Bikupa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Moderna bikupor med ramar.
Fluster på en modern bikupan.
Bikupor av trä i Stripeikiai i Litauen
Bikupa av halm.

En bikupa, eller ett apiarium, är en låda avsedd att inrymma ett bisamhälle för biodling.

Funktion och typer[redigera | redigera wikitext]

De äldsta formerna av kupor är förmodligen ihåliga trästockar där bina fick bygga fritt. Skörden av honungen gick till så att de samhällen som bedömdes mogna slaktades.

Stockkupa[redigera | redigera wikitext]

Klostermunkar kunde ha speciella stockkupor från vilka man kunde utvinna honungen utan att bina dödades.

Halmkupa[redigera | redigera wikitext]

Halmkupan är en utveckling av bikupan som är litet bättre, för såväl odlaren som bina, det är valfritt om bisamhället skall slaktas eller skattas. Halmkupans form har givit namnet kupa åt hela företeelsen att hålla bostad till honungsbin. Halmkupan fungerar så att tunna pinnar är genomstungna den flätade kupan, och bina bygger lodrätt ner från dem. Under halmkupan kan en platt träbotten finnas, eller en trälåda med kupan ovanpå, tunna pinnar här också, och den kan rymma mera honung. Halmkupan är mycket bekväm, då man skall omhänderta en svärm och kanske är trälådan under halmkupan, embryot till de moderna bikuporna. Samuel Linnaéus utarbetade ett system med halmkransar, som gav föränderlig storlek åt halmkupan.

En typ av bikupa som användes i områdena runt östra delen av Medelhavet, gjordes av lera och halm, som blandats med kvoter, för optimal isolering och hållfasthet. Den har förmodligen en parallell historia som de av halm. Kupans form är som ett rör, det avslutas framtill med en kalott och i centrum på kalotten finns binas flyghål. Kupan avslutas baktill med ett cirkelrunt lock, som är exakt tillformat, så att det kan skjutas fram och tillbaka inne i röret. Bikupan är mycket gammal, arkeologiska fynd kan belägga den till 3 000 år bakåt i tiden, och den används fortfarande i modern tid. Kupan saknar svenskt namn, då den inte har använts i vår kultur. Denna, av lera gjorda bikupa har en cylindrisk form, och ligger vågrätt. Det är lätt att bygga upp stora bigårdar med kuptypen.

Den moderna bikupan[redigera | redigera wikitext]

Bigård i norra Tysklands hedtrakter

Engelsmannen John Gedde publicerade sina rön, angående ett system av träaskar att hålla bin i, det var 53 år före svensken Mårten Triewald, och skriften Nödig traktat om Bin som publicerades 1728, och de åttakantiga stapelbara askar, som rymdes i ett ytterhus.

Moderna bikupor har utvecklats sedan mitten av 1800-talet, de typer av bikupor vi känner idag har lösa ramar av trä eller plast, i en låda eller flera lådor. Ramen har förmodligen utvecklats i antiken för att sedan glömmas bort. Senare i industrialismens 1800-tal kommer innovationer inom biodlingen som

  • lösa, fyrkantiga ramar, ihopsatta av trälister, ukrainaren Prokopovitch,
  • bärlister för fyrkantsramarna, med bygganvisningar, preussaren Johann Dzierzon,
  • löstagbara lådor och lock samt funktionen av bigången, amerikanen Lorenzo Langstroth.

Dessa framsteg, men mest Langstroths bikupa från 1851, är grunden för de olika normer som blir till angående ramar och deras format. Ramkupan är skapad av dessa 3 innovationer, den utformas sedan i två riktningar, Trågkupan och Uppstaplingskupan. Trågkupans idé är huvudsakligen en låda med flyttbar vägg längst bak för att kunna ändra på utrymmet för bina. Den så kallade Smålandskupan är en utvecklad trågkupa.

Uppstaplingskupans idé är att förändra antalet lådor som bina ryms i. Den är huvudspåret i rationella bigårdar i modern tid. Langstroths kupa står sig gott i modern tid, som en rationell uppstaplingskupa.

De ultramoderna bikuporna är av material, som inte absorberar vatten, samt är lätta. En vinst vid övervintring av bisamhällen som slipper dropp från taket. Vinsten med ett litet ramformat i skattlådorna är skonsammare lyft för biodlaren.

Alla bikupor med ramar Prokopovitsch, upphängda enligt Dzierzon och fritt utrymme runt om, bigången Langstroth, har lätt rörliga ramar som anpassats till redskapen som honungen utvinns med.

En ny typ av bikupa, härstammande från Afrika, har blivit populär i USA, den kallas där för Top bar hive. (På svenska toppribbskupa.) Det är en förenkling av ramkupan, kuptypen är en Trågkupa med breda "ribbor" som ersätter ramarna. De har dubbel funktion, de är täckbrädor samt häng bommar för vaxkakan. Bina bygger vaxkakan med utgång från en strimma vax, som monterats i mittenlinjen på en "ribba". Kupans väggar lutar inåt, det är för bekvämlighet, då vaxkakan byggs fast, den skärs loss med en långbladig kniv, när "ribban" lyfts för inspektion. Det är absolut förbudet att vrida upp vaxkakan i horisontalt läge, när den är upplyft. Det skulle innebära att tyngden bryter av den från "ribban". Biodlare med Top bar hive är mycket lugna och sävliga i sina rörelser, då vaxbygget med innehåll av ägg, larver, puppor, pollen och honung saknar skydd av en omslutande ram. Kuptypen är mycket enkel och kostnadseffektiv, den uppstog i Afrika kanske Kenya, av detta skäl.

Varianter på ramformat till moderna bikupor.[redigera | redigera wikitext]

Se även rammått.

  • Svea
  • Halvsvea
  • Lågnormal
  • L-S
  • Halv L-S
  • Norsk
  • Halv norsk
  • Wieslander
  • Langstroth
  • Farrer (3/4 Langstroth)
  • Dadant

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]