Andrej Hlinka
Andrej Hlinka, född 27 september 1864, död 16 augusti 1938 i Ružomberok, var en slovakisk katolsk präst och politiker. Han var en av de största förespråkarna för ett självständigt Slovakien under mellankrigstiden och ledare för det slovakiska folkpartiet. Hlinka satt även som ledamot i det tjeckoslovakiska parlamentet.
Hlinka var den slovakiska nationalismens ledare och satt under det Österrikisk-ungerska styret flera år i fängelse. Efter sammanbrottet 1918 krävde han autonomi för Slovakien och inledde då detta misslyckades 1921 en hänsynslös opposition mot den nya staten, från 1926 mera modiferad under parlamentariska former.[1]
Hlinkas ledarskap var ogillat av många eftersom han saknade respekt för demokratin, och han hade stark antipati gentemot tjeckerna. Hlinka avled innan han fick se det "självständiga" Slovakien som bildades efter att Tyskland invaderat Tjeckoslovakien.
I det Slovakien som fanns mellan 1939 och 1945 ansågs Hlinka vara en nationalhjälte av regeringen. I det kommunistiska Tjeckoslovakien efter andra världskriget ansåg regimen att Hlinka var en "religiös fascist".[källa behövs]
Efter kommunistregimens fall blev dock Hlinka än en gång en respekterad person, mest för nationalistiska rörelser och vissa kristdemokratiska i Slovakien.
Hlinkas ansikte är avporträtterat på de slovakiska tusenkronorssedlarna.
Noter [redigera]
- ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 143.
