Cary Grant

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cary Grant
Cary Grant, 1941.
Född Archibald Alexander Leach
18 januari 1904
Bristol, England, Storbritannien
Död 29 november 1986 (82 år)
Davenport, Iowa, USA
Dödsorsak Hjärnblödning
Nationalitet Brittisk
Andra namn Archie Leach
Yrke/uppdrag Skådespelare
År som aktiv 1932–1966
Maka Virginia Cherrill 1933–35
Barbara Hutton 1942–45
Betsy Drake 1949–62
Dyan Cannon 1965–68
Barbara Harris 1981-86
Partner Maureen Donaldson (1973–77)
Barn Jennifer Grant, född 26 februari 1966 (48 år)
Släktingar Cary Benjamin Grant, född 12 augusti 2008 (6 år)
Utmärkelser Academy Honorary Award
1970 För sin unika behärskning av konsten att skådespela och agera med respekt och tillgivenhet mot sina kollegor.
Kennedy Center Honors - 1981

Archibald Alexander Leach, mer känd under sitt artistnamn Cary Grant, född 18 januari 1904 i Bristol, död 29 november 1986 i Davenport, Iowa, var en brittiskfödd amerikansk skådespelare. Han hade större samarbeten med två regissörer, först och främst med Howard Hawks, med vilken han i en mängd screwballkomedier tog genren till nya höjder i filmer som Ingen fara på taket (1938), Det ligger i blodet (1940) och Jag var en manlig krigsbrud (1949). Det andra samarbetet som han var känd för var det med Alfred Hitchcock. I sammanlagt fyra olika filmer samarbetade de, den mest kända är I sista minuten (1959). Hitchcock höll Grant för att vara en av sina favoritskådespelare.

Uppväxt och liv före filmkarriären[redigera | redigera wikitext]

Han växte upp under fattiga förhållanden. 13 år gammal rymde han hemifrån och slöt sig till en kringresande akrobattrupp - han uppträdde som akrobat och gick på styltor. Han kom till USA 1920 och fick arbete som badvakt på Coney Island. 1923 återvände han till England där han började uppträda i musikaliska komedier. Han upptäcktes av Arthur Hammerstein som tog med honom till New York och gav honom en roll i musikalen Golden Dawn. Han fortsatte sin karriär på Broadway under några år.

Filmkarriär[redigera | redigera wikitext]

1932-1945[redigera | redigera wikitext]

Efter en kort teaterkarriär på Broadway kom Grant 1932 till Hollywood. Sitt stora genombrott fick han redan nästa år som motspelare till den välkända komediskådespelerskan Mae West i komedin Lady Lou (1933). Grant fortsatte att spela i först och främst romantiska komedier under 1930-talet, även om många av dem inte är särskilt välkända idag.

Grant visade sig ha en talang för screwball-komedier och inom denna genre kom han att utmärka sig. Under bara några år var Grant med i flera av de mest kända filmerna någonsin i denna genre; först ut var rollen som en paleontolog som tvingas hantera Katharine Hepburns leopard i Howard Hawks kritikerrosade Ingen fara på taket (1938). Därefter följde filmer som En skön historia (1940) (där han spelade tillsammans med James Stewart för första och enda gången) och Det ligger i blodet (återigen en film av Howard Hawks) där Grant och Rosalind Russell hanterar presskåren och morddömda fångar samtidigt som de i otroligt kvicka dialoger för filmen framåt.

Grant var dock inte benägen att för alltid fastna i romantiska komedier, utan visade prov på en mer dramatisk ådra i Alfred Hitchcocks Illdåd planeras (1941). Samarbetet med Hitchcock kom att skapa några av Grants mest minnesvärda roller.

Oscar-nomineringar hade dock Grant inte fått (även om hans motspelare i En skön historia, James Stewart, fått Oscar för sin prestation). 1941 bröts detta mönster när Grant mottog sin första av två nomineringar för sin insats i Första gången jag såg dig. Grant bröt till viss del mot sin vanliga persona när han gjorde krigsfilmen Spionage i Tokyo (1943) men var återigen tillbaka i sina gamla screwball-skor när han medverkade i Frank Capras välkända Arsenik och gamla spetsar (1944).

Grant fick sin andra Oscar-nominering för sin roll i Blott den som längtan känt (1944).

