Bristol Bloodhound
 |
Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2011-06) |
 |
| Bloodhound MK II | |
 En Bloodhound vid RAF:s museum i Hendon, London. | |
| Typ | Luftvärnsrobot |
|---|---|
| Ursprungsland |  Storbritannien |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1958 Mk I 1964 Mk II |
| Produktionshistoria | |
| Tillverkare | Bristol Aeroplane Company |
| Antal tillverkade | 783 |
| Specifikationer | |
| Längd | 7,76 m 8,46 m med startraketer |
| Vikt | 1251 kg 2385 kg med startraketer |
| Spännvidd | 2,83 m |
| Diameter | 54,6 cm |
| Tändrör | zonrör |
| Motor | 2×ramjetmotorer 4×fastbränsle raketer |
| Bränsle | 196 kg fotogen |
| Målsökare | Semiaktiv radarmålsökare |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 185 km |
| Maxhöjd | >20000 m |
| Maxhastighet | Mach 2,8 |
Bristol Bloodhound var ett brittiskt luftvärnsystem utvecklat för att kunna bekämpa flyg på hög höjd. Robotsystemet tjänstgjorde i fem länders luftförsvar mellan åren 1958 och 1999, då det sista systemet avvecklades i Schweiz.
Användning i Sverige
Flygvapnet beställde Bloodhound Mk 1 med Svensk militär beteckning Rb 65 i september 1959. Systemet anskaffades för utprovning och försök, och kom aldrig i operativ drift.
Systemet provades vid en fast installation vid Roslagens luftvärnsregemente (Lv 3) i Norrtälje samt i mindre omfattning vid F 2 Hägernäs.
Totalt anskaffades nio robotlavetter och 13 robotar i serien. På Lv 3 fanns åtta fasta lavetter, en eldledningscentral och två stycken belysningsradar PE-09/R, samt 12 av de 13 robotarna. Den fasta installationen kan än idag ses på satellitbilder i exempelvis Eniro.
Vid F 2 Hägernäs fanns en lavett samt en robot, en ej komplett eldledningscentral och en PE-09/R. Denna utrustning användes för utvecklingen av STRIL 60 där luftvärnsrobotar skulle vara en integrerad del.
Robotsystem 68
Efter avslutade prov och försök med Bloodhound Mk I, genomfördes 1961 en seriebeställnig från den brittiska tillverkaren Bristol Aeroplane. Leveranserna inleddes 1963 som Bloodhound Mk II med avsevärt förbättrade prestanda, bl.a. större räckvidd och störtålighet. Systemet fick den Svenska beteckningen LuftvärnsrobotsystemB 68, Rb 68[1] och var i operativ drift i Flygvapnet mellan åren 1965 och 1978.
Under denna period organiserades totalt sex robotdivisioner vid flygflottiljerna F 8 Barkarby (två divisioner), F 10 Ängelholm, F 12 Kalmar, F 13 Norrköping och F 17 Kallinge.
Grupperingsplatser
Luftvärnssystem Bloodhound var från början ett fast luftvärnssystem, tänkt att grupperas vid viktigare anläggningar och installationer. Sverige hade dock sedan 50-talet principen om spridning av förband för att minimera effekterna av ett anfall med kärnvapen. Av den anledningen byggdes ett omfattande nät av grupperingsplatser ut i de södra delarna av landet. Varje flottilj som hade Rb 68 förband, hade förutom en fredsgruppering inne på området också en eller flera krigsgrupperingsplatser. Dessa platser var omgärdade med mycket hög sekretess och avhemligades först 2006. Platserna har nu kartlagts i detalj och kan studeras på fortforum.se [2].
PE-09/R
Var en rörlig eldledningsradar med ursprungsbeteckningen TIR Sting Ray Type 83. Den var en vanlig pulsradar med magnetroner för X- och S-bandet. Pulseffekten på S-bandet var 1000 kW och på X-bandet 750 kW.
Robotsystem 68
Var de 12 rörliga batterierna av Bloodhound MK II som köptes in 1963. Totalt köpes 12 rörliga eldledningscentraler som benämndes robotgruppcentraler, 48 rörliga lavetter, 12 stycken belysningsradar PE-44/R och 96 robotar plus 10 provrobotar.
Den taktiska organisationen bestod av 12 luftvärnsrobotkompanier 68/R, förkortat lvrbkomp 68/R.
PE-44/R
PE-44/R var en rörlig eldledningsradar med ursprungsbeteckningen TIR Fireligth Type 86. Den var en dopplerradar med X-bands högeffektsklystron.
Avveckling
Med bakgrund till Luftförsvarsutredningen 1967 kom systemet att avvecklas under perioden 1974-1978. 30 av robotorna såldes till Schweiz och lika många återfördes till Storbritannien där det kom att vara i tjänst fram till 1991.[3] Ett antal belysningsradaranläggningar byggdes dock om för användning som mobila spaningsradaranläggningar, PS-44. Dess främsta användningsområde var att söka efter fientligt flyg i områden där konventionella spaningsradarstationer inte kunde spana på grund av utsläpp av metallremsor. Eftersom PS-44 endast detekterade rörliga mål, kunde denna radarstation inte störas ut på detta sätt. PS-44 avvecklades 1982 och såldes till Storbritannien.
Användare
- Republic of Singapore Air Force
- 170 Squadron, Republic of Singapore Air Force (Mk II)
- RB-65 :Swedish military designation of Mk I
- RB-68 :Swedish military designation of Mk II
- BL-64 : Swiss military designation
- Royal Air Force
- No. 25 Squadron RAF (Mk II)
- No. 33 Squadron RAF (Mk II)
- No. 41 Squadron RAF (Mk II)
- No. 62 Squadron RAF (Mk I)
- No. 65 Squadron RAF (Mk II)
- No. 85 Squadron RAF (Mk II)
- No. 94 Squadron RAF (Mk I)
- No. 112 Squadron RAF (Mk I) and (Mk II)
- No. 141 Squadron RAF (Mk I)
- No. 222 Squadron RAF (Mk I)
- No. 242 Squadron RAF (Mk I)
- No. 247 Squadron RAF (Mk I)
- No. 257 Squadron RAF (Mk I)
- No. 263 Squadron RAF (Mk I)
- No. 264 Squadron RAF (Mk I)
- No. 266 Squadron RAF (Mk I)
Referenser
Noter
- ^ Flygvapen museum Robotsystem 68 Bloodhound Mark II Avläst 18 maj 2009
- ^ Fortforum (16 april 2008). [www.fortforum.se ”Grupperingsplatser för Rb 68”]. www.fortforum.se. Läst 9 augusti 2011.
- ^ F12 kamratförening Historia Avläst 18 maj 2009
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Bristol Bloodhound.- Robotmuseum.se - Luftvärnsrobotsystem 68, RB 68 Bloodhound Mk II
PDF - Robotmuseum.se - Artikelsamling, RB 68
.svg)