Axel Lindegren

Axel Johan Lindegren, född 3 juli 1860 i Göteborg, död 15 december 1933 i Stockholm, var en svensk arkitekt. Han är släkt med arkitekten Agi Lindegren som var hans fars kusin.

Lindegren studerade vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 1881-85 och vid Konstakademien 1885-88, vilket år han vann kungliga medaljen. Han blev samma år arkitekt i Överintendentsämbetet, vistades på studieresor utomlands 1890-94 och var därefter verksam i Stockholm.

Bland hans större arbeten märks realläroverket i Söderhamn (1904-09), bankhus i Eksjö, KFUM:s byggnad i Uppsala - KFUM-borgen, med föreningslokaler, konsertsal m.m. (1911). Han ritade även Trollesunds herrgård i Södermanland (1919), biskopshuset i Växjö (samma år), Uppsala seminarium (1921), en byggnad för kustartilleriets officerare i Oskar-Fredriksborgs fästning (komponerad med hänsyn till den säregna terrängen, 1922) samt Ämbetshuset, en mäktig byggnad vid Hantverkargatan 29 på Kungsholmen i Stockholm för statens centrala ämbetsverk (1926).

Bland de kyrkor som Lindegren restaurerade märks Karlstads domkyrka (1914), Fredrikskyrkan i Karlskrona (av Nicodemus Tessin d.y., 1915), Kungsholms kyrka i Stockholm (1916), Valdemarsviks kyrka (1917), Stora Tuna i Dalarna (1918), Onsala i Halland (1920) och Kristine kyrka i Jönköping (1921).

Han var även verksam som möbeldesigner. Han översatte Hermann Muthesius Stilarkitektur och byggnadskonst (1910) och publicerade bland annat Konsten och samhällets estetik (1913).