Baldassare Galuppi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
staty över Baldassare Galuppi

Baldassare Galuppi, född 18 oktober 1706 på ön Burano, död 3 januari 1785 i Venedig, var en italiensk tonsättare.

Han var elev till Antonio Lotti och blev 1748 vice kapellmästare, 1762 förste kapellmästare vid Markuskyrkan samt konservatoriedirektör. Han gästade London 1741 och Sankt Petersburg. Galuppi komponerade omkring 100 operor, bland vilka framför allt de komiska på sin tid var mycket omtyckta. Charles Burney berömmer hans eld och uppfinningsrikedom samt det nya spirituella och subtila i hans musik. Galuppi skrev även kyrkomusik och tolv pianosonater. Pianosonaterna är vanligen tresatsiga (ett inledande Lento och två avslutande Allegri) och uppvisar inte sällan djärva modulationer som verkar föregripa romantiken. De långsamma satserna utgörs ofta melodiska cantabilen inspirerade av operans sångbara teman.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Instrumental musik[redigera | redigera wikitext]

  • 6 sonater för cembalo, Op.1 (London 1756)
  • 6 sonater för cembalo, Op.2 (London 1759)
  • Ouvertyr för cembalo
  • 3 sonater för klaver
  • 11 satser för cembalo
  • Cirka 125 sonater, toccator, divertimenti och lektioner för cembalo
  • Sinfonia a 4
  • Sinfonie e overture varie
  • 8 konserter för cembalo och stråkar
  • Konsert för flöjt och cembalo
  • Flöjtkonsert
  • 7 konserter för två violiner, viola och cembalo
  • 6 trios för två violiner och basso continuo
  • Trio för flöjt, oboe och basso continuo
  • Ytterligare ett antal konserter och trios

Operor[redigera | redigera wikitext]

Oratorier[redigera | redigera wikitext]

Kantater[redigera | redigera wikitext]

Kyrkliga verk[redigera | redigera wikitext]

  • 35 motetter
  • 3 magnifikat
  • Requiem
  • Te Deum
  • Confitebor
  • Confitebor tibi Domine
  • Domine ad adiuvandum
  • Kompositioner för fyra röster till den ryska ortodoxa kyrkan



Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Galuppi, Baldassare, 1904–1926.