Anjalaförbundet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Några av signaturerna till anjalaakten.

Anjalaförbundet, bildat 13 augusti 1788, var en sammansvärjning av finländska och svenska adliga officerare riktad mot svenske kung Gustav III under Gustav III:s ryska krig 1788-1790.

Liikalanoten[redigera | redigera wikitext]

Missnöjda officerare undertecknade den 9 augusti 1788 den s.k. Liikalanoten i vilken de förklarade Gustav III:s krigsförklaring mot Ryssland olaglig och sade sig vilja förhandla om fred med Katarina II av Ryssland. Noten undertecknades av generalmajor Carl Gustaf Armfeldt d.y. samt ytterligare sex finländska officerare, däribland överste Johan Henrik Hästesko, en halvbror till generalmajor Georg Henrik Jägerhorn (som själv var rojalist).

Man menade att kriget stod i strid med regeringsformen och Ryssland erbjöds fred mot att Finlands gränser före 1743 återställdes.

Anjalaakten[redigera | redigera wikitext]

Den 12 augusti sattes den egentliga s.k. Anjalaakten upp vid Anjala gård vid Kymmene älv. Anjalaakten, som till innehållet anslöt till Liikala-noten, undertecknades av 113 officerare.

Avertissementet[redigera | redigera wikitext]

I ett ytterligare dokument - avertissementet 25 augusti - restes till och med krav på kungens abdikation och på inkallande av ständerna.

Anjalaförbundet stöddes av många, till och med hertig Karl, kungens bror, verkar ha sympatiserat med förbundets mål.

Rysslands svar[redigera | redigera wikitext]

Katarina II:s svar på Liikala-noten uppmärksammade och noterade de tendenser till finländsk separatism gentemot Sverige som några av Anjalamännen företrädde, bland dem major Jan Anders Jägerhorn. I övrigt var svaret en besvikelse.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Olika faktorer bakom Anjalamännens missnöje med kung Gustav:

  • Kungens krigsplan att angripa Sankt Petersburg hade visat sig vara misslyckad. Man ville därför åstadkomma fred och ett inkallande av riksdagen.
  • Några av Anjalamännen var separatister, men det separatistiska inslaget hos Anjalamännen har troligen överdrivits, dels av den gustavianska, dels av den senare nationellt anlagda historieskrivningen i båda länderna.

I slutet av augusti 1788 förklarade Danmark krig mot Sverige och kungen fick en anledning att lämna den finska krigsskådeplatsen.

Anjalaförbundets verkningar avvärjdes genom medling av Storbritannien och Preussen. Därefter blev det rättsliga efterspel för de inblandade. Vid årsskiftet 1788-1789 häktades flera av förbundets huvudmän. Processen pågick till i april 1790. Då dömdes flera av de sammansvurna till döden för högförräderi. Dock avrättades endast en – Johan Henrik Hästesko. Alla andra benådades.

Gustav III bedrev en skicklig propaganda mot Anjalaförbundet och folkopinionen vändes mot adeln och kungen hade därmed lyckats bana god väg för kunglig maktkoncentration genom förenings- och säkerhetsakten 1789.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

E. W. Juva, "Finlands väg från Nystad till Fredrikshamn 1721-1809" (1947).

Allan Sandström, "Officerarna som fick nog - Anjalamännen och Gustaf III:s ryska krig 1788-1790" (1996), ISBN 91-7195-125-3