Trastduvhök

	Trastduvhök; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Adult trasthök
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Astur
Art	Trastduvhök; A. cooperii
Vetenskapligt namn
	§ Astur cooperii
Auktor	(Bonaparte, 1828)
Utbredning
Synonymer
	Coopers hök; Cooperhök; Trasthök; Accipiter cooperii;
	Juvenil trastduvhök.

Trastduvhök

Trastduvhök^[2] (Astur cooperii) är en nordamerikansk fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.^[3]

Utseende och läten

Trastduvhök är en medelstor hök, med en kroppslängd på 37–47 cm och vingbredden 64–87 cm. I formen är den en typisk hök med breda rundade vingar och en relativt lång stjärt. Huvudet verkar ofta förhållandevis stort och skuldrorna breda. Adulta fåglar har blågrå ovansida med kontrasterande svart hjässa och ett rött öga. Undersidan är ljus och tätt tvärbandad i rostrött. Ungfågeln är brun med kraftigt längsstreckad ljus undersida.^[4]

Arten är mycket lik amerikansk sparvhök, men denna är alltid något mindre med mindre och rundare huvud och tunnare ben. Ungfågeln är också än grövre streckad undertill. I flykten syns hos trasthöken utstickande huvud samt längre och rundad stjärt med brett vitt ändband (amerikansk sparvhök har tvärt avskuren stjärt med tunt ändband). Vingarna hålls rakt ut från kroppen och vingslagen är stela, ej snärtiga.^[4]

Lätet som hörs vid boet består av en serie nasala skall: "pek pek pek...".^[5]

Utbredning och systematik

Trastduvhök är en flyttfågel som häckar i skogsmarker i södra Kanada och USA och övervintrar längre söderut i USA och Centralamerika så långt söderut som Costa Rica.^[1]^[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktskap och släktestillhörighet

Genetiska studier visar att trastduvhöken är nära släkt med tvåfärgad duvhök och den hotade kubaduvhöken. Dessa står i sin tur nära duvhöken med släktingar. Tillsammans utgör de systergrupp till kärrhökarna i Circus, och är alltså närmare släkt med dem än typarten för Accipiter, sparvhöken.^[7]^[8]^[9]^[10]^[11]^[12] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Astur.^[13]^[3]

Levnadssätt

Trastduvhök hittas i skogsmarker och skogsbryn. Den ses ofta jaga i närheten av bebyggelse och kring fågelmatningar. Födan består av småfåglar och däggdjur som den tar på hökvis genom överraskningsattacker. Fågeln häckar i höga träd, särskilt tallar.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den amerikanska zoologen William Cooper (1798-1864).^[14] Fram tills nyligen kallades den cooperhök eller Coopers hök även på svenska, men justerades 2022 till ett enklare och mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté, initialt till trasthök men sedan justerat till trastduvhök för att betona artens nära släktskap med duvhöken.^[2]

Referenser

^ [a b c d] Birdlife International 2016 Accipiter cooperii . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 11 december 2019.
^ [a b] BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
^ [a b] Cooper's Hawk Faktablad om trasthök på allaboutbirds.org
^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 96. ISBN 0-679-45120-X
^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör trastduvhök.
Bilder & media
Wikispecies har information om Astur cooperii.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2016 Accipiter cooperii . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 11 december 2019.

[BLS-2] [a b] BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.

[ALLABOUT-4] [a b] Cooper's Hawk Faktablad om trasthök på allaboutbirds.org

[Sibley-5] [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 96. ISBN 0-679-45120-X

[CC-6] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[7] Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.

[8] Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.

[9] Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.

[10] Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

[11] Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.

[12] Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.

[13] Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society

[14] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]