Förenings- och säkerhetsakten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Förenings- och säkerhetsakten var ett tillägg till 1772 års regeringsform och som 1789 infördes i Sverige och resulterade i ett praktiskt taget totalt kungligt envälde. Det pågående kriget mot Ryssland hotade att ruinera staten. I riksdagen som sammankallades fick kung Gustav III stöd av de ofrälse stånden för förenings- och säkerhetsakten. Den antogs mot adelns vilja.

Förenings- och säkerhetsakten gav kungen rätt att efter eget gottfinnande förklara krig, sluta fred och ingå pakter med främmande makt utan att detta krävde riksdagens godkännande. Bestämmelser i akten fråntog riksdagen rätten att framlägga lagförslag, men riksdagen behöll rätten att godkänna beslut gällande skatter.[1] Riksrådet avskaffades och en högsta domstol inrättades vilken dominerades av kungen genom dennes utslagsröst. De ofrälse gynnades genom aktens bestämmelse att upphäva adelns monopol till ämbeten i staten. Kronobönderna garanterades ärvd besittningsrätt till kronojorden; alternativt kunde bönderna friköpa jorden. Riksdagen beslutade också att överlåta hela statsskulden till ständerna. Riksgäldskontoret upprättades och uppdrogs att administrera skulderna. [2] I Sverige upphävdes förenings- och säkerhetsakten genom 1809 års grundlag. I Finland bestod den som gällande lag till 1919, då den nya regeringsformen trädde i kraft. [3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Förenings- och säkerhetsakten i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
  2. ^ Sveriges konstitutionella urkunder.. SNS författningsprojekt, 99-2958087-5 (1. uppl.). Stockholm: SNS (Studieförb. Näringsliv och samhälle). 1999. Sid. 26-27. Libris 7609882. ISBN 91-7150-778-7 (inb.) 
  3. ^ Nationalencyclopedin: Förenings- och säkerhetsakten.