1945-1960[redigera | redigera wikitext]

Grant fortsatte 1946 samarbetet med Hitchcock, här i rollen som amerikansk agent som tvingar Ingrid Bergman till att spionera i Notorious. De mer komiska och romantiska filmerna tog sedan återigen överhanden i Grants karriär, han medverkade i filmer som Night and Day (1946) (filmatisering av Cole Porters liv) och Ängel på prov (1947) (spelades en ängel som hjälper den misströstande biskopen spelad av David Niven).

I och med Jag var en manlig krigsbrud (1949) och Föryngringsprofessorn (1952) (här spelande mot Ginger Rogers och Marilyn Monroe) avslutades det fruktsamma samarbetet med Howard Hawks.

Bildruta från trailern till I sista minuten

Samarbetet med Alfred Hitchcock fortsatte, nästa film de gjorde tillsammans var Ta fast tjuven där Grant (med Grace Kelly som motspelerska) gör en före detta juveltjuv. Det var dock Hitchock och Grants sista film tillsammans som kom att bli höjdpunkten på samarbetet. I sista minuten (1959) är en klassisk thriller-rulle med Grant som en man som blir misstagen för en annan. Bland annat scenen när Grant tvingas fly från ett besprutnings-flygplan på en åker och den avslutande striden vid Mount Rushmore har blivit välkända sekvenser inbrända i popkulturen.

Slutet av karriären[redigera | redigera wikitext]

Grants karriär led dock mot sitt slut, han fortsatte sin inslagna väg av lättsamma roller och släppte filmer som Operation kjoltyg (1959) och Stora Vargen anropar (1964). De som saknade hans samarbete med Hitchcock kunde glädjas åt den Hitchcockinspirerade thrillern Charade (1963).

Grants sista film blev Skynda långsamt grabben (1966) och han drog sig sedan tillbaka. Han kunde då, 62 år gammal, se tillbaka på en av Hollywoods mest ikonfyllda karriärer, som spände över mer än 30 år.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Cary Grant (1973).

Giftermål och barn[redigera | redigera wikitext]

Cary Grant var gift fem gånger:

  1. Skådespelaren Virginia Cherrill 1933–1935
  2. Mångmiljardären Barbara Hutton 1942–1945
  3. Skådespelaren Betsy Drake 1949–1962
  4. Skådespelaren Dyan Cannon 1965–1968. I sitt fjärde äktenskap blev han far för första och enda gången (dottern Jennifer Grant, född 1966).
  5. PR agenten Barbara Harris (född 1951) 1981 till sin död.

Intressen[redigera | redigera wikitext]

62 år gammal gick han i pension och ägnade sig sedan åt sina hobbyer - golf, penningförvaltning och cirkusforskning. Han besatt otroliga kunskaper speciellt i flygande trapets och under tolv år i rad satt han i juryn på den berömda cirkusfestivalen i Monaco.

Död[redigera | redigera wikitext]

Under sina sista år i livet åkte Grant runt i USA och höll sin "A Conversation with Cary Grant" (Ett samtal med Cary Grant), där han visade klipp från sina filmer och därefter svarade på publikens frågar. Efter ett av dessa framträdanden, i Davenport, Iowa, drabbades Grant av en stroke (29 november 1986) och han dog på sjukhus några timmar senare, 82 år gammal.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Grants staty i Bristol, England.

Årtalet inom parentes är när priset delades ut

  • Oscar - Hedersoscar för: "For his unique mastery of the art of screen acting with the respect and affection of his colleagues." (1970)
  • Oscar - nominering för bästa manliga huvudroll i Första gången jag såg dig (1941)
  • Oscar - nominering för bästa manliga huvudroll i Blott den som längtan känt (1945)

Citat[redigera | redigera wikitext]

  • "Everyone wants to be Cary Grant; even I want to be Cary Grant."
  • [Efter hans misslyckade äktenskap med Barbara Hutton]: "She thought that she was marrying Cary Grant."

Filmografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

  • I filmen En fisk som heter Wanda heter John Cleeses rollfigur Archie Leach, vilket är Cary Grants verkliga namn.
  • I Cary Grant-filmen Det ligger i blodet (1940) nämner Grant själv namnet Archie Leach när han pratar i telefon och han säger att ingen har hört talas om Leach.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]