Avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien

Från Wikipedia
Version från den 15 februari 2015 kl. 12.25 av NirmosBot (Diskussion | Bidrag) (→‎Arter som omfattas av AEWA 2009-2012: Tar bort radbrytningar innan siffror och bokstäver med AWB)

Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds / Accord sur la conservation des oiseaux d’eau migrateurs d’Afrique-Eurasie / Acuerdo sobre la conservación de las aves acuáticas migratorias afroeuroasiáticas / Соглашение по охране афро-евразийских мигрирующих водно-болотных птиц / 养护非洲—欧亚移徙水鸟协定 / اتفاق بشأن حفظ الطيور المائية الأفريقية - الأوروبية - الآسيوية المهاجرة
Organisationstypavtal
FörkortningarAEWA, АЭВА
Chef för sekretariatetMarco Barbieri
Statusaktiv
Bildad16 juni 1995
Webbplatswww.unep-aewa.org
UnderordnadFN:s miljöprogram

Avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien, som förkortas AEWA (efter den engelska kortvarianten av namnet: African-Eurasian Waterbird Agreement), är ett avtal utvecklat under Förenta nationernas Bonnkonvention kring bevarandeåtgärder för ett antal våtmarksfåglar. Avtalet, som är det största i sitt slag, etablerades 16 juni 1995 i Haag och ratificerades 1 november 1999 då minst fjorton stater, vilket omfattade sju afrikanska och sju eurasiska stater skrev under avtalet. Sedan dess är AEWA ett självständigt internationellt traktat.

AEWA omfattar 255 fågelarter[1] är ekologiskt beroende av våtmarker för i varje fall någon del av sin årscykel. Dessa arter omfattar lommar, doppingar, tropikfåglar, pelikaner, skarvar, fregattfåglar, hägrar, storkar, träskonäbbar, rallar, ibisar, skedstorkar, flamingoer, änder, svanar, gäss, tranor, vadare, måsar, tärnor och till och med sydafrikansk pingvin.

2008 omfattade avtalet 118 länder från Europa, delar av Asien, Kanada, Mellanöstern och Afrika. Parterna inom avtalet är bundna att delta i en rad bevarandeåtgärder[2] vilka rör bevarande av arter och habitat, kontroll av mänsklig påverkan, forskning och övervakning, utbildning och information och implementering.

Referenser

Noter

  1. ^ gäller åren 2009-2012
  2. ^ Action Plan

Källor