Aleksandr Ostrovskij

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Porträtt av A. N. Ostrowskij av Vasily Perov.

Aleksandr Nikolaevitj Ostrovskij (rysk Александр Николаевич Островский), född 12 april 1823 (31 mars g.s.) i Moskva, död 14 juni 1886 (2 juni g.s.) i Sjtjelykovo i guvernementet Kostroma, var en rysk pjäsförfattare. Han räknas som grundläggaren av den ryska inriktningen i världens dramatikhistoria. Ostrovskij var son till en advokat vid handelsrätten i Moskva och blev själv anställd där.


Efter i förtid avbrutna universitetsstudier uppehöll Ostrovskij en underordnad befattning vid Moskvas handelsdomstol och fick här intim förtrogenhet med affärslivets vilkor och människotyper. Bilder från denna miljö gav han i sitt lilla förstlingsverk Kartina semejnago stjastia ("En bild av familjelycka", 1847). Dess realistiska ansatser fullföljdes i en rad sedeskildrande komedier. Mest berömd är Svoj ljudi sostjema ("Släktingar emellan kommer vi överens", 1850), Nev svoj sani ne sadis ("Sätt dig inte i en annan släde - motsvarande svenska uttrycket "skomakare, bliv vid din läst", 1853, Ostrovskijs första pjäs att uppföras), Bjednost ne porok ("Fattigdom är ingen skam", 1854). I Gorza ("Storm", 1860) fördjupas sedesskildringen och samhällskritiken till en gripande tragedi. Under 1860-talet vände sig Ostrovskij från samtidsskildringen och skrev historiska krönikespel, främst bojardramat Vasilia Melentjeva (1868) men återvände snart till sina tidigare motiv. Bäst bland hans senare rika produktion är Bjesjenija denjgi ("Galna pengar", 1870), Ljes ("Skogen", 1871; dansk översättning Paa Herregaarden av Thor Lange 1904) och Volki i ovtsi ("Vargar och får", 1875). Under Alexander II:s liberala regim fick Ostrovskij en gynnad ställning och åtnjöt statspension. 1885 blev han chef för kejserliga teatern i Moskva. Ostrovskijs dramatik kännetecknas av en rätt tung, episk teknik, somc dock genom en säker miljö- och typskildring blivit i hög grad effektfull. I senare tid kom hans pjäser att tjänsa som regiunderlag bland annat för Sergej Eisenstein.[1]

Verk, urval[redigera | redigera wikitext]

  • Oväder (1860)
  • En skojares dagbok (1868)
  • Skogen (1872)
  • Vargar och lamm (1875)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1018