Snobben

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Snobben
Snoopy's World at New Town Plaza in Hong Kong.JPG
Peppiga Pia, Gullan, Maja, Woodstock, Snobben, Karl, Sally och Linus på Snoopy's World i Hongkong.
Dagspresserie
Originalnamn Peanuts
Manus Charles M. Schulz
Teckningar Charles M. Schulz
Ursprungsland USA
Syndikat Universal Uclick
Dagsstripp 2 oktober 1950 - 3 januari 2000
Söndagssida 6 januari 1952 - 13 februari 2000
Genre humor
Svensk publicering
Syndikat Europa Press
Serietidningar och album Omfattande albumutgivning sedan 1963.
Alternativa namn Vårat gäng; Pelle och Lisa; Jätten
Webbsidor
Officiell sida Peanuts.com
Syndikatets sida Universal Uclick: Peanuts
Svenska syndikatets sida Europa Press: Peanuts

Snobben (engelsk originaltitel: Peanuts) är en amerikansk tecknad dagspresserie skapad av Charles M. Schulz (1922-2000) och publicerad för första gången den 2 oktober 1950. Serien är en av världens mest lästa och uppskattade serier och har genom åren publicerats i mer än 2 600 tidningar i 75 länder världen över. Serien lades ner den 13 februari 2000 då Schulz redan vid slutet av 1970-talet lyckats få igenom en överenskommelse med seriesyndikatet United Features att ingen skulle ta över som tecknare efter hans död. Trots detta kan Snobben fortfarande läsas dagligen i ett stort antal tidningar, då många valt att fortsätta med repriser av serien.

Snobben är även namnet på den beagle som serien kretsar kring. På engelska heter figuren Snoopy.

Innehåll

Historik [redigera]

Charles M. Schulz tecknar Karl.

Seriens ursprung kan spåras tillbaka till Schulz skämtteckningar om barn som 1947–49 regelbundet publicerades i tidningen St. Paul Pioneer Press under namnet Li'l Folks, men när Schulz fick kontrakt med syndikatet United Features omarbetades den till en dagsstrippserie samtidigt som titeln på syndikatets begäran ändrades till "Peanuts" (efter det populära barnprogrammet Howdy Doody Show, där sektionen med barnpublik kallades "the peanut gallery").

Serien blev inte alls någon omedelbar succé och riskerade i början till och med att läggas ner. Kanske var det ett problem att den inte hade någon egentlig huvudperson (ett arv från dess tid som skämtteckning), och många av de tidiga skämten byggde mest på att figurerna var skrattretande små i en värld i vuxenstorlek. Trots sin blygsamma början var "Peanuts" en av de första dagspresserierna att ges ut i bokform: det sägs att en förläggare på förlaget Holt, Rhinehart & Winston var så förtjust i serien att man där publicerade en första samlingsvolym redan 1952. Under hela 1950-talet utkom bara ytterligare två Peanuts-titlar, men idén att regelbundet ge ut dagspresserier också i bokform kom ju därefter att få många efterföljare.

Med tiden utvecklade Schulz sin serie så att huvudfigurerna fick levande och väl avrundade personligheter, samtidigt som den lilla beaglen "Snoopy" fick en alltmer central position. Han fick tidigt tankeförmåga; 1958 reste han sig för första gången på bakbenen, och i samband med detta började han snart utveckla det rika fantasiliv som bidrog till seriens enorma genomslag på 1960-talet. I och med att Snoopy tilläts iklä sig olika "roller" som flygaräss, författare, snabbköpskassör eller hockeyproffs fanns nu en obegränsad möjlighet till situationer och miljöer för nya skämt.

Serien blev under 1960- och 1970-talen enormt stor i kommersiella mått mätt - den såldes till så många dagstidningar att den konkurrerade om titeln som "världens mest lästa serie", och avsatte dessutom en mängd licensprodukter. De första tecknade Snobben-filmerna producerades redan 1957, just i samband med en reklamkampanj för bilen Ford Falcon. Ansvarig för dessa filmer var animatören Bill Melendez, som sedan också kom att leda arbetet när tecknade TV-filmer med "Peanuts" började produceras några år senare. "A Charlie Brown Christmas", den första TV-filmen från 1965, är än idag en jultradition på amerikansk TV, och närmare 80 halvtimmeslånga filmer och fyra tecknade långfilmer har sedan dess producerats i samma stil.

