Charlie Chaplin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För konstnären Charles Chaplin, se Charles Chaplin (konstnär). För Tomas Ledins låt, se Charlie Chaplin (sång).
Charlie Chaplin
Charlie Chaplin som Luffaren.
Född Charles Spencer Chaplin
16 april 1889
Walworth, Southwark, London, Storbritannien
Död 25 december 1977 (88 år)
Vevey, Vaud, Schweiz
Nationalitet Brittisk
Yrke/uppdrag Skådespelare, komiker
År som aktiv 1895–1976[1]
Maka Mildred Harris (g. 1918–1921)
Lita Grey (g. 1924–1927)
Paulette Goddard (g. 1936–1942)
Oona O'Neill (g. 1943–1977)
Barn 11
Namnteckning

Sir Charles Spencer "Charlie" Chaplin, KBE, född 16 april 1889 i Walworth, London, död 25 december 1977 i Vevey, Schweiz, var en brittisk skådespelare, komiker, regissör och tonsättare. Chaplins vanligaste karaktär är "luffaren" som har svart kubb, käpp och en liten mustasch. Chaplin började sin bana med att följa i sina föräldrars fotspår som varietéartist.

Chaplins filmkarriär i USA började med en rad korta stumfilmer 1914. Han var 1919 med om att grunda filmbolaget United Artists. Han utvecklades till en av det tidiga Hollywoods stora stjärnor, som till skillnad från många andra klarade övergången från stumfilm till ljudfilm. 1932 träffade han Paulette Goddard, och föll för hennes skönhet och cyniska humor. De två gifte sig i hemlighet ute till havs 1936, samma år som filmen Moderna tider, där de spelade mot varandra, hade premiär. De spelade senare mot varann även i Diktatorn. Det var hans tredje äktenskap och varade till 1942.

Chaplin vägrade att bli amerikansk medborgare. Han fick stora problem med 1950-talets McCarthyism och vägrades länge att lämna landet. När han så småningom fick resa ut för ett Londonbesök vid premiären av Rampljus (1952), vägrades han inresevisum till USA. Det sägs, att han redan under båtresan till England fick meddelandet, att inget inresetillstånd var att vänta.

Efter Londonbesöket flyttade han till Schweiz och levde där med sin maka Oona O'Neill fram till sin död. Tillsammans med Oona fick han 8 barn, bland andra Geraldine Chaplin som sedermera blev en känd skådespelerska. 1975 blev Chaplin adlad i sitt födelseland. Chaplin skrev även musik och sånger till sina senare filmer. Den mest kända sången är "Smile" (från Moderna tider). 1970 spelade han in nykomponerad musik till filmen Cirkus (1928) och 1973 fick han en Oscar för filmmusiken till filmen Rampljus (som inte fick amerikansk premiär förrän 1972). Han komponerade också en del annan musik, främst kammarmusik, som alltjämt spelas ibland. 1972 fick han en heders-Oscar "för den omätbara inverkan han haft för att göra filmen till 1900-talets konstform".

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Charlie Chaplin omkring 1920.

Charlie Chaplin föddes den 16 april 1889 vid East Street i Walworth i Southwark i London, enligt hans självbiografi (1964). Någon attest på hans födsel har dock aldrig hittats, och det finns även uppgifter om att Chaplin föddes den 15 april.[2] Hans föräldrar separerade redan 1891, innan han hade hunnit fylla tre år. Under sin uppväxttid levde han med sin mor, Hannah, på olika ställen i och runt omkring Kennington Road. Hans far, som var alkoholist och inte hade haft mycket kontakt med familjen efter separationen, dog när Charlie var tolv.[3] Detta lämnade honom tillsammans med sin äldre halvbror, Sydney Chaplin, i ensam vård av sin mor. Hannah Chaplin led av stora psykiska problem (möjligtvis orsakade av schizofreni),[3] och togs in på vårdanstalten Cane Hill i Coulsdon. Familjen upplevde stora ekonomiska kriser under flera perioder. Chaplin tog in på skolan Central London District School i Hanwell. De unga bröderna Chaplin lär ha varit mycket goda vänner och det krävdes för att de skulle överleva. De drogs till Music Hall redan när de var i tonåren och båda visade sig vara talanger.

