Demokrati

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En valurna.
Världens demokratier 2009 enligt Freedom House.
Demokrati i världens stater år 2003 enligt Polity IV, ett index som är konstruerat av forskande statsvetare. De ljusaste länderna får en maximal demokratipoäng på 10, medan de mörkaste länderna (Saudiarabien och Qatar), som anses minst demokratiska, har en poäng på -10.
Democracy Index enligt The Economist. 2006 och 2008 klassades Sverige i denna undersökning som världens mest demokratiska land, medan Nordkorea anses minst demokratiskt.
  Funktionella demokratier
  Demokratier med anmärkningar
  Hybridregimer
  Auktoritära regimer
Statsskick:
*Orange - Parlamentarisk republik.
Grön - Presidentrepublik, baserad helt eller delvis på ett parlamentariskt system.
Gul - Presidentrepublik med delad exekutiv makt.
Blå - Presidentrepublik med exekutiv makt hos statschefen och lagstadgande i kongressform.
Röd - Parlamentarisk konstitutionell monarki, i vilken monarken ej utövar exekutiv makt.
Magenta - Konstitutionell monarki, i vilken monarken utövar exekutiv makt bredvid ett svagt parlament.
Lila - Absolut monarki.
Brun - Republik med enpartisystem.
Olivgrön - Militärdiktatur.

Var god notera att flera av de republiker som kallar sig flerpartistater kan av en observatör dömas vara hårt reglerade diktaturer, i vilken makten är auktoritär hos ett parti. Kartan visar endast information från länders konstitutioner och är "de jure" snarare än "de facto".
Demokratins de jure-status i världen. De blå länderna hävdar själva att de är demokratier, medan de röda inte gör det.
Det här diagrammet visar utvecklingen av antalet demokratiska och auktoritära stater mellan 1973 och 2013, enligt ett index som ges ut av organisationen Freedom House.
  Fria
  Delvis fria
  Ej fria
Valsedel i Tyskland.

Demokrati är ett statsvetenskapligt begrepp som syftar på några besläktade former av styrelseskick där den politiska makten i (oftast) en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val, oftast av förtroendevalda representanter till dess parlament.

Sedan åren kring 1990 är demokrati det styrelseskick som de flesta länder uppger sig ha, även om det ibland är högst tveksamt att landet skulle vara demokratiskt, bland annat baserat på brister i landets valsystem, vilka människor som har givits rösträtt, vilka som är valbara, samt graden av instabilitet vad gäller den yttersta makten. Den marxistiska filosofin definierade ekonomisk demokrati som viktigare än politisk demokrati.

Exempel på andra styrelseskick än demokrati monarki, envälde, autokrati, aristokrati och hierokrati (präststyre, som slentrianmässigt brukar kallas teokrati, trots att det betyder "gudsvälde", något som inte prövats sedan Moses dagar om det är sant att hebréerna bar runt på sin Gud). Monarkier kan vara demokratiska om monarken saknar politisk makt, vilken i stället finns hos parlament, regering och domstolar.

Som politisk filosofi bygger demokrati på att alla medborgare har en serie fri- och rättigheter, de demokratiska fri- och rättigheterna. Det finns flera varianter av demokrati, med olika nivå på representativitet och frihet för medborgarna, till exempel direktdemokrati och representativ demokrati.

De flesta demokratiska nationer har grundlagar för att förhindra att den politiska makten blir snedfördelad, till exempel genom att makten är delad mellan den verkställande makten, den lagstiftande makten och den dömande makten. Återkommande kritiska poänger är majoritetsförtryck, att medborgarna inte har tid att sätta sig in i alla frågor, och att de politiska partierna ägnar mer tid åt röstfiske än åt att styra. Intressekonfliktsfrågan är också vanlig.

Den moderna demokratin uppstod i Västvärlden på 1700- och 1800-talen med Frankrike och USA som tidiga exempel. Under 1900-talet spred den sig över världen till Latinamerika, forna kolonier och före detta socialistländer.

