Bo Lagercrantz

Från Wikipedia
Version från den 27 mars 2017 kl. 03.11 av 176.71.43.23 (Diskussion) (Yrkestiteln på Gabrielle Björnstrand som inte kommit med.)

Bo Lagercrantz, född 14 december 1918 i Djursholm, död 24 augusti 1993, var en svensk museiman. Han var stadsantikvarie och chef för Stockholms stadsmuseum 1964-1971 och landsantikvarie i Östergötlands län och länsmuseichef i Linköping 1977-1984.

Biografi

Bo Lagercrantz tog studenten i Sigtuna 1937, varefter han studerade vid Uppsala universitet. År 1947 blev han filosofie licentiat i konsthistoria. Licentiatavhandlingen behandlade Djursholms uppkomst och utveckling. Lagercrantz var 1944-1950 medlem i den forskargrupp ledd av Gregor Paulsson som 1950-1954 utgav det omfattande arbetet Svensk stad I och II'. 1947 deltog Lagercrantz i Nordiska museets inventering av herrgårdsbebyggelsen i Stockholms län.

Under sitt yrkesliv arbetade Lagercrantz som museitjänsteman vid tre stora museiinstitutioner, nämligen som amanuens, intendent och museilektor vid Nordiska museet 1948-1964, som chef och stadsantikvarie vid Stockholms stadsmuseum 1964-1971 och som chef och landsantikvarie vid Östergötlands länsmuseum 1977-1984. Däremellan engagerades han i tunga statliga utredningsuppdrag som MUS 65, Kulturrådets SOU 1972:66, Ny Kulturpolitik och SOU 1975:14 Konstnärerna i samhället. Under åren 1974-1986 var Lagercrantz ledamot av Statens Kulturråds nämnd för konst, museer och utställningar. Han var också under ett decennium aktiv medlem av Socialdemokratiska Kulturarbetarna.

År 1962 var han programledare i svensk television för programserien Saker och ting. Antikt eller bara gammalt?, till vilken allmänheten inbjöds att skicka in märkligare äldre bruksföremål.

Han debatterade kulturfrågor i skrifterna Kulturrådet som en museiman ser det 1972, Museiaspekter på kulturrådets betänkande 1972, Inlägg i debatt med anledning av artikel om Bror Hjorth-museum av Hans Alsén 1972, MUS 65: bra för museerna 1973, Känn folkets historia 1973, Ett dundrande svek mot lysande löften (om Moderna museets tillbyggnad) 1977, Museerna och folkbildningen 1977, Låt företagen dra av när de sponsrar kulturen 1983, Konstens hus och maktens (Om Moderna museet) 1984, Att lära av skandaler (Om Nationalmuseum och Midvinterblot) 1987, Förändra snustorra museer 1990 och Arbetets museum än en gång 1992.

Sina sista aktiva yrkesår 1977-1984 var Lagercrantz chef för Östergötlands läns museum.

Bo Lagercrantz var gift första gången från 1945 med inredningsarkitekten Ann-Marie Lagercrantz (1922–2005), som var dotter till Cyrillus Johansson, och andra gången från 1980 med kulturjournalisten och redaktören Gabrielle Björnstrand.

Bibliografi

  • Peter Brengel och Olaus Magnus 1949
  • Kring Carl Eldhs juvelskrin 1951
  • Släkten Grills vapenporslin 1952
  • Gustav II Adolfsminnen i Nordiska Museet 1954
  • Kungens glada dagar – bilder från Karl XV:s tid 1957
  • Den borgerliga villastaden, Villastäder för arbetare, 1900-talets handel: i Svensk Stad 1950-1954
  • I Ostindiska kompaniets tjänst 1957
  • Fotografiet 100 år 1958
  • De gamla byggnaderna i Gustavsberg 1958
  • Gamla tallrikar: ur en tallriks historia, 1959
  • Iris, VIneta och Gröna Anna, 1960
  • Kosta genom århundradena, 1960
  • Scots in Sweden, 1962, 101 sidor. (Tills med Jonas Berg).
  • Vi i bild: svenskarna och deras fotografer, 1967
  • Josabeth Sjöbergs värld, 1968
  • Ögon att se med, 1976
  • Skål!, 1981
  • Löfstad: ett slott i Östergötland, 1983
  • Hilding Linnqvist, 1988
  • Cranach, Luther och kärleken: en motbild från reformationen, 1988

Källor

  • Vem är det - 1977
  • Vem är vem, Storstockholmsdelen, 1962
  • Adelskalendern - 1992
  • Personarkiv Bo Lagercrantz - Stockholms stadsmuseums arkiv
  • Stadsvandringar 11 Stockholms stadsmuseum - 1988