Bouzouki

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En tresträngad bouzouki (trichordo).

Bouzouki är ett långhalsat stränginstrument som kan liknas vid en mandola eller luta och som förmodligen härstammar från den europeiska långhalsade lutan. Bouzoukin har tre eller fyra dubbla strängar och används i grekisk folk- och populärmusik,[1] särskilt i rebetiko, vilket anses vara Greklands egen blues. Den infördes ursprungligen till Grekland av greker som flydde från Turkiet på 1920-talet och är nära besläktad med den afghanska lutan tānbur.[1] I sin moderna utformning är instrumentet påverkat av mandolinen, såväl till formen som till klang och spelteknik.[1]

Bland namnkunniga bouzoukispelare märks libanesen Matar Muhammad (1939–1995).

Bouzoukin i västerlandet[redigera | redigera wikitext]

Bouzoukimusiken fick uppmärksamhet i västerlandet genom filmerna Aldrig på en söndag (1960) och Zorba (1965),[1] den sistnämnda med musik av Mikis Theodorakis. Theodorakis använde gärna bouzoukin i sina kompositioner, och var en av de första att lyfta fram bouzoukin och andra traditionella grekiska musikelement inom konstmusiken.

Omkring 1960 infördes bouzoukin som instrument i den irländska folkmusiken.[1] Därifrån spred den sig bland annat till Sverige, där särskilt Ale Möller har varit en stilbildare och förnyare av instrumentet även instrumenttekniskt.[1] Den bouzoukityp som används i Norden är delvis anpassad till den nordiska folkmusiken.[1] Andra kända svenskar som har spelat eller spelar bouzouki är Lars Winnerbäck, Stavros Genaridis, Sofia Karlsson, Roger Tallroth, Esbjörn Hazelius, Bo Ahlbertz och Lasse Sörlin.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] ”Bouzouki”. Store norske leksikon. http://snl.no/bouzouki. Läst 5 december 2010.