Även om begreppet demokrati oftast används i kontexten av politiska stater används det också inom privata organisationer, då ofta med hänsyftning på att alla närvarande har rösträtt. I det sammanhanget kontrasteras demokrati ibland mot chefsstyre eller expertstyre.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet demokrati är en sammanfogning av grekiskans δῆμος demos, folket, och κράτος kratos, styre, med den ungefärliga betydelsen "folkstyre". I svenskan finns ordet belagt sedan 1596.[1]

Form och innehåll[redigera | redigera wikitext]

En fruktbar tankemodell för demokratiteoretiska studier, som återkommer i olika statsvetenskapliga sammanhang, och som kan vara gynnsam att använda för bedömningar av olika staters demokratiska status, är att dela upp demokratibegreppet i (1) "form" och (2) "innehåll" (eller motsvarande). Till kategorin demokratiska former, (1), faller då principer som berör själva styrelsesättet in, såsom exempelvis rösträttsregler (rösträttsålder, medborgarskapkrav etc) och beslutsprinciper (majoritetsbeslut, kvalificerad majoritet etc). Till kategorin demokratiskt innehåll, (2), faller principer som ofta berör medborgares och människors, enligt demokratin, grundläggande rättigheter in, såsom exempelvis jämlikhets-, jämställdhets- och likvärdighetsprinciper. Modellens styrka ifråga om att bedöma olika staters demokratiska status ligger i dess förmåga att särskilja en tillsynes (på pappret) formell demokratis status, som till exempel kan brista i sin respekt för mänskliga rättigheter, från en demokrati som både formellt i statsskicket, men också ur ett medborgarperspektiv, i realiteten är demokratiskt (dvs. både (1) och (2)).

Frågan om vilka folket omfattar, har givit upphov till många olika tolkningar. Såväl i det antika Grekland som i moderna styrelseformer har vissa personer uteslutits som okvalificerade. De personer som var kvalificerade att betecknas som folket (och alltså tilläts ha ett politiskt inflytande) var de som var fria manliga medborgare, inom den klassiska definitionen; inte medborgare av en nationalstat utan av en stadsstat, exempelvis Aten, Sparta eller Rom. I modern teori är definitionen av "folket" i folstyrelsen avgörande för olika föreståelse av demokratins innebörd. I kommunistisk teori innebär folkstyrelse att de från de lägre samhällsklasserna regerar. I den så kallade västerländska demokratin inbegrips alla samhällsgrupper i begreppet "folk".[2]

Likaså har frågan om vad styret är och tolkningen av denna haft skiftande betydelser. Från det klassiska Grekland och fram till slutet av 1700-talet förknippades demokrati med folkets direkta deltagande i den politiska beslutsprocessen, idag kallat direktdemokrati. Demokratin var en styrelseform för stadsstater, vars begränsade geografiska utsträckning och överskådliga invånarantal gjorde det möjligt att samla medborgarna till diskussioner och beslut om offentliga angelägenheter. Ett extremt exempel var det polska liberum veto-systemet som användes mellan 1652 och 1791, som krävde hundra procents uppslutning av sejmens/parlamentets ledamöter bakom ett beslut. Vetosystemet används fortfarande i till exempel EU, NATO och FN.

Olika effekter av demokratin har föreslagits av forskare. Ekonomen Amartya Sen har konstaterat att en hungersnöd aldrig inträffat i en demokrati. Enligt den demokratiska fredsteorin har två demokratier aldrig gått i krig mot varandra.

Demokrati kan ur andra synvinklar även syfta på ett större medbestämmande på andra arenor än i en stat, så som brukardemokrati, arbetsplatsdemokrati, närdemokrati med mera.

Olika demokratibegrepp[redigera | redigera wikitext]

Det finns olika sätt att definiera och kategorisera politisk demokrati. Ett demokratiskt ideal där alla vuxna är aktivt involverade i beslutsprocessen har ställts upp av den amerikanske statsvetaren Robert A. Dahl[3]:

  • Beslutsjämlikhet: Vars och ens åsikt har samma tyngd när man skall fatta kollektiva beslut
  • Effektivt deltagande: Under hela beslutsprocessen har var och en lika stora möjligheter att uttrycka sina önskemål
  • Upplyst förståelse: Var och en skall ges tillräcklig tid för att sätta sig in i de frågor som ska beslutas
  • Kontroll över dagordningen: Folket bestämmer själv vilka frågor som skall eller inte skall beslutas genom kollektivt beslutsfattande
  • Inklusion: Med folket menas alla vuxna som lyder lagarna, ej barn eller genomresande

Som synes är principen om medborgarskap och laglydnad (inklusion) viktig i Dahls kriterier. Under en stor del av demokratins historia var det bara män, inte kvinnor, som betraktades som fullvärdiga medborgare - och på motsvarande sätt har aldrig slavar haft medborgerliga rättigheter. Barn brukar inte heller erkännas alla medborgerliga rättigheter.

