Baryt
| Baryt | |
| Kategori | Sulfatmineral |
|---|---|
| Grupp | Barytgruppen |
| Dana klassificering | 28.03.01.01 |
| Strunz klassificering | 07.AD.35 |
| Kemisk formel | BaSO4 |
| Färg | Färglös, vit, lätt blåskuggad, blå, gul, grå, brun |
| Kristallsystem | Ortorombiskt |
| Spaltning | God spaltning {101}, fullkomlig {010} |
| Brott | Oregelbundet, ojämnt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 3 – 3,5 |
| Glans | Glaskropp, pärlglans |
| Refraktion | nα = 1,634 – 1,637, nβ = 1,636 – 1,638, nγ = 1,646 – 1,648 |
| Ljusbrytning | Biaxial (+) |
| Transparens | Transparent till opak |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 4,3 - 5 |
| Densitet | 4,48 g/cm3 |
| Löslighet | Liten |
Baryt (tungspat), mineral som består av bariumsulfat (BaSO4). Baryt är metallen bariums viktigaste mineral och återfinns underordnat i många svenska gruvor.
Innehåll |
Egenskaper [redigera]
Baryt har stora likheter med kalkspat, men skiljer sig genom högre specifik vikt och att den ej fräser i syror. Den uppträder ofta som ett bladigt aggregat, vilket vid slag bildar stycken av rombisk form. Dessutom förekommer den som stalaktiter och stalagmiter, i korniga, täta jordartade massor och ibland som stora kristaller.
Förekomst [redigera]
Baryt förekommer sällan i rent tillstånd utan är insprängd i olika malmgångar och förekommer även tillsammans med krita.
Barytfyndigheter finns i Mellaneuropa vid Bologna m.fl. platser. I Sverige är den känd i Sala, Dannemora, Långbans och Nordmarks gruvor samt Gislöv i Skåne. I Norge har den hittats som vackra kristaller i Kongsbergs gruvor.
Användning [redigera]
Den i naturen förekommande rena baryten kan användas i finmalet tillstånd som fyllnadsämne i färger, papper samt vid tillverkning av lackfärger.
Källor [redigera]
Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia