Peter Debye

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Peter Debye

Peter Joseph William Debye, född Petrus Josephus Wilhelmus Debije 24 mars 1884 i Maastricht, död 2 november 1966 i Ithaca, New York, var en nederländsk-amerikansk fysiker och fysikalisk kemist.

1911 blev Debye professor vid universitetet i Zürich, 1912 i Utrecht, 1914 i Göttingen, 1921 vid Tekniska högskolan i Zürich och från 1927 i Leipzig. Debye har utfört flera betydelsefulla arbeten av såväl teoretisk som experimentell natur rörande ljusets böjning, strålningslagarna, vätskornas elektrolytiska ledningsförmåga, teorier för Comptoneffekten och molekylära dipoler. Av epokgörande betydelse för teorin för speciell värme är ett av Debye 1912 publicerat arbete, grundat på kvantateoretiska betraktelser, vilket bland annat innehåller den berömda så kallade T3-lagen, enligt vilken specifikt värmet för en enatomig fast kropp vid mycket låga temperaturer är proportionellt mot kuben på den absoluta temperaturen. Tillsammans med Paul Scherrer har Debye utarbetat en metod för undersökning av kristallstruktur genom studium av röntgenljusets interferens.[1]

År 1936 erhöll han Nobelpriset i kemi. Han har gett sitt namn åt Debye-krafterna, som är en form av van der Waals-krafter mellan inducerade och permantenta dipoler.

[redigera] Noter

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk