Arkiv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Arkivväsen)
Hoppa till: navigering, sök
Ett exempel på ett arkiv.

Arkiv (av latin archivum, och ytterst grekiska archeion (άρχεϊον: regerings- eller ämbetsbyggnad) kan avse olika saker:

  1. Ett sammanhållet bestånd av handlingar (arkivalier) härrörande ur en arkivbildares, exempelvis en myndighets, ett företags eller en enskild persons verksamhet.
  2. En arkivinstitution, alltså en myndighet eller institution som handhar arkiv som överlämnats av den ursprungliga arkivbildaren. Exempel på sådana institutioner är Riksarkivet och landsarkiven, stads- eller kommunarkiven och landstingsarkiven, men det finns även fristående institutioner (privata och föreningar) som Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, folkrörelsearkiv och näringslivsarkiv. Ett arkiv (i betydelsen 2) har i sin vård arkiv (i betydelsen 1) som skapats av andra.
  3. Den lokal i vilken ett arkiv eller en arkivinstitution är inrymd.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I det antika Grekland och Rom fanns en utvecklad arkivkultur, men traditionen försvann i stor utsträckning med det Romerska imperiets fall. Först under högmedeltiden fick Europa återigen en arkivtradition, främst genom klosterväsendet och enskilda monarkier samlande.[1] Ur franska revolutionen utvecklades under slutet av 1700-talet nationalarkiven med ambitionen att samla och centralisera nationens arkivmaterial. 1800-talets intresse för historisk forskning bidrog vidare till att stärka arkivens ställning.[2]

Arkivbegrepp[redigera | redigera wikitext]

Begreppet arkiv (samling av dokument) särskiljs i första hand från museer (samling av föremål) och bibliotek (samling av tryckta böcker). Gränsdragningen har inte alltid varit klar mellan arkiv, bibliotek och museer. Till exempel innehåller Kungliga biblioteket flera samlingar av kända författares handskrifter.

Verksamhet rörande arkiv kallas arkivväsen. Skötseln av ett arkiv omfattar vad som ska samlas, vad som ska gallras ut, hur samlingen ska ordnas och hur den ska förtecknas. Den som yrkesmässigt ägnar sig åt detta kallas arkivarie. Studiet av sådana metoder kallas arkivvetenskap.

Den som skapar ett arkiv kallas arkivbildare. Arkiv skapas vanligen som en integrerad del av en organisation, företag, förenings eller persons ordinarie verksamhet. Lagar och förordningar kan föreskriva att handlingar måste sparas i viss utsträckning under en viss tid, men därutöver anger arkivbildaren vad som ska gälla. För den offentliga sektorn gäller i Sverige, Tryckfrihetsförordningen, Offentlighets- och sekretesslagen och Arkivlagen med flera lagar. Större arkivinstitutioner har dessutom att ta ställning till donationer av hela arkiv från privata arkivbildare. Sedan c:a 1900 tillämpas proveniensprincipen, vilket betyder att dokument förvaras och hanteras i den ordning de skapades. Proveniensen gäller såväl inre som yttre ordning. I äldre tid förekom det att donerade dokumentsamlingar delades upp och dokumenten sorterades in i den egna samlingen.

I engelskspråkiga och internationella sammanhang har begreppet archive en smalare innebörd, och åsyftar vanligtvis slutarkiverade handlingar, medan records används för handlingar som ännu brukas för de syften de skapats för. Det svenska arkivbegreppet (i betydelse 1) saknar precis motsvarighet i engelskan.[3] Inom internationellt arkivväsen förekommer istället begreppet fonds. Fonds kan åsyfta både det specifika handlingsbeståndet från en arkivbildare i arkivinstitutionens förvar, själva arkivbildaren, eller samtliga handlingar skapade av samma upphovsmakare. Skillnaden mellan fonds och arkiv kan förenklat sägas vara att det svenska arkivbegreppet utgår från proveniens i bemärkelsen överföring: med arkivbildare åsyftas då organisationen eller individen som överlåtit beståndet till arkivinstitutionen medan fonds-begreppet ordnar handlingarna efter deras skapare.[4]

Förtecknandet av arkiv är avgörande för att hitta handlingar. Den utgör en fortsättning på eller tillämpning av proveniensprincipen. Framför allt kan den vara olika detaljerad. På högsta nivån måste en arkivinstitution ha en förteckning över vilka arkivbildares arkiv den förvaltar. För varje arkiv redovisas sedan handlingarna i "serier" som i sin tur består av "volymer". Arkivbestånden förtecknas vanligen med stöd av ett arkivschema (förteckningsplan). Handlingarna kategoriseras på funktionella grunder.

Lagar och förordningar[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns sedan 1991 Arkivlagen vilken arkiv inom den offentliga sektorn efterföljer, utöver arkivlagen finns Arkivförordningen. Arkivlagen och Arkivförordningen är bådadera uppdelade i bestämmelser som gäller dels statliga myndigheter och dels kommunala. Även Riksarkivet har författat föreskrifter (RA-FS) som kan ses verka i samklang med den allmänna arkivlagen. Arkivlagen, arkivförordningen och RA-FS utgör till stor del grunden för hur den svenska arkivvården ser ut. [5] En viktig aspekt av den svenska arkivverksamheten är att den verkar för att offentlighet är principen. Detta är specifikt för Sverige och beror på grundlagen Tryckfrihetsförordningen vilken innefattar Offentlighets- och sekretesslagen.[6]

Olika typer av arkiv[redigera | redigera wikitext]

Föreningsarkiv är i ordets betydelse 1. de handlingar som en förening skapar i sin verksamhet och bevarar. I andra betydelsen är det en institution som är en depå för föreningar.

