Anhydrit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Anhydritkristaller från Chihuahua, Mexiko.

Anhydrit, anhydrit bergartsbildande mineral med den kemiska sammansättningen CaSO4 (kalciumsulfat).

Anhydrit hör till det ortorombiska kristallsystemet med perfekt spaltning i tre riktningar längs med de tre symmetriplanen. Som man kan förvänta sig av den kemiska sammansättningen är anhydrit isomorft med ortorombiskt barium- (barit) och strontiumsulfat (celestin).

Mineralet förekommer vanligtvis som kompakta spaltmassor och tydligt tillväxta kristaller är förhållandevis ovanliga. Hårdheten är 3,5 och den relativa densiteten 2,9. Färgen vit, ibland grå-, blå- eller purpuraktig. Den bäst utvecklade spaltytan har pärlemorglans, de övriga två glasglans. I kontakt med vatten absorberas vattnet och anhydrit omvandlas till gips (CaSO4·2H2O). Anhydrit associeras med calcit, halit samt sulfater som blyglans, kopparkis, molybdenglans och pyrit.

Anhydrit förekommer främst i gipsrika saltavlagringar och upptäcktes till exempel 1794 i en saltgruva i Hall i Tyrolen. Vid jordytan omvandlas anhydrit nästan alltid till gips genom kontakt med grundvatten och förekommer därför främst på större djup.

Från vattenbärande lösningar fälls kalciumsulfat ut som gipskristaller, men om lösningen innehåller ett överskott av natrium- eller kaliumklorid avlagras anhydrit. Samma metod är ett av de sätt som används för att framställa kristallen artificiellt och mineralet förekommer till exempel i saltbassänger.

Namnet introducerades av Abraham Gottlob Werner 1804 som ville understryka frånvaron av vatten jämför med gips.