Chaplins mor dog 1928 i Hollywood, sju år efter det att hon hade kommit till USA.

På scenen[redigera | redigera wikitext]

Charlie uppträdde första gången på en scen 1894, enligt hans självbiografi. Bara fem år gammal gjorde han ett oförberett framträdande på en teater i Aldershot, han var stand in för sin mor som egentligen skulle ha spelat rollen. Som barn var han sängliggande flera veckor på grund av en allvarlig sjukdom och på natten satt hans mor och berättade med mimik vad som hände utanför. Hans första professionella arbete fick han när han gick med i The Eight Lancashire Lads, en danstrupp som uppträdde runt om i England. År 1900, när han var elva år gammal, hjälpte hans halv-bror Sydney honom att få rollen som en komisk katt i CinderellaLondon Hippodrome. År 1903 uppträdde han i Jim: A Romance of Cockayne, vilket följdes av hans första vanliga jobb, som tidningspojken Billy i Sherlock Holmes, en roll han spelade 1903-1906.[3] Detta följdes av Caseys 'Court Circus', och 1908 blev han komiker i Fred Karnos Fun Factory, där Chaplin efter kort tid blev truppens stjärna.[4] Karnos trupp gjorde turnéer över stora delar av England och även andra länder.

Stumfilmtiden[redigera | redigera wikitext]

Medan Chaplin uppträdde i Fred Karnos varietétrupp lär han inte haft några ambitioner om att spela film. Stumfilmernas popularitet hade dock växt blixtsnabbt under 1900-talets första år, och när Chaplin under en turné i Amerika erbjöds ett jobb av filmbolaget Keystone, som drevs av Mack Sennett i Hollywood, tackade han ja. Från början var Chaplins lön $150 per vecka,[3] vilket var en ansenlig sum vid den tiden. Hans första film Making a Living hade premiär på amerikanska biografer den 2 februari 1914. Filmen, som regisserats av Henry Lehrman, var en så kallad en-aktare, det vill säga att filmen endast bestod av én filmrull och hade därmed speltid på ca. 10 minuter. Chaplin hade spelat en skurk med hög cylinderhatt. Det var i Chaplins andra film, Kid Auto Races at Venice, premiär 7 februari 1914, att han uppträdde som luffaren första gången; figuren med svart kubb, stora byxor, käpp och liten mustasch. Även den här filmen var regisserat av Lehrman och hade speltid på några få minuter. Med endast några väldigt få undantag kom Chaplin att fortsätta spela luffaren till och med filmen Moderna tider 1936.

Chaplin medverkade i totalt 35 en- och två-aktars filmer under 1914. Få månader efter sin debut hade han även börjat regissera sina filmer, från och med Caught in the Rain med premiär maj 1914. Under året spelade han även den manliga huvudrollen i filmen Tillie's Punctured Romance, som regisserats av Mack Sennett och brukar betraktas som världens första längre komedifilm, med speltid på över en timme. Vid början av 1915 lämnade Chaplin Keystone för att i stället göra sina filmer hos bolaget Essanay, för en lön på (för den tiden) nästan otroliga $1,250 per vecka. Hos Essnay producerade Chaplin något färre filmer än hos Keystone, totalt 14 stycken, eftersom han blev alltmer fokuserad på att tänka kvalitet framför kvantitet.[5] Från och med Essanay-filmerna skrev och regisserade han alla sina filmer själv. Här anställde han dessutom för första gången skådespelerskan Edna Purviance, som konsekvent kom att spela kvinnlig huvudroll i hans filmer under flera år, till och med 1923. Mars 1916 signerade Chaplin kontrakt hos bolaget Mutual, och producerade för dem tolv två-aktars komedier som av många anses vara bland hans första riktigt stora verk; filmer som Pantbanken (The Pawnshop, 1916) och Lugna gatan (Easy Street, 1917).

Det var under tiden hos Essanay och Mutual att Chaplin först nådde internationell stjärnstatus; under de följande åren blev han troligen sin tids mest berömda ikon. Chaplins komiska äventyr var oerhört populära hos den stora publiken, samtidigt som han också beundrades stort av många kritiker, konstnärer och intellektuella personer.[6] Kanske framför allt hyllades hans mimiska talang samt förmåga att kombinera slapstick med undertoner av patos.

