Arne Tiselius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För forskningsfartyget, se R/V Arne Tiselius.
Arne Tiselius Nobel prize medal.svg
Arne Tiselius
Född 10 augusti 1902
Stockholm
Död 29 oktober 1971
Uppsala
Nationalitet Sverige Svensk
Institutioner Uppsala universitet
Alma mater Uppsala universitet
Nämnvärda priser Nobel prize medal.svg Nobelpriset i kemi (1948)

Arne Wilhelm Kaurin Tiselius, född 10 augusti 1902 i Stockholm, död 29 oktober 1971 i Uppsala, kemist; Framstående professor i biokemi vid Uppsala universitet 1938-1968, mottagare av Nobelpriset i kemi 1948.

Barn och ungdom[redigera | redigera wikitext]

Arne Tiselius växte upp i Stockholm där hans mor Rosa, född Kaurin och av norsk börd, var hemma med de tre barnen och fadern Hans verkade som matematiker. Under ett besök i Norge fick denne plötsligt en hjärtinfarkt och dog. Ett år senare dog Arnes bror Nils i blindtarmsinflammation. Kvar fanns mamman, och syskonen Ingrid och Arne. Efter pappans död flyttade familjen till Göteborg. Där fanns pappans släkt som kunde ge stöd och hjälp. Arnes farfar Nils Abraham Tiselius var rektor på skolan där Arne Tiselius gick. Familjen hade svag ekonomi och mamman försörjde dem genom att ge pianolektioner och sy Hardanger-söm. Även Arne fick tidigt bidra till försörjningen genom att undervisa yngre elever. Hans lärare, magister Johansson, kände till Arnes intresse för kemi och uppmuntrade honom. Arne fick låna nycklar till skolan så att han kunde gå till kemilabbet så ofta han ville.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter studentexamen flyttade Tiselius till Uppsala. Där fanns den berömde kemisten Theodor Svedberg. Han kallades allmänt för The och när Tiselius var färdig med studierna fick han jobb i Svedbergs laboratorium. Svedberg intresserade sig för ämnen från djurriket. I blod finns en blandning av många olika ämnen. Han ville kunna dela upp dem för att kunna studera de enskilda ämnena.

När man kommer till ämnen från människokroppen är principen densamma. Det gäller att hitta en egenskap där ämnen skiljer sig åt och sedan hitta en teknik som kan utnyttja det. Men ämnen i kroppen förekommer ofta i mycket små mängder och är dessutom känsliga. Det gäller att hitta en metod som inte samtidigt förstör dem. Svedberg och Tiselius klurade och tänkte att man skulle kunna utnyttja olikheterna i elektrisk laddning för att separera proteinerna i blod. Metoden, som kallas elektrofores, hade tidigare provats av andra forskare utan att de lyckats. Men Tiselius var särskilt lämplig för detta uppdrag. Han var kunnig inom både kemi, fysik och medicin. Dessutom arbetade han ihärdigt. Han fick till slut metoden att fungera. Han kunde visa att blod innehåller en rad olika proteiner.

Tiselius apparatur kopierades snart över hela världen. I dag används den inom många olika områden, till exempel livsmedelskontroll (vilket djur köttet kommer ifrån), rättsfall (DNA-identifiering) och släktskapsundersökningar.

Tiselius och hans biokemiska institution i Uppsala kom att få ett avgörande inflytande på utvecklingen av svensk läkemedels- och bioteknikindustri. Flera av de produkter som gjorde Pharmacia till ett framgångsrikt företag hade ursprung i institutionens forskning.

Tiselius invaldes 1939 som ledamot av Vetenskapsakademien och blev 1944 ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien.

Tiselius har fått ett forskningsfartyg uppkallat efter sig, R/V Arne Tiselius, stationerat på Kristinebergs Marina Forskningsstation.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Innan han mottog nobelpriset 1948 hade Tiselius gift sig med Ingrid Margareta Dalén, fått en dotter, Eva (född 1932), och en son, Per (läkare, född 1934)

Arne Tiselius ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • The Moving Boundary Method for Studying the Electrophoresis of Proteins (1930; doktorsavhandling)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]