Samtidigt kom serien att också stå sig ovanligt väl i "finkulturella" och intellektuella sammanhang. Umberto Eco skrev ett beundrande förord till den första samlingsvolymen i Italien (1963) och argumenterade för att Schulz var en "poet" så god som någon. I Sverige skrev Åke Runnquist om serien i Bonniers Litterära Magasin 1964 och tog med Schulz i sin presentation av "Moderna utländska författare" 1965 (där Schulz och Jules Feiffer är de enda serietecknarna). Teologen Robert Short lanserade samma år sin första, mycket uppmärksammade kristna uttolkning av serien, i boken "Snobben eller Ett sätt att möta livets bedrövelse" (The Gospel According to Peanuts).

Schulz drog sig av hälsoskäl tillbaka från serietecknandet i december 1999 och avled den 12 februari 2000, bara några timmar innan den allra sista söndagssidan med Peanuts publicerades i dagstidningarna. Redan 1979 hade syndikatet kommit överens med Schulz om att serien skulle betraktas som upphovsmannens skapelse och egendom, och alltså inte kunna fortsättas av någon annan tecknare efter Schulz död. Ett stort antal tidningar har dock valt att fortsätta med repriser av serien, antingen från cirka 1995 och framåt eller från 1975 och framåt.

Kuriosa [redigera]

Anropssignalerna för kommandomodulen respektive månlandaren för Apollo 10-färden var Charlie Brown (Karl) och Snoopy (Snobben).

Sverige [redigera]

Till Sverige kom serien så tidigt som 1954, då söndagssidan dök upp som utfyllnadsserie i tidningen Blondie under titeln "Vårat gäng". Det var dock Vecko-Revyns redaktör Mikael Katz som gav serien och dess figurer de svenska namn som skulle bli de "riktiga" – Snobben, Karl, Gullan, Leonard etc. Dagsstrippen började i kvällstidningen Expressen den 6 juli 1959; översättaren Olle Petrini övertog då figurernas svenska namn från Vecko-Revyn, men själva serien kom av någon anledning att under mer än sex år bära namnet "Jätten".

Rollfigurer [redigera]