När kontraktet hos Mutual utlöp oktober 1917 signerade Chaplin hos bolaget First National, där han för första gången fick full konstnärlig frihet, med sin egen studio. Hans filmer fick från och med nu längre speltid men blev också något mer sällsynta. Under 1918 gjorde Chaplin tre filmer: tre-aktarna Ett hundliv (A Dog's Life) och På axel gevär (Shoulder Arms), den sistnämnde utspelade sig under första världskriget, samt den korta propagandafilmen The Bond, som uppmanade amerikanerna att köpa krigsobligationer för att stödja de allierade under första världskriget. Efter filmerna Sunnyside och A Day's Pleasure (båda 1919) påbörjade Chaplin vad som slutligen blev hans första riktiga långfilm, Chaplins pojke (The Kid), som hade premiär januari 1921 och blev enormt hyllad och populär. Filmen handlar om att luffaren hittar ett igenlämnat spädbarn som han påtar sig att uppfostra i sin fattiga tillvaro. Filmen innehåller tydliga självbiografiska element hämtade från Chaplins uppväxt. Efter Chaplins pojke avslutade Chaplin sitt engagemang hos First National med två-aktarna The Idle Class (1921) och Pay Day (1922) samt den något längre The Pilgrim (1923).

När kontraktet hos First National utgått kunde Chaplin äntligen börja arbeta för filmbolaget som han hade varit med om att bilda redan 1919, United Artists, och gjorde från och med nu enbart längre filmer. Hans första film för United Artists blev En kvinna i Paris (A Woman of Paris), som hade världspremiär oktober 1923 och var en för Chaplin väldigt otypisk film, i betydelsen att filmen var en ren melodrama och den manliga huvudrollen spelades av Adolphe Menjou medan Chaplin själv inte spelade någon större roll. Filmen fick goda kritiker men den större publiken lär inte ha uppskattat filmen, troligen därför att Chaplin var frånvarande som skådespelare. I hans nästa film Guldfeber (The Gold Rush), premiär juni 1925, hade han dock hittat tillbaka sin figur luffaren, och Guldfeber blev en stor succé både ekonomiskt och hos kritikerna. Den sista filmen Chaplin gjorde under stumfilmtiden blev Cirkus (The Circus), som hade premiär januari 1928. Cirkus hade producerats under Chaplins problematiska skilsmässa från sin andra hustru Lita Grey, som hade varit en svår tid för Chaplin.[7] Filmen blev dock även den en stor succé. För filmen tilldelades han en äres-statyett av Academy Awards under den första Oscar-tilldelningen 1929.[8]

Ljudfilmens ankomst[redigera | redigera wikitext]

Få månader innan Cirkus fick premiär visades även världens första riktigt lyckade ljudfilm The Jazz Singer (1927) med Al Jolson i huvudrollen. Under de nästa två åren blev det klart att ljudfilmen skulle komma att helt och hållet ersätta stumfilmen, och 1929 producerades de sista riktiga stumfilmerna i Hollywood. Detta hindrade dock inte Chaplin i att påbörja en ny film som grundläggande sett var stum, fast med ett påsatt musikspår komponerat av Chaplin och vissa ljudeffekter. Filmen blev Stadens ljus (City Lights) och hade premiär januari 1931. Precis som Chaplins tidigare filmer blev Stadens ljus en stor succé både hos publiken och kritikerna, vilket förvånade många eftersom "stumfilm" år 1931 ansågs tillhöra förtiden. Efter filmens premiär åkte Chaplin iväg på resa jorden runt, och arbetade inte i någon väsentlig grad på ett par år. I hans självbiografi skriver han att han vid det här läget varderade att pensionera sig och flytta permanent till Kina. Så blev det dock inte; hösten 1933 påbörjade han arbetet på sin nästa film, den här gången med sin blivande tredje hustru Paulette Goddard i kvinnlig huvudroll. Denna film blev slutligen Moderna tider (Modern Times) som hade premiär februari 1936. Även den här filmen blev grundläggande sett stum, fast den hade precis som Stadens ljus ett påsatt musikspår av Chaplin och ljudeffekter. Mot filmens slut kunde stora publiken höra Chaplins röst för första gången, när han som luffaren framförde en nonsens-sång. I filmen skildrade Chaplin på komiskt vis tillstånderna i USA under Den stora depressionen, och filmen anses gärna vara hans första med tydliga politiska undertoner. Enligt Charles J. Malands bok Chaplin and American Culture (Princeton, 1989) gjorde inte Moderna tider lika stor succé hos kritiker och publiken som Chaplins tidigare långfilmer, fast den har i eftertid fått klassikerstatus precis som de tidigare filmerna.

