Duvhök

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Duvhök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hane.
Adult hane.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hökfåglar
Accipitriformes
Familj Hökartade rovfåglar
Accipitridae
Underfamilj Hökar
Accipitrinae
Släkte Accipiter
Art Duvhök
A. gentilis
Vetenskapligt namn
§ Accipiter gentilis
Auktor (Linné, 1758)
Utbredning
Utbredningsområde:Gult – Enbart häckningsområdeGrönt – Förekommer året runtBlått – vinterkvarter.
Utbredningsområde:
Gult – Enbart häckningsområde
Grönt – Förekommer året runt
Blått – vinterkvarter.
Synonymer
  • Falco gentilis, Linne 1758 (protonym)
  • Falco palumbarius, Linne 1758
  • Astur palumbarius, Lacépéde 1801
Hitta fler artiklar om fåglar med

Duvhök (Accipiter gentilis) är en rovfågel inom underfamiljen hökar.

Utseende och anatomi[redigera | redigera wikitext]

Duvhöken är en medelstor rovfågel där honan är betydligt större än hanen med en längd på 60 cm, jämfört med hanens 50 cm, och med en vingbredd på 120 cm jämfört med hanens omkring 100 cm. De väger 700–1200 gram.

Den adulta fågeln har gråblå eller gråbrun ryggsida och hjässