Oboe

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Oboe
Oboe
Typ Träblåsinstrument, dubbelt rörblad
Omfång b – ca a3
Range oboe.png
Del av Symfoniorkester, blåskvintett, blåsorkester
Förekommer i Barock, wienklassicism, romantik, modernism
oboe viennois 1800-talet, collection privée Dominique Enon

Oboe är ett träblåsinstrument med dubbla rörblad. Oboen utvecklades i Frankrike under 1600-talet. Namnet kommer av franskan haut bois (högt trä, dvs. högt träblåsinstrument). Skalmejan är en folklig föregångare till oboen.

Oboens ton brukar beskrivas som nasal och distinkt. Den är övertonsrik och hörs bra över de övriga orkesterinstrumenten. I den lägsta kvinten av sitt tonomfång har oboen en tendens att låta grov eller rå. (Om en sådan karaktär inte är önskvärd brukar passager i detta register överlåtas till oboens större släkting engelskt horn.) I mittenregistret klingar oboen bäst, och den kommer till sin fulla rätt i melodiska solon. De allra högsta tonerna är svårspelade och har en mycket tunn klang som kan erinra om att rörbladsinstrumentet i grunden är en "vasspipa"; de används sparsamt i symfoniorkestern.

När orkestern stämmer är det oboen som tar stämton, vanligtvis ett ettstruket a. Det ettstrukna a:t hålls för det mesta ut i ca 4-6 sekunder, mätningar har under extrema omständigheter kunnat tangera så mycket som en 13 minuter lång stämton, detta hör förstås till det synnerligen ovanliga. Oboe är också en orgelstämma av typen tungstämma, även kallad lingual- eller rörstämma. Engelskt horn är en oboe i altläge; oboe da caccia är en föregångare till denna. Oboe d’amore är en oboe som är stämd en ters lägre än oboen.

Kända oboister[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]