Till vänster: Linus med sin typiska snuttefilt. Till höger: Karl med sin typiska sicksackmönstrade gul-svarta tröja.
  • Snobben (Snoopy) – Vit beagle och en vital mångsysslare. Även känd som "flygarässet från första världskriget" och "Joe Cool". Ligger ofta på taket till sin hundkoja - däremot är han sällan inne i kojan som han ser som gästrum.
  • Karl (Charlie Brown), även kallad Lille Karl – Neurotisk pojke med runt, kalt huvud. Misslyckad ledare för ett basebolllag som alltid förlorar och besatt av tanken på att ingen tycker om honom. Olyckligt kär i en liten rödhårig flicka, som han inte vågar tilltala. Husse till Snobben, som han har för sig att han fick av sina föräldrar när han var liten och besökte en kennel dagen efter att ett barn hällt en hink med sand över honom i sandlådan.[1]
  • Linus (Linus van Pelt) – Filosofisk pojke, alltid med sin älskade snuttefilt vid sin sida. Väntar förgäves varje år på att pumpagubben ska komma vid Halloween. Dök upp 1952. Karls bäste (och ende) vän.
  • Gullan (Lucy van Pelt) – Svarthårig, dominant och elak flicka. Obesvarat kär i Leonard. Storasyster till Linus och Reprisen. Uppträder ibland som psykiater som ska försöka lösa Karls problem – trots att hon själv orsakat många av dem! Dök upp 1952.
  • Leonard (Schroeder) – Ljushårig pojke som dyrkar Beethoven och ständigt spelar Beethovens och andra klassiska kompositörers musik på sitt leksakspiano. Dök upp 1951. Likgiltig för Gullan.
  • Sally (Sally Brown) – Enerverande lillasyster till Karl och obesvarat kär i Linus. Dök upp 1959.
  • Woodstock – Gul liten fågel som ofta är tillsammans med Snobben och som har oräkneliga släktingar. Flyger ofta uppochner. Dök upp 1967, namngavs först 1970.
  • Lortis (Pig-Pen) – En ständigt smutsig unge som alltid har smuts och damm efter sig vart han än går. Hans kärlek till lerpölen är lika stor som ändernas kärlek till dammen. När någon klagade på att han var lortig svarade han att hans tanke var ren. Dök upp 1954.
  • Reprisen (Rerun) – Lillebror till Gullan och Linus. Mycket lik Linus fast har oftast hängselbyxor på sig. Reprisens största skräck är att sitta bakom sin mamma på cykeln, något han ändå ofta blir tvungen att göra. Dök upp i serien 1972.
  • Franklin – Svart pojke som kom med i serien 1968 som upphittaren av Karls badboll.
  • Peppiga Pia (Peppermint Patty) – Idrottsintresserad pojkflicka, duktig basebollspelare men får alltid dåliga betyg i skolan. Olyckligt kär i Karl, som hon kallar för Kalleponken (på eng: Chuck). Bästa kompis med något yngre Maja. Dök upp 1966. Det dröjde länge innan Peppiga Pia förstod att Snobben var en hund; hon envisades med att kalla honom för den där konstige killen med den stora näsan.
  • Maja (Marcie, ibland Maria på svenska) – Glasögonprydd tjej som alltid hänger runt med Peppiga Pia och som alltid kallar henne Magistern (på eng. Sir). Dök upp 1968.
  • Herman (Shermy) – En något grinig pojke, som medverkade under de första åren. Försvann ur serien 1969.
  • Bettan (Patty) – Var med från första första början och då den enda flicka i serien. Nära vän med Viola. Försvann ur serien 1997. Karaktären saknar etablerat svenskt namn, men i den svenska dubbningen till en tecknad Snobben-film kallas hon Bettan.
  • Viola (Violet) – Nära vän med Patty och sedan Gullan. Något märkvärdig av sig. Har hästsvans. Dök upp 1951, försvann ur serien 1997.
  • Frida (Frieda) – Flicka med självlockigt hår, vilket hon är mycket stolt över. Äger katten Måns, som hon ibland kan ses bära omkring på. Dök upp 1961, försvann ur serien 1985.
  • Den lilla rödhåriga tjejen – En flicka som Karl är kär i och som han inte vågar tilltala. Omtalades första gången 1961. Syns aldrig i serien, men har medverkat i bild i ett par Snobben-filmer.
  • Roy – Nära vän med Peppiga Pia. Dök upp 1965 då han blev kompis med Karl på ett sommarkollo. Försvann ur serien 1985.
  • Lisa (Peggy Jean) – Karls flickvän under seriens sista tid. Dök upp 1990.
  • 555 "5" 95472 – Spelare i Karls baseball-lag. Dök upp 1963 och försvann ur serien 1981.
  • Belle – Snobbens syster. Har en röd rosett på huvudet. Dök upp 1976.
  • Spike (ibland också Robban på svenska) – Snobbens bror som skulle vara likadan som Snobben om det inte vore för Spikes mexikanska mustasch och sombrerohatt samt att han är betydligt magrare. Dök upp 1977.
  • Olaf – Snobbens bror. Är tjock och bär en keps. Dök upp 1989.
  • Andy – Snobbens bror. Ser ut som Snobben men är lurvig. Bor tillsammans med Olaf. Dök upp 1994.
  • Charlotte Braun – Karls kvinnliga motpart i tio strippar 1954-1955. Talade alltid för högt.

Röstskådespelare [redigera]

Äldre VHS-dubb [redigera]

Videoutgåvor 2001 [redigera]

TV-Dubb (Samt dvd-utgåvor) [redigera]

Övriga röster [redigera]

Dubb av TV-serien Snobben och Hans vänner.

Källor [redigera]

  1. ^ Filmen Snobben, kom hem! (1972)

Externa länkar [redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Snobben&oldid=20127858"