Carin Mannheimer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carin Mannheimer
Carin Mannheimer, fotograferad av Hendrik Zeitler (2013).
Född Karin Birgitta Jacobson
17 augusti 1934
Osby församling, Osby, Skåne
Död 11 juli 2014 (79 år)
Johannebergs församling, Göteborg
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag regissör, manusförfattare, författare
Hemort Göteborg
Make Sören Mannheimer
(1957–1977)
Gunnar Hanson
(1980–1990)
Barn Anna Mannheimer

Carin Mannheimer, folkbokförd Karin Birgitta Mannheimer, ogift Jacobson, född 17 augusti 1934 i Osby församling i dåvarande Kristianstads län[1], död 11 juli 2014 i Göteborg[2], var en svensk regissör, manusförfattare och författare. Hon var känd för TV-serier som Svenska hjärtan, Solbacken och Saltön.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carin Mannheimer var dotter till inköpschefen Robert Jacobson och Ruth, ogift Forsberg. Efter akademiska studier i Lund blev hon filosofie kandidat 1955 och filosofie magister 1957. Hon var litteraturkritiker vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1963–1967, litteratur- och teaterkritiker för Arbetet 1967–1969, redaktör och TV-producent vid Sveriges radio från 1967, regissör från 1971 och chef för teateravdelningen på Sveriges Television i Göteborg 1979–1982.[3]

Carin Mannheimer fick stor uppmärksamhet för sin bok Rapport om kvinnor (1969, ny upplaga 1974). Hon tilldelades ABF:s litteraturpris 1973. Därefter gjorde hon sig mest känd som skapare av samhällsrealistiska TV-serier. Hon skildrade bland annat skolan i Lära för livet (1977), för vilken hon fick Stora Journalistpriset, och äldrevården i Solbacken: Avd. E (2003). En annan TV-klassiker som Mannheimer både skrev och regisserade är TV-serien Svenska hjärtan, som sändes i fyra säsonger mellan 1987 och 1998 och utspelade sig i ett idylliskt radhusområde utanför Göteborg.

Under vinjetten "Mamma Carins boktips" medverkade hon under flera år i radioprogrammet Mannheimer & Tengby om söndagsmorgnarna där dottern Anna Mannheimer var programledare tillsammans med Tomas Tengby.[4] År 2010 fick hon Piratenpriset och 2011 utsågs hon till hedersdoktor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet för att hon "visat på kunskapen om den åldrande människan och uppmärksammat vikten av en god vård där individen är i fokus".[5]

Carin Mannheimer var 1957–1977 gift med politikern Sören Mannheimer (född 1934) och fick med honom två barn, sonen Joakim Mannheimer (1959–2006) och dottern Anna Mannheimer (född 1963). Därefter var hon 1980–1990 gift med civilekonom Gunnar Hanson (född 1951).[3]

Regi i urval[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus i urval[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter
  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ Carin Mannheimer är död Göteborgs-Posten 13 juli 2014. Åtkomst 13 juli 2014.
  3. ^ [a b] Mannheimer, Carin B, regissör, författare, Gbg i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 751.
  4. ^ Stockholm Mannheimer & Tengby Sveriges Radio P4. Åtkomst 14 juli 2014.
  5. ^ ”Protokoll Sahlgrenska akademins styrelse 6 maj 2011” (PDF (151 kB)). Protokoll Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. 6 maj 2011. http://www.sahlgrenska.gu.se/digitalAssets/1337/1337036_protokoll-as-20110506.pdf. Läst 2011-06-26. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]