En mer generell beskrivning har formulerats av filosofen Karl Popper. Enligt Popper skiljer sig ett demokratiskt samhälle från ett icke-demokratiskt (Popper använder termen "tyranni") genom att det erbjuder medel genom vilka de styrda kan avsätta de styrande, och att denna ordning inte utan vidare kan sättas ur spel.[4]

Typer av demokrati[redigera | redigera wikitext]

Direkt demokrati[redigera | redigera wikitext]

Den traditionella indelningen av demokrati har varit direkt demokrati och representativ demokrati. Den direkta demokratin brukar anses ha fötts i staden Aten i antikens Grekland, och innebär att alla röstberättigade beslutar själva i alla frågor, vilket har förutsatt att befolkningen är relativt liten. I antikens Aten utövades den direkta demokratin genom att alla fria män samlades på ett torg och fattade beslut med handuppräckning. Samma system, med bistånd av viss modern teknik, används än i dag exempelvis i Schweiz' kantoner och i kommuner med lågt befolkningstal i till exempel USA. Informationssamhället med datorer i snart varje hushåll anses öppna för möjligheten av system med direkt demokrati även om befolkningstalet är stort. Folkomröstningar i enstaka frågor är idag den enda formen av direkt demokrati i kommuner, regioner eller länder med högt antal röstberättigade. I Sverige är emellertid folkomröstningarna endast vägledande – statsmakterna eller kommunen behöver inte rätta sig efter folkomröstningens utfall.

Representativ demokrati (indirekt demokrati)[redigera | redigera wikitext]

Representativ demokrati eller indirekt demokrati är idag den dominerande formen av demokrati, och innebär att de röstberättigade väljer ombud som exempelvis får utgöra en förenings styrelse. På nationell, regional och kommunal nivå är det nästan uteslutande så att medlemmar av de politiska partierna (politiker) har kommit att fungera som ombud i beslutsprocessen. De politiska partierna är även valorganisationer som tillhandahåller politiker för folket att rösta på. Politiker tillhörande partier är således representanter som med öppna mandat bestämmer å folkets vägnar i någon form av församling eller parlament, som i sin tur utser en styrelse eller regering. Parlamentet har den lagstiftande makten och regeringen den verkställande makten. I Sverige har vi val vart fjärde år.

Andra typer av demokrati[redigera | redigera wikitext]

Världens äldsta parlament återfinns på Island, där Alltinget grundades år 930. Även i de övriga nordiska länderna förekom olika former av ting och beslutande församlingar, långt innan begreppet demokrati nått Norden. Alla landskap i Sverige praktiserade ting, och exempel är bland annat Jamtamot i Jämtland och Gutatinget på Gotland. På dessa möten hade dock, liksom i antikens Grekland, endast män rösträtt. Ibland omnämns denna form av demokrati som bondedemokrati. Den lokala formen av ting var sockenstämman.

Liberal demokrati[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Liberal demokrati

Begreppet liberal demokrati står för den ursprungligen västerländska formen av demokrati, och är ett styrelseskick med representativ demokrati där de folkvaldas politiska makt står under rättsväsendet. Vanligtvis garanterar grundlagar individens fri- och rättigheter och reglerar majoritetens makt över minoriteters civila rättigheter.

Socialistisk demokrati[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Socialistisk demokrati

En annan demokratiterminologi som har sitt ursprung i marxismen är indelningen i politisk demokrati, social demokrati och ekonomisk demokrati, liksom i indelningen borgerlig demokrati och socialistisk demokrati.

  • Politisk demokrati står för avskaffandet av vad socialisterna uppfattar vara diktatur (se borgerlig demokrati) genom avskaffandet av monarkin och bourgeoisin.
  • Social demokrati står för ett samhälle där alla medborgare har lika värde och ursprungligen handlade det om att alla väljares röster skulle ha samma värde oberoende av väljarens inkomster.
  • Ekonomisk demokrati i marxistisk terminologi står för en socialistisk fördelning av samhällets resurser och produktionsmedel, vilket är anledningen till att beteckningen "demokratiska republiken" ingår i namnet på länder som Östtyskland och Vietnam.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Demokratins historia

Demokratin i antikens Grekland[redigera | redigera wikitext]

Pnyx i Aten, där folkförsamlingen samlades.

Folkförsamlingar, vars sumeriska namn var ukkin och akkadiska puhrum, vilka beskrivs ha beslutande funktioner, omtalas i texter från kulturen i Mesopotamien. Särskilt goda belägg för denna folkförsamlings natur och funktion finns i texter från den assyriska handelskolonin i Anatolien (början av 2000-talet f.Kr.) och i texter från de sumeriska stadsstaterna (2000-talet f.Kr.). Denna folkförsamling uppges ibland vara indelad i två "kamrar": en befolkad av de "äldre/stora" och en av de "yngre/små". Folkförsamlingen ska ha tillsatt kommittéer och utsett administrativa och politiska företrädare. Begreppet "primitiv demokrati" har använts för att beteckna sumeriskt styrelsesskick. Mycket forskning återstår dock för att klarlägga nämnda församlings exakta natur och organisation.

