Alexander II av Ryssland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Porträtt av Alexander II ca 1880.

Alexander II (ryska: Александр II Николаевич, Aleksandr II Nikolajevitj), född 17 april 1818, död 13 mars 1881 i S:t Petersburg (mördad), var kejsare av Ryssland (tsar), kung av Polen och storfurste av Finland från 1855. Han var son till Nikolaj I av Ryssland och Charlotte av Preussen, dotter till kung Fredrik Vilhelm III av Preussen.

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Alexander utbildades under skalden Vasilij Zjukovskijs och andra lärares ledning. Under det sista årtiondet av faderns regering deltog Alexander ofta i styrelsen, dessutom skickades han i åtskilliga viktiga statsangelägenheter till främmande hov. Såsom kansler för universitetet i Helsingfors (1826-55) skaffade sig Alexander god kännedom om finska förhållanden och var angelägen om att gå finnarnas önskningar till mötes och förlika dem med deras nya ställning.

Krimkriget[redigera | redigera wikitext]

Då Alexander 2 mars 1855 tillträdde regeringen, pågick ännu Rysslands krig med Osmanska riket och västmakterna, Krimkriget. Hans tronbestigningsmanifest tydde inte på att han skulle göra fredliga reformer till huvuduppgiften för sin regering. Under alltjämt nya rustningar tycktes hela Ryssland vara förvandlat till ett militärläger, och Alexander besökte själv krigsskådeplatsen. Emellertid skyndade han att avsluta kriget. Strax efter freden, som undertecknades i Paris 1856, kungjorde Alexander att hans bemödande såsom regent skulle bli att upprätthålla freden samt utveckla sitt folks andliga och materiella krafter.

Inrikespolitik[redigera | redigera wikitext]

Från alla håll yrkades på reformer, och första delen av Alexanders regering utmärktes av en mängd sådana, främst livegenskapens upphävande 1861. Alexander utfärdade ett amnestidekret, varigenom deltagarna i 1825 års revolt och 1830-31 års polska resning dels fick sin ställning mildrad, dels fick återvända ur förvisningen. Han återupplivade Finlands statsskick genom att för första gången efter erövringen sammankalla lantdagen (1863) och genom lantdagsordningen (1869) tillförsäkra denna ett regelbundet inflytande. Mot Polen visade han i början stor försonlighet, men rysshatet blidkades inte, och Alexander lät genom greve Berg med omänsklig stränghet kväva det 1863 utbrutna upproret samt russificera landet.

Utrikespolitik[redigera | redigera wikitext]

Medan Alexander utvidgade sitt rike genom erövringar i Asien, intog han länge neutralitet under de europeiska förvecklingarna. Han dolde visserligen inte sina vänskapliga känslor för Preussen i dess krig med Österrike (1866) och Frankrike (1870-71), men gjorde personliga besök i Paris (1867, då han skymfades genom demonstrationer för Polen och var utsatt för polacken Berezowskis mordförsök) och i London 1873, sedan han för att lugna England förlovat sin dotter Maria med hertigen av Edinburgh.

Från och med 1872 inträdde ett hjärtligare förhållande till Österrike (konferenserna mellan Alexander samt kejsarna Vilhelm och Frans Josef under de följande åren, "trekejsarförbundet"). Den panslavistiska rörelsen tvingade honom emellertid att överge neutraliteten samt till Serbiens och Montenegros hjälp angripa Osmanska riket år 1877. Han delade farorna med hären under den kritiska tiden i Bulgarien, tills Plevnas fall (december 1877) öppnade en rad av glänsande framgångar, som förde till freden i San Stefano.

Den betydliga minskning i fredsvillkoren, som gjordes på den av Bismarck ledda Berlinkongressen 1878 , minskade för en tid det intima förhållandet till Tyskland. Emellertid antog den av sociala missförhållanden närda jäsning, som pågått under Alexanders hela regering, efter kriget en allt fruktansvärdare karaktär. 14 april 1879 gjorde Solovin ett revolverattentat mot Alexander framför Vinterpalatset, 1 december samma år försökte man med minor spränga tsarens privata tåg emellan Livadia och Moskva, 27 februari 1880 inträffade en dynamitexplosion under tsarens matsal i Vinterpalatset . Missmodig lämnade han nästan diktatorisk makt åt Michail Loris-Melikov för att återställa lugnet, och detta tycktes återställt genom en rad milda åtgärder från dennes sida. Men terrororganisationen Narodnaja voljas (Folkviljan) exekutivkommitté förklarade i en proklamation Alexander dömd till döden, och fyra dagar efter det att han undertecknat ett utkast till åtgärder för införande av en friare författning mördades han, den 13 mars 1881, med explosiva bomber under en åktur på en av Petersburgs förnämsta gator.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Alexander var sedan 1841 gift med Maria Alexandrovna (förut Maximiliana Vilhelmina Augusta Sofia Maria), född 8 augusti 1824, död 20 oktober 1880, dotter till storhertig Ludvig II av Hessen-Darmstadt.


  1. Alexandra Alexandrovna av Ryssland (1842-1849).
  2. Nikolaj Alexandrovitj av Ryssland (1843-1865).
  3. Alexander III av Ryssland (1845-1894).
  4. Vladimir Alexandrovitj av Ryssland (1847-1909) gift med Marie av Mecklenburg-Schwerin
  5. Alexej Alexandrovitj av Ryssland (1850-1908).
  6. Maria Alexandrovna av Ryssland (1853-1920), gift med Alfred, hertig av Sachsen-Coburg-Gotha.
  7. Sergej Alexandrovitj av Ryssland (1857-1905), gift med prinsessan Elisabet av Hessen, dotter till Ludvig IV av Hessen och prinsessan Alice av Storbritannien.
  8. Pavel Aleksandrovitj av Ryssland (1860-1919), gift först med Alexandra av Grekland och Danmark och sedan med Olga Valerianovna Paley; svärfar till prins Wilhelm av Sverige.

Alexander ingick redan några veckor efter sin första gemåls död morganatiskt äktenskap med furstinnan Jekaterina Michailovna Dolgorukov (1847-1922), sedan 5 december 1880 prinsessa Jurjevskaja, som förut skänkt honom 3 barn.

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Peter III av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Paul I av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Katarina II av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
Nikolaj I av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredrik II Eugen av Württemberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Maria Fjodorovna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sofia Dorothea av Brandenburg-Schwedt
 
 
 
Alexander II av Ryssland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredrik Vilhelm II av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredrik Vilhelm III av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredrika Louise av Hessen-Darmstadt
 
 
 
 
 
 
 
 
Alexandra Feodorovna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl II av Mecklenburg-Strelitz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Louise av Mecklenburg-Strelitz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Friederike av Hessen-Darmstadt
 
 
 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Alexander II, 1904–1926.
Företrädare:
Nikolaj I
Kejsare av Ryssland
18551881
Efterträdare:
Alexander III
Företrädare:
Nikolaj I
Storfurste av Finland
18551881
Efterträdare:
Alexander III