Babrujsk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 53°09′N 29°14′Ö / 53.150°N 29.233°Ö / 53.150; 29.233

Babrujsks katedral

Babrujsk (vitryska: Бабру́йск, transkriberat Babrujsk, ryska: Бобру́йск, Bobrujsk, polska: Bobrujsk, jiddisch: באברויסק, litauiska: Babruiskas) är en stad i Mahiljoŭ oblast i Vitryssland, längs Berezinafloden. Den har omkring 227 000 invånare (2000). Namnet Babrujsk kommer av det vitryska ordet babjor (бабёр) som betyder bäver. Detta eftersom sådana förut var vanliga i Berezinafloden. Bävrar har dock i princip helt försvunnit ifrån området sedan slutet av 1800-talet, på grund av jakt och föroreningar.

Babrujsk är en järnvägsknut med spår till Asipovitjy och Zjlobin samt vägar till Minsk, Homel, Mahiljoŭ, Kalinkavitjy, Slutsk och Rahatjoŭ. Staden har den största timmerkvarnen i Vitryssland, och är också känd maskin-, metall- och kemisk industri.

År 2003 fanns det 34 skolor i staden med över 34 000 elever. Det finns också tre skolor som specialiserar på musik, dans och bildkonst. Utöver dessa finns det en läkarhögskola och flera tekniska högskolor.

Staden är en av Vitrysslands äldsta, och i skrift nämndes den för första gången på 1300-talet. Arkeologiska undersökningar har visat att det fanns slaviska bosättningar uppströms längs Berezina från där Babrujsk ligger idag. Då man funnit verktyg och vapen i sten antar man att människor har levt där sedan stenåldern.

Babrujsk har i alla år haft en stor judisk befolkning. 1941 invaderades staden av Hitlers trupper. Många judar stannade kvar i staden eftersom de inte trodde att de tyska trupperna skulle attackera civila. Detta ledde till att 20 000 judar sköts ner och begravdes i massgravar. Getton och arbetsläger etablerades i sydvästra delen av staden. 1943 hade samtliga judar i arbetlägren avrättats. De få som lyckades fly gick med i frihetskämpargrupper i den kringliggande skogen och attackerade tyska järnvägstransporter. Det finns ett minnesmärke i Giv'atayim i Israel tillägnat Babrujsks judar.

Den 29 juni 1944 togs staden av Röda armén. Staden låg då i ruiner, och dess folkmängd hade sjunkit från 84 107 år 1939 till 28 352 efter kriget. Staden återuppbyggdes av tusentals arbetare och krigsfångar. Befolkningen växte åter till 96 000 år 1959 och vidare till dagens invånarantal. Stora delar av befolkningsökningen berodde på urbanisering.