Moderna tider blev den sista filmen Chaplin gjorde som grundläggande sett var stumfilm, och den betraktas gärna också som den lille luffarens avsked.

Diktatorn[redigera | redigera wikitext]

Charlie Chaplin och Paulette Goddard i Diktatorn.

Chaplins första riktiga ljudfilm, Diktatorn (The Great Dictator) (1940) gjordes som ett öppet motstånd mot Adolf Hitler (som var fyra dagar yngre än Chaplin) och nazismen. Den påbörjades 1938, och hade premiär i USA oktober 1940, det vill säga ett år innan landet gick med i andra världskriget. På den tiden ansågs det modigt att göra filmen, både för förlöjligandet av nazismen och för skildringen av de judiska figurerna samt beskrivningen av deras förföljelse. Chaplin spelade både rollen som en diktator, baserad på Hitler, och som en judisk frisör (som var lik luffaren till utséendet). Filmen gjordes innan USA gick med i kriget och innan man riktigt förstod hur grova och omfattande nazisternas brott var. Enligt Chaplin hade han aldrig kunnat skämta så om nazisterna om han hade vetat sanningen.[9]

Filmen totalförbjöds i Nazityskland och hade inte premiär i Sverige förrän 1945. Hitler lär själv ha sett filmen vid minst två tillfällen enligt dennes adjutant, Reinhard Spitzy. Dock närvarade varken Spitzy eller någon annan som överlevde kriget vid dessa visningar så Hitlers reaktion är inte känd, även om Spitzy har sagt att han tror diktatorn skulle förmått att uppskatta humorn i filmen.[10] Charlie Chaplin själv sa: "Jag skulle ge vad som helst för att få veta vad han tyckte om den".[9]

Trots att Diktatorn totalförbjöds i många europeiska länder, blev filmen Chaplins största ekonimiska succé som filmskapare, enligt hans självbiografi.

Senare filmer[redigera | redigera wikitext]

Efter att Diktatorn färdigställts skulle det gå flera år innan Chaplin gjorde sin nästa film. 1942 fick dock Guldfeber nypremiär med påsatt musikspår och berättarröst av Chaplin, som blev en stor succé. April 1947 fick äntligen en ny Chaplin-film premiär, Monsieur Verdoux, i vilken Chaplin fullständigt lämnat sin luffare och i stället spelar en fransk seriemördare, som lever på att gifta sig med rika äldre kvinnor som han därefter tar livet av. Filmen blev dåligt mottagen av de flesta kritiker i staterna och den stora publiken lär inte heller ha varit särskilt förtjust i den. Filmen gjorde det dock bättre i Europa, både hos kritikerna och publiken.

Fem år efter Monsieur Verdoux färdigställdes filmen Rampljus (Limelight), som hade premiär oktober 1952. Rampljus är Chaplins mest tydliga självbiografiska film; den utspelar sig i London under 1910-talet, med Chaplin i rollen som den åldrande varietékomikern Calvero. I filmen spelar även Buster Keaton en central roll. Filmen gjordes under en period när Chaplins privatliv gjort honom i stor utsträckning opopulär i staterna, och den fick begränsad visning där.[11] Däremot blev filmen, precis som Monsieur Verdoux, en succé i stora delar av Europa.

