Beagle (hundras)
| Beagle | |
| Rasgrupp (FCI) | Grupp 6, sektion 1 Drivande hundar (lågbenta raser) |
|---|---|
| Rasgrupp (SKK) | Grupp 6 Drivande hundar, samt sök- och spårhundar |
| Ursprungsland | |
| Specialklubb | Svenska Beagleklubben |
| Rasstandard | FCI 161 |
| Mankhöjd | 33-40 cm (ideal) |
Beagle är en hundras från Storbritannien. Den är liten drivande hund av braquetyp som står nära foxhound och harrier. Den hör till de populäraste hundraserna i många länder, särskilt i USA där den framförallt är sällskapshund.
Innehåll |
Historia [redigera]
Beaglen är första gången omnämnd i skrift under 1400-talet. Man tror att namnet kan komma av det keltiska ordet beag som betyder liten eller av medelengelskans begle som i sin tur kommer av fornfranskans beegueule som betyder skrikhals. Fram till slutet av 1800-talet var beaglarna av väldigt olika typ. Renaveln av den typ vi känner idag vidtog i samband med att den brittiska rasklubben bildades 1890, faktiskt två år efter USA:s.
Egenskaper [redigera]
I hemlandet används beaglen i större koppel (pack), upp till ett tjugotal hundar ledda av en "Master", till jakt efter hare. Räv jagades med s.k. foxhounds och då med ett flertal jägare till häst. Jägare med beaglekoppel gick till fots (beagling). Den moderna svenska beaglen är i första hand en s.k. långsamdrivande jakthund, vilket innebär att den spårar upp vilt och genom skallgivning följer viltets löpa. Beaglens vilt framför allt är hare. Den är också användbar för rådjurs och räv. För att få högre utmärkelser på hundutställning måste en beagle ha meriter från jaktprov för drivande hund. Beaglen används även som sällskapshund, men man skall tänka på att den är motionskrävande och har jaktinstinkt.
Utseende [redigera]
Till skillnad från andra lågbenta drivande hundar, till exempel drever eller bassett är beaglen inte lågställd utan närmast kvadratisk. Enligt rasstandarden skall beaglen vara kompakt byggd och ge intryck av livlighet och styrka. Mankhöjden får inte underskrida 33 cm och maxhöjden är 41 cm.
Beaglen kan ha många färger, dock enligt rasstandarden är beaglar som är leverfärgade med vita tecken inte rastypiska. Den kanske vanligast förekommande färgen på beagle är brun, och vit med svart rygg/sadel. Den yttersta svansspetsen skall vara vit. Tvåfärgade beaglar svart/vit ljusbrun/vita är inte ovanliga. Helt vita beaglar, korrekta enligt rasstandarden, ser man däremot mycket sällan.
I fiktion [redigera]
Seriefigurerna Snobben och Björnligan anses vara av rasen beagle.
Se även [redigera]
Källor [redigera]
- Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
- Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3
- Marlene Hedegaard: A merry little hound – en glad lille jagthund, Hunden nr 11 2008, medlemsblad för Dansk Kennel Klub (DKK)
PDF - Extended Breed Standard of the Beagle, Australian National Kennel Council (ANKC)
PDF - Beagle, Rasselexikon, Verband für das Deutsche Hundewesen (VDH) (tyska) (läst 2012-02-13)
Externa länkar [redigera]
- Rasspecifik Avelsstrategi (RAS), Svenska Beagleklubben
PDF - The Beagle Association, Storbritannien
- The Beagle Club, Storbritannien
|
||||||||||||||||||||||||||||||||