiska och representerar palatala konsonanter. Gement ģ har den egenheten att cediljen placeras ovanför då den på grund av bokstavens form inte får plats under. Ur en typografisk synvinkel betraktas dock dessa diakriter som kommatecken.

I det Internationella fonetiska alfabetet representerar [ç] en tonlös palatal frikativa.

Ofta använda ord och namn med cedilj[redigera | redigera wikitext]

Liknande tecken[redigera | redigera wikitext]

Flera språk använder diakritiska kommatecken som läggs till vissa bokstäver, exempelvis ș och ț. Dessa liknar cedilj och vissa källor betraktar dem som sådana. Detta kan vara förvirrande för bokstäver som kan ta båda diakriterna. Exempelvis skrivs konsonanten för ljudet /ʃ/ som ş i turkiska men som ș i rumänska. I bägge fallen kan de två tecknen betraktas som typografiska varianter och ersätta varandra ifall den andra bokstaven saknas i det aktuella typsnittet eller teckenkodningen.

De polska bokstäverna ą och ę och de litauiska bokstäverna ą, ę, į och ų använder inte cedilj utan en obesläktad diakrit kallad ogonek eller svans, och betecknar i polska ett nasalt vokalljud samt i litauiska lång vokal.

Datoranvändning[redigera | redigera wikitext]

I Linux, med X Window System, är cedilj en passiv tangent i likhet med tilde, och fås genom att först trycka tangentkombinationen Alt Gr+, (kommatecken) och sedan trycka ned önskad bokstav.

En sådan möjlighet finns inte i Windows, i alla fall inte med svenskt tangentbord. Man kan få Ç med alt-0199 och ç med alt-0231. Ģ, ķ, ņ, ļ, ş, ţ med flera kan inte fås på tangentbordet utan man behöver ett program såsom Teckenuppsättning (i menyn Start-Tillbehör-Systemverktyg) eller Microsoft Word (dess meny Infoga-Symbol), såvida man inte installerar en tangentbordslayout för ett sådant språk, men då bör man helst ha skrivit på tangenterna vilka tecken de är.

I Mac OS X med svensk eller engelsk tangentbordsuppsättning fås ç och Ç med tangentkombinationerna alt-c och alt-skift-c. Andra cedilj-försedda tecken kan matas in med systemets teckenpalett, ibland också kallad specialtecken.

Se även[redigera | redigera wikitext]