Efter att Chaplin nekades inresevisum till USA efter ett London-besök 1952 och han slog sig ner i Schweiz fullförde han ytterligare två filmer i England. En kung i New York (A King in New York) hade premiär i Europa september 1957 och fick blandat mottagande. I filmen spelar Chaplin en tidigare monark som söker asyl i USA. Chaplins sista film Grevinnan från Hong Kong (A Countess From Hong Kong) gjordes nästan tio år senare och fick premiär januari 1967. I Grevinnan från Hong Kong spelade Marlon Brando och Sophia Loren huvudrollerna medan Chaplin medverkade i en liten roll som en betjänt på en färja, där filmen utspelar sig. Grevinnan från Hong Kong blev, som den enda film i Chaplins karriär, totalt sågad av de flesta kritiker när den släpptes.[12] Enligt boken My Life in Pictures, utgiven 1974, hade Chaplin planer om att göra även en film till, som fick arbetsnamnet The Freak, men detta projekt färdigställdes aldrig.

Academy Award[redigera | redigera wikitext]

Chaplin belönades med två stycken heders-Oscar. Då den första Oscarn delades ut 16 maj 1929, granskades inte rösterna lika noga som idag och kategorierna var väldigt dåliga. Chaplin blev från början nominerad till både Bästa skådespelare och Bästa komediregissör för filmen The Circus, men hans namn blev borttaget från de nomineringarna och han fick istället ett specialpris för "versatility and genius in acting, writing, directing and producing The Circus". Chaplins andra hederspris fick han 44 år senare, 1972, och tilldelades honom för "the incalculable effect he has had in making motion pictures the art form of this century". När han tog emot priset på Oscargalan fick han den längsta stående ovationen i Oscars historia, hela fem minuter lång. Chaplin blev nominerad till Bästa film, Bästa skådespelare och Bästa originalmanus för Diktatorn men han fick inget av priserna. 1947 blev han nominerad till Bästa originalmanus för filmen Monsieur Verdoux men inte heller här fick han priset. 1973 fick han en Oscar för Bästa originalmusik för filmen Rampljus (1952).

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Chaplin gifte sig första gången oktober 1918 med Mildred Harris.[3] Parets enda barn, sonen Norman Spencer, dog som spädbarn juli 1919, och de skildes 1921. November 1924 gifte han sig med Lita Grey; de fick sönerna Charles Spencer Chaplin, Jr. (1925-1968) och Sydney Earl Chaplin (1926-2009). De skildes 1927 efter en omfattande och problematisk rättegång som fick stor uppmärksamhet i pressen. Juni 1936 gifte sig Chaplin med skådespelerskan Paulette Goddard; de skilde sig 1942 och fick inga barn. Juni 1943 gifte sig Chaplin för fjärde och sista gången, med Oona O'Neill, dotter till dramatikern Eugene O'Neill. De förblev gifta till Chaplins död och fick åtta barn: Geraldine (f. 1944), Michael (f. 1946), Josephine (f. (1949), Victoria (f. 1951), Eugene (f. 1953), Jane (f. 1957), Annette-Emilie (f. 1959) och Christopher Chaplin (f. 1962).[3]

Under sina första år i USA lär Chaplin ha bott på olika hotell.[3] I början av 1920-talet fick han byggt ett hus i Beverly Hills, där han bodde fram till 1952. Efter en resa till London september 1952 nekades han sedan inresa till USA om han inte gick med på att utfrågas av kommittén House of Un-American Activities om sina politiska åsikter; han hade sedan 1940-talet misstänkts för att sympatisera med kommunismen, vilket gjorde honom impopulär hos många under tiden när häxjakten med senator Joseph McCarthy i spetsen pågick som mest. Chaplin vägrade dock att delta och slog sig i stället ner i Schweiz, där han levde med sin familj fram till sin död. Chaplins påstådde kommunistsympatier har stärkt ifrågasatts i eftertid; han förnekade själv att han skulle vara kommunist, och han var aldrig medlem i något kommunistiskt parti.[3] Däremot lär han ha haft i stor utsträckning vänstersympatiserande politiska åsikter.

Chaplin i Sverige - hans filmer och besöket[redigera | redigera wikitext]

Chaplins filmer var oerhört populära i Sverige under 1910- och 20-talet. Enligt Uno Asplunds bok Chaplin i Sverige (Proprius Förlag, 1971) visades Chaplin-filmer första gången i Sverige augusti 1915, det vill säga ett och ett halvt år efter hans debut i USA; 23 augusti visades filmen The Champion (1915) på Metropol i Göteborg; den 30 augusti visades His New Job (1915) på London i Stockholm. Båda filmerna var kortfilmer som Chaplin gjort för Essanay-bolaget. Därefter visades Chaplin-filmer mer eller mindre på löpande band i Sverige under de nästa femton-tjugo åren. Vissa av Chaplins tidiga filmer utsattes dock för den mycket stränga filmcensuren som rådde i Sverige under mellankrigstiden. Filmerna A Night Out och A Woman (båda 1915) totalförbjöds under flera år. Censuren retade sig särskild på scener som skämtade med äktenskapsbrott eller alkoholmissbruk, enligt Asplunds bok.