Företagsarkiv är i ordets betydelse 1. de handlingar som ett företag skapar i sin verksamhet och bevarar. I andra betydelsen är det en institution som är en depå för företag.

Ett pressklipparkiv består av utklippta tidningsartiklar i för arkivbildaren relevanta ämnen, till exempel om det egna företaget. Se även nyhetsbevakning. Om klipparkivet förekommer inom en arkivbildares verksamhet redovisas det som en serie i arkivförteckningen.

Ritningsarkiv finns vid tekniska företag, när tekniska ritningar hanterades på papper eller motsvarande. Uppgifter var att förvara originalritningar, förvalta gjorda ändringar i dessa och framställa kopior. Vanligen bestod originalritningarna av halvtransparent film som rullades, medan kopior gjordes i negativt blått på papper, cyanotypi eller så kallade blåkopior. En alternativ förvaring är i så kallade vertikalskåp där ett hängband skonsamt fästes vid föremålet. Denna hantering av ritningsarkiv var dyrbar och långsam och har sedan 1980-talet ersatts av datorprogram för ritning (CAD, computer-aided design, datorstödd konstruktion), förvaltning och lagring, vanligen i stora system som omfattar företagets hela produktsortiment över produkternas hela livstid, så kallad product data management (PDM-system). I den mån ritningarna arkiverats redovisas de som en eller flera serier i arkivförteckningen.

Grammofonarkiv är ett annat namn för skivsamling.

Arkivväsen i specifika länder[redigera | redigera wikitext]

Finland[redigera | redigera wikitext]

VAKKA är en arkivdatabas för det finländska Riksarkivet och landsarkiven. Krigsarkivet uppgick 2008 i Riksarkivet.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

För Sverige finns en Nationell arkivdatabas (NAD) utgiven på CD och tillgänglig över webben, som förtecknar arkivinstitutioner och deras bestånd, men däremot inga detaljer om dokumenten inom varje samling. På NAD återfinns huvudsakligen de statliga arkivinstitutionerna.

Statliga arkiv i Sverige är främst Riksarkivet, Sverige även Krigsarkivet samt landsarkiven. Riksdagens arkiv (i riksdagsförvaltningen) fungerar som arkivmyndighet för Sveriges riksdag, riksdagsförvaltningen samt vissa av riksdagens myndigheter.

Kommunala arkiv i Sverige är primärkommunernas arkiv, exempelvis Gävle stadsarkiv, som även bevarar de kommuners arkiv som uppgått i den nu existerande kommunen. Landstingen har egna arkiv, exempelvis Jämtlands läns landstings arkiv. Enligt arkivlagen har varje kommun och varje landsting sin egen arkivmyndighet och är inte underställda statens tillsyn.

Föreningsarkiv är i Sverige ofta organiserade länsvis. Föreningars äldre arkiv förvaras vanligen hos gemensamma folkrörelsearkiv. Exempel: Föreningsarkivet i Jämtlands län.

Företagsarkiv är i Sverige ofta organiserade antingen koncernvis eller regionalt. Exempel: Skånes Näringslivsarkiv, Näringslivsarkiv i Norrland - NIN.

Större skivsamlingar i Sverige finns vid Sveriges Radio, vid Avdelningen för audiovisuella medier vid Kungliga biblioteket (tidigare Statens ljud- och bildarkiv), vid Svenskt Rockarkiv och hos privata samlare, till exempel Anders Eldeman.

Internationella standarder[redigera | redigera wikitext]

Internationella standarder reglerar format och strukturer vid utbyte av digitalt arkivmaterial mellan arkivinstitutioner nationellt och internationellt. Standarder syftar också till att säkerställa digitala handlingars autenticitet, tillförlitlighet och tillgänglighet över tid.[7]

ISAD(G),General International Standard Archival Description, klargör att vissa element måste finnas med i en arkivbeskrivning; arkivbildare eller upphovsman (creator), arkivrubrik eller seriesignum (reference code) och handlingarnas tillkomsttid (dates). Omfång och beskrivningsnivå ska också framgå. EAD, Encoded Archival Description, bygger på uppmärkningsspråket XML och är ett internationellt format för arkivbeskrivningar.[8]


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stefen Berger (2012) - The role of national archives in constructing national master narratives in Europe. Archival Science, Vol 13, issue 1.
  2. ^ Michel Duchein (1992) - The History of European Archives and the Development of the Archival Profession in Europe. The American Archivist, vol 55, no 1.
  3. ^ http://www.ciscra.org/mat/termdb/term/189
  4. ^ Millar, L, "The Death of the Fonds and the Resurrection of Provenance: Archival Context in Space and Time", Archivaria 53, 2002.
  5. ^ Gränström, Claes, Lundquist, Lennart & Fredriksson, Kerstin, Arkivlagen: bakgrund och kommentarer, 2., [omarb. uppl.], Norstedts juridik, Stockholm, 2000
  6. ^ Strömberg, Håkan & Lundell, Bengt, Handlingsoffentlighet och sekretess, 11., [omarb.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009
  7. ^ Electronic Records:A Workbook for Archivists. International Council on Archives Committee on Current Records in an Electronic Environment. Paris: 2005, ICA.
  8. ^ Ottosson, Per-Gunnar, "Internationella standarder för arkivbeskrivning: ISAD(G) och EAD". Arkiv, samhälle och forskning, 2002:2.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]