Arne Treholt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Arne Treholt, 2010

Arne Treholt, född 13 december 1942, är en norsk f.d. journalist, ämbetsman och tidigare politiker för det Norske Arbeiderpartiet. 1984 greps Treholt på Oslos dåvarande huvudflygplats, Fornebu, misstänkt för spioneri. 1985 dömdes han till 20 års fängelse för landsförräderi, samt för att ha spionerat för Sovjetunionens och Iraks räkning, och frigavs 1992.

Arne Treholt har varit gift med programledaren Kari Storækre.

Uppväxt, utbildning och karriär[redigera | redigera wikitext]

Fadern, Thorstein Treholt (1911 - 1993), kom från Skoger i Buskerud men var verksam i Oppland fylke. Thorstein Treholt var bonde och politiker. Han representerade under 1950- och 60-talen Arbeiderpartiet på lokal och nationell nivå, och var ledamot av Stortinget 1958-1977. Under Trygve Brattelis regering 1971-72 var Thorstein Treholt jordbruksminister. Han blev sedermera fylkesmann, att jämföra med landshövding, i Oppland.

Arne Treholt delade faderns politiska uppfattning och arbetade från 1966 antingen inom Arbeiderpartiet eller i dess närhet. 1966 började Arne Treholt som journalist på tidningen Arbeiderbladet. 1972 kom Treholt som statssekreterare till havsrättsminister Jens Evensens kontor. Bland annat låg det Evensens bord att förhandla med Sovjetunionen om det så kallade Gråzonavtalet. Frågan gällde var sjögränsen i Barents hav mellan Norge och Sovjetunionen skulle gå. En fråga som har rests är om Evensen - möjligen under inflytande av Arne Treholt - gav efter för de sovjetiska anspråken. Åtminstone den borgerliga oppositionen ansåg att Evensen vida överträdde sina befogenheter som havsrättsminister när han inte med större eftertryck försvarade Norges anspråk i förhandlingarna. Mellan åren 1979 och 1982 ingick Treholt i Norges FN-delegation i New York. Han återflyttade därefter till Oslo för att studera vid försvarshögskolan ett år. En egendomlighet var att den norska regeringen under statsminister Kåre Willoch godkände att Treholt skrevs in vid högskolan trots att flera ministrar skall ha känt till att Treholt redan då misstänktes för spioneri. Därefter fick Treholt en tjänst vid det norska utrikesdepartementet. Den 20 januari 1984 greps han på Fornebu flygplats och anhölls misstänkt för spioneri. Ansvarigt polisbefäl vid gripandet var Ørnulf Tofte. När Treholt greps var han på väg att resa till Wien för att sammanträffa med KGB-generalen Gennadij Titov. Denne tjänstgjorde i Norge 1971-1977 och utvisades från Norge den 28 januari 1977.

Treholt-affären[redigera | redigera wikitext]

Arne Treholt dömdes för att ha utlämnat både militära och politiska hemliga uppgifter till KGB, den sovjetiska underrättelsetjänsten. Rätten fastslog att Treholt hade bedrivit spioneri för sovjetisk räkning mellan 1974 och 1983, samt spioneri för Irak åren 1981-1983. För detta dömdes han till att avtjäna 20 år i fängelse.

Tiden i fängelse[redigera | redigera wikitext]

Mestadelen av fängelsetiden avtjänade Treholt på Ila landsfengsel. Treholt utgav boken Ensam (Alene) på förlaget Cappelen 1985. 1986 flyttades Treholt temporärt till Ullersmo landsfengsel efter misstankar om flyktförberedelser - det ryktades om en nära förestående flykt till Afrika. Treholt benådades och frigavs efter den norska regeringens beslut 3 juli 1992.

Livet efter frigivningen[redigera | redigera wikitext]

Arne Treholt lämnade Norge kort efter frigivningen. Han har därefter varit verksam som affärsman med tyngdpunkten på aktiehandel genom den Moskvabaserade rörelsen Russian Investment Management. 1998 flyttade Treholt verksamheten till Cypern men uppgav 2014 för Aftenposten att han i dag bor i Moskva. Den 15 december 2008 avvisade den norska Gjenopptakelseskommisjonen Treholts tredje begäran om att få fallet prövat i en ny rättegång. September 2010 beslutade kommisjonen att ärendet skall utredas på nytt då uppgifter framkommit om fabricerade bevis i rättegången mot Treholt. Han gästade programmet Skavlan den 23 september 2010, där han för första gången talade ut om sin situation. Treholt hävdade där att han inte varit felfri i utövandet av de offentliga uppdrag som han innehaft i Norge. Treholt sade sig dock inte ha deltagit i spioneri eller några andra olagligheter.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Griberg, Sara (2010). ”Norsk diplomat avslöjade hemligheter om Nato”. Allt om historia (nr. 3): sid. s. 30-32. ISSN 1653-3224. 
  • Treholt, Arne, Gråsoner, Gyldendal, Oslo 2004, ISBN 82-05-32315-1
  • Vale, Stein, Teppefall i Treholtsaken, Cappelen Damm, Oslo 2009, ISBN 978-82-02-29988-0
  • Treholt, Arne, Ninjateknikk II -usynlighet i strid, Lyche Trykk A/S, Drammen 1978, ISBN 82-92599-01-0