Den 1 november 1964 kom Chaplin i egen person till Arlanda för ett tvådagarsbesök i syfte att marknadsföra sina nyutkomna memoarer. Med honom följde hustrun Oona och dottern Josephine.[13]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Den 4 mars 1975 blev Charlie Chaplin av Drottning Elizabeth II tilldelad Kommendör av 1:a klass av Brittiska Imperieorden (KBE). Redan 1931 var han föreslagen till denna utmärkelse, och igen 1956, men dessa förslag blev då nedröstade.

Död[redigera | redigera wikitext]

Charlie Chaplin 1965.

Chaplin avled i sömnen, 88 år gammal, på juldagen 1977 i Vevey i Schweiz och begravdes på kyrkogården i Corsier-sur-Vevey i Vaud. Den 1 mars 1978 blev hans kropp stulen av en liten grupp polska och bulgariska mekaniker i ett försök att pressa hans familj på pengar. Försöket misslyckades, förövarna blev infångade och kroppen återfanns elva veckor senare vid Genèvesjön. För att försäkra sig om att det inte skulle hända igen begravdes kroppen under två meter betong.

Media[redigera | redigera wikitext]

Filmografi, i urval[redigera | redigera wikitext]

Stumfilmer (kortfilmer)[redigera | redigera wikitext]

Charlie Chaplin och Jackie Coogan i Chaplins pojke.

Stumfilmer (långfilmer)[redigera | redigera wikitext]

Ljudfilmer[redigera | redigera wikitext]

Paulette Goddard och Charlie Chaplin i Diktatorn.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Trivia for A Woman of Paris: A Drama of Fate (1923)” (på engelska). Internet Movie Database. Arkiverad från originalet den 18 november 2010. http://www.webcitation.org/5uKhUalft. Läst 22 juni 2007. 
  2. ^ http://family-tree.co.uk/2013/10/3524/ Stockdill, Roy: Charlie Chaplin's Missing Birthday, publicerad 17 oktober 2013
  3. ^ [a b c d e f g h] ”Imdb.com: Charles Chaplin Biography”. http://www.imdb.com/name/nm0000122/bio?ref_=nm_ov_bio_sm. Läst 23 januari 2015. 
  4. ^ http://knowledgeoflondon.com/karno.html Knowledge of London: Fred Karno and the Fun Factory
  5. ^ http://www.charliechaplin.com/en/filming/articles/210-Essanay-Chaplin-Brand charliechaplin.com: Essanay - Chaplin Brand
  6. ^ http://articles.latimes.com/1989-04-16/entertainment/ca-2449_1_chaplin-s-first-feature-length-comedy-chaplin-s-father-charlie-chaplin Los Angeles Times: What Made Charlie Run? From destitution to global acclaim: A look at Chaplin on the 100th anniversary of his birth, publicerad 16 april 1989
  7. ^ http://www.charliechaplin.com/en/biography/articles/1-The-Circus charliechaplin.com: Filming The Circus
  8. ^ http://www.imdb.com/name/nm0000122/awards?ref_=nm_ql_2 Imdb.com: Charles Chaplin: Awards
  9. ^ [a b] The Great Dictator – Triviata IMDb
  10. ^ The Tramp and The Dictator
  11. ^ http://www.charliechaplin.com/en/biography/articles/7-Limelight charliechaplin.com: Filming Limelight
  12. ^ http://www.imdb.com/title/tt0061523/trivia?ref_=tt_trv_trv Imdb.com: A Countess From Hong Kong (1967): Trivia Section
  13. ^ Lindorm, Per-Erik (red.) (1965). Panorama 65 - en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek. Stockholm: Albert Bonniers förlag. Sid. 27 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Charlie Chaplin, 6 december 2006.


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]