Barium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Barium
Ba-TableImage.png
Tecken
Ba
Atomnr.
56
Grupp
2
Period
6
Block
s
Allmänt
Ämnesklass alkaliska jordartsmetaller
Densitet 3510 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 1,25
Utseende silvrigt vit
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 137,327 u
Atomradie (beräknad) 215 pm
Kovalent radie 198 pm
Elektronkonfiguration [Xe]6s2
e per skal 2,8,18,18,8,2
Oxidationstillstånd (O) 2 (stark bas)
Kristallstruktur kubisk rymdcentrerad
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Magnetiska egenskaper paramagnetisk
Smältpunkt 1000 K (725 °C)
Kokpunkt 2170 K (1897 °C)
Molvolym 38,16· 10−6 m3/mol
Ångbildningsvärme 142 kJ/mol
Smältvärme 7,75 kJ/mol
Ångtryck 98 Pa vid 371 K
Ljudhastighet 1620 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 0,89 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 104 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 3·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 18,4 W/(m·K)
1a jonisationspotential 502,9 kJ/mol
2a jonisationspotential 965,2 kJ/mol
3e jonisationspotential 3600 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
130Ba 0,106 % 130Ba, stabil isotop med 74 neutroner
132Ba 0,101 % 132Ba, stabil isotop med 76 neutroner
133Ba syntetisk 10,51 år ε 0,517 133Cs
134Ba 2,417 % 134Ba, stabil isotop med 78 neutroner
135Ba 6,592 % 135Ba, stabil isotop med 79 neutroner
136Ba 7,854 % 136Ba, stabil isotop med 80 neutroner
137Ba 11,23 % 137Ba, stabil isotop med 81 neutroner
138Ba 71,7 % 138Ba, stabil isotop med 82 neutroner
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Barium, av grekiska barys, "tung", är ett grundämne som tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Barium är metalliskt ljust glänsande men anlöps snabbt i luft till grå eller svart färg. Barium angrips av vatten och bildar bariumhydroxid som löser sig i vattnet till alkalisk reaktion. Barium förekommer inte i naturen i metallisk form på grund av sin reaktivitet. Medelhalten i jordskorpan är 500 mg/kg.

Salter[redigera | redigera wikitext]

Bariumjonen kan bilda många salter. Bariumsulfat är praktiskt taget olösligt och används som kontrastmedel vid röntgenundersökningar. Bariumnitrat (Ba(NO3)2) är lättlösligt och används huvudsakligen i fyrverkerisatser för att ge grön lågfärg. I tomtebloss är oxidationsmedlet bariumnitrat. Nitratet är giftigt för människor varför tomtebloss är försedda med en varningstext.

Bariumjonen är giftig. Alla lösliga bariumsalter är giftiga. Giftverkan märks redan av små mängder. Bariumnitrat har använts i sorkgift. Bariumförgiftning påminner om arsenikförgiftning. Symtom är brännande känsla i munnen och magen, illamående, ökad saliv, hopdragningar i magsäcken, förlamningar i extremiteter och urinblåsa. De olösliga bariumsalterna såsom bariumsulfat är ofarliga. Natriumsulfat kan användas som motgift mot bariumsaltförgiftning då sulfatet bildar fällning med bariumjonerna. Bariumsulfat som mineral kallas baryt eller tungspat.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Medeltidens alkemister kände till en del bariuminnehållande mineral. Stenar av baryt från Bologna i Italien kallades "Bolognastenar" och var populära hos alkemister och häxkonstnärer på grund av stenarnas förmåga att efter belysning avge ljus. Barytens förmåga till fosforescens beskrevs av Vincentius Casciarolus 1602.

Carl Scheele konstaterade 1774 att baryt innehöll ett nytt grundämne skilld från kalcium men lyckades inte renframställa barium utan endast bariumoxid. Den förste som framställde rent barium var Humphry Davy 1808.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Bergmark, M. 1974. Farligt att förtära, inandas och beröra. En bok om gifter och förgiftningar. Del 2. Gifter på gott och ont. Prisma. Enhag, Per 2000. Jordens grundämnen och deras upptäckt. Byggstenar för marken och vattnet — Luften och livet s 257 ff. Industrilitteratur, ISBN 91-7548-590-7.