Antikens Grekland anses ofta vara den västerländska demokratins vagga; se Den atenska demokratin. Under några få århundraden gick man från feodalism till en elementär form av demokrati. År 594 f.Kr. valdes Solon till arkont av Aten. Adelns vanstyre gjorde att en revolt hotade och han fick därför långtgående befogenheter. Han mildrade de drakoniska lagarna och demokratiserade delvis Aten. Bönders skulder avskrevs och slavar frigavs. Tidigare hade bara adeln rösträtt, men i stället infördes timokrati, att rösträtten fördelades efter förmögenhet.

Befolkningen delas upp i fyra fylen (socialklasser) efter rikedom, pentakosiomedimner, hippeis, theten och zeugiter. De valde nio arkonter för ett år i taget. Dessutom fanns det en folkförsamling (ekklesía) som var ett slags stormöten där samtliga medborgare har rösträtt. Det finns även ett så kallat folkråd (boulé) med 500 ledamöter funktion som beredningsorgan för folkförsamlingen.

Efter Solon 590 f.Kr. togs makten åter av diktatorer (tyranner), men efter maktstrider återupptogs 507 f.Kr. den demokratiska utvecklingen av Kleisthenes. Folket delades nu upp i tio fylen och ett råd inrättades med 50 representanter från varje fyle. Dessutom inrättades en folkförsamling dit alla medborgare hade tillträde.

En intressant aspekt på den atenska demokratin var att ämbetsmännen utsågs med lottens hjälp, vem som helst kunde bli ämbetsman. För att undvika inkompetens valdes tio ämbetsmän inom varje område. Val av ämbetsmän ansågs inte demokratiskt eftersom det skulle gynna den som hade stora medel och kunde påverka människor att rösta på honom.

Demokratin i den Romerska republiken[redigera | redigera wikitext]

Mellan åren 509 f.Kr. och 27 f.Kr. (omtvistat, sönderfallet stammade minst ett sekel tillbaka i tiden till mordet på bröderna Gracchus år 133 f.Kr.) var stadsstaten romarriket en republik, med då ungefär samma mening som en folkvald demokrati. Folkförsamlingarna (comitiae) innehade indirekt den utövande makten genom att varje år utse ämbetsmännen (magistrati), bl a kvestorerna, edilerna, pretorerna, konsulerna och censorerna. Konsulerna tjänade två stycken samtidigt ett år åt gången som senatens ordförande och överbefälhavare för republikens styrkor. De valdes i slutet av varje år i direkta val av comitia centuriata, som bestod av alla vuxna manliga romerska medborgare. Dessa sammanträdde på Marsfältet utanför staden och var enligt socialt spektrum (inkomst, social bakgrund mm) indelade i 193 centurior. Dessa röstade inbördes vilken kandidat de ville se som konsul och kandidaten som fick flest röster fick hela centurians röst (motsvarande delstaternas elektorsröster i dagens USA). De två kandidater som vann flest centurior satt som konsuler under året som följde, och hade absolut vetorätt över varandra, samtliga ämbetsmän och över senaten. Denna var inte demokratiskt vald, utan bestod av de förnämsta politikerna ur Roms rikaste familjer. Folkförsamlingen hade dock alla fria män födda i Rom (från 89 f.Kr. hela Italien) tillgång till, under förutsättning att de uppnått vuxen ålder. Att romerska medborgare "vallfärdade" till Rom årligen för att rösta var dock mycket ovanligt, det var Roms befolkning som hade makten i folkförsamlingarna och de rikare medborgarna hade även där högre inflytande.

Ett ovanligt men välkänt tilltag med stora likheter till dagens undantagstillstånd var senaten och konsulernas möjlighet att utse en diktator i orostider, ett berömt exempel är då Hannibal efter segern vid Trasimenus tågade mot staden. Senaten måste godkänna beslutet varpå konsulerna tillsammans utsåg en välkänd politiker till diktator. Denna hade, förutom ämbetsmännens vanliga immunitet under sin ämbetstid även fullständig juridiskt skydd från åtal även efter sin tid som diktator för förseelser begångna under denna period. Diktatorns makt var begränsad till en sexmånadersintervall och kunde inte förlängas. De två undantag som skedde, i båda fall under hot om vapenmakt, var Sulla och Caesars diktaturer. Den förra skulle vara på "obestämd tid" och nedlades frivilligt av Sulla efter knappt ett år, den andra, Caears, på livstid men ändades kort efter mordet på honom.

Under det sista århundradet före kristus började fundamenten i republiken krackelera. Efter en hastig återgång till demokratiska val efter mordet på Caesar 44 f.Kr. utropades det andra triumviratet följande år, en konstitutionssanktionerad, tredelad militärjunta mellan Octavianus, Antonius och Lepidus. Efter att de två sistnämnda stupat respektive tvingats i exil och triumviratet upphört "återlämnade Octavianus makten till senaten och folket", men innehade själv så stor popularitet bland folkförsamlingarna och legionerna att han i realiteten blev envåldshärskare. Läs Augustus för mer information.

Modern tid[redigera | redigera wikitext]

De första länder efter antiken som anses uppfylla vissa definitioner av demokrati är republikerna på Korsika och i USA.

Efter första franska republikens utropande 1792 hölls val till det nya parlamentet, nationalkonventet, med allmän rösträtt för myndiga, dvs en röst per vuxen man, för första gången i ett större land. Under 1800-talet utvidgades gradvis den andel av männen som hade rösträtt i Europa och dess nybyggarländer. Från andra halvan av 1800-talet fick även kvinnor rösträtt, med västra USA och vissa kolonier, t ex Nya Zeeland, som pionjärer. I Europa var Schweiz och Liechtenstein sist att införa kvinnlig rösträtt på nationell nivå; 1971 respektive 1984. Under andra halvan av 1900-talet omvandlades åtskilliga militärdiktaturer och auktoritära regimer i Latinamerika, Afrika, Asien och Sydeuropa till fungerande demokratier. Med Östblockets och Sovjetunionens fall 1989-1992 ökade antalet demokratier ytterligare. Vid millennieskiftet fanns bara två relativt renodlade diktaturer kvar i Europa, Jugoslavien och Vitryssland, även om andra stater i östra Europa hade och fortfarande har svåra problem att utveckla fungerande demokratiska institutioner.

Enligt Freedom House ökade mellan 1900 och 1950 andelen av världens befolkning som bor i demokratier med allmän och lika rösträtt från 0 till 31 procent. År 2000 hade andelen stigit till 58 procent och fortsatte att öka.[5]

Mått på demokrati[redigera | redigera wikitext]

Democracy Index[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Democracy Index

Democracy Index, demokratiindex, är ett jämförelsetal för graden av demokrati, beräknat av tidskriften The Economist.

Enligt detta index är Sverige det fjärde mest demokratiska landet med totalt 9,50 poäng, medan Nordkorea klassas som en av ett antal auktoritära regimer och hamnar sist med sina 1,03 poäng. Indexet omfattar 167 olika länder.

Länderna delas in i fyra kategorier baserade på dess demokratiindex: funktionella demokratier, demokratier med anmärkningar, hybridregimer och auktoritära regimer.

Freedom House[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Freedom House

Freedom House publicerar varje år rapporter över sitauationen för demokrati och frihet i världens länder. Länderna bedöms i två aspekter, politisk frihet och mänskliga rättigheter, på skalan 1-7. Därefter delas länderna in i tre kategorier till följd av resultatet: fria (free), delvis fria (partly free) och ej fria (not free).

Utöver den årliga publicationen Freedom in the World, publiceras årligen Freedom of the Press, Nations in Transit och Countries at the Crossroad. Den första tar upp journalisters friheter och självständigheter runt om i världen, Nations in Transit fokuserar sin bevakning på 29 länder i centrala Europa och Eurasien. Countries at Crossroads är en publikation som behandlar 30 olika länder som alla står i ett vägskäl vad det gäller politisk utveckling. Vidare ges flera olika specifica och fristående rapporter ut varje år.

Polity[redigera | redigera wikitext]

Indexet Polity IV är konstruerat av statsvetare som retroaktivt har satt ett värde mellan 0 och 10 på världens länder varje år sedan 1816 dels på en demokratiskala, dels en auktoritär skala.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Uppslagsordet demokrati”. Svenska akademiens ordbok. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/. Läst 16 november 2010. 
  2. ^ Arne Helldén, Regeringsmakt och demokrati (1966), s. 34
  3. ^ Dahl, Robert A. Dilemmas of Pluralist Democracy. Autonomy vs. Control New Haven: Yale University Press 1982
  4. ^ Popper, Karl R. Popper i urval. Thales 1997. Sid. 347. (Även i kap. 7 i Det öppna samhället och dess fiender, Akademilitteratur, 1980-1981).
  5. ^ Freedom House, "Democracy's Century"

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]