Catullus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Catullus. Bilden är dock en sentida tolkning.

Gaius Valerius Catullus, född 84 f.Kr. i Verona, död 54 f.Kr., var en romersk poet. Hans poetiska uttryck för kärlek och hat räknas till Romarrikets främsta poesi.[1] I tjugofem av sina dikter behandlar han sin kärlek till Lesbia. I andra dikter ger han uttryck för hat mot bland annat Julius Caesar.

Liv[redigera | redigera wikitext]

Catullus föddes i en rik familj i Verona. Han kom helt ung till Rom för att studera och blev där upptagen i en krets av snillrika och framstående män av Valerius Catos skola, såsom skalderna Licinius Calvus och Helvius Cinna, talaren Hortensius och historieskrivaren Cornelius Nepos. Han ägde en lantgård på den natursköna halvön Sirmio, i Lacus Benacus (Gardasjön), och en vid Tibur. Catullus tjänstgjorde även som officer i den romerska armén i Bithynien under Memmius befäl.[2]

En gång företog han en resa till Mindre Asien, men för övrigt tillbragte han hela sin levnad i Rom, där han förde ett glatt och njutningsrikt liv.

Poesi[redigera | redigera wikitext]

Från slutet av 100-talet ingick inte Catullus' poesi bland standardverken i skolan och gick därför förlorad. Kring år 1300 fann man ett manuskript som kopierades två gånger och sedan gick förlorat. Av de två kopiorna försvann en efter att ha kopierats två gånger. Utifrån de tre avskrifter som fanns kvar har man rekonstruerat Catullus' poesi. Det finns därför inga garantier för att de dikter som tillskrivs Catullus verkligen skrevs av honom. Den textmassa som finns kan vara ofullständig och behöver inte nödvändigtvis avspegla originalförfattarens avsikter.[1]

Catullus trädde i de grekiska skaldernas fotspår, men i sina flesta och bästa stycken i självständig romersk anda och med stor behärskning av formen. Vi har i behåll etthundrasexton stycken, dels efterbildningar efter grekiskan, såsom bröllopskväden, ett i grekisk stil, väl efter Sapfo (omkring 62), en romersk tillfällighetsdikt (c. 61) samt epyllier i den alexandrinska skolans smak (Epithalamium Pelei et Thetidos med flera), elegier och så vidare, dels erotiska sånger och tillfällighetsdikter. Åtskilliga stycken är riktade mot personer, som genom föraktligt uppförande ådragit sig skaldens misshag. Catullus angrep till och med Caesar - huvudsakligen därför att denne gynnade en viss Mamurra, men försonades sedan med honom. Flera av Catullus dikter var frispråkiga, ofta med starka homosexuella anspelningar, vilket gjorde att dessa inte översatts förrän i modern tid.

Catullus var den förste i rad romerska poeter som använde sig av en mer personlig stil, influerade av grekiska förebilder. Delar av den poesi som skrevs av Vergilius, Tibullus, Propertius, Horatius och Ovidius är influerad av Catullus.[3]

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Sånger af Catullus från Verona, 1891
  • Valda sånger, i svensk tolkning af A. Th. Lysander, 1896
  • Ur Catullus diktning, i svensk tolkning av Joh. Adolf Bruun, 1940
  • Dikter, svensk tolkning, inledning och förklaringar av Ebbe Linde, 1958
  • Latinska dikter om kärlek, lidande och död, originaltexter och metriska översättningar, översättningarna av Arvid Andrén, 1988
  • Dikter om kärlek och hat; i urval och översättning av Gunnar Harding och Tore Janson, 2007

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica 
  2. ^ Björn Sundberg, "Catullus gav röst åt Roms villrådighet", Svenska Dagbladet 2002-10-02 (Läst 2009-09-15)
  3. ^ Bernt Olsson & Ingemar Algulin (2005). Litteraturens historia i världen (Fjärde upplagan). Stockholm: Norstedts Förlag. sid. 72ff. ISBN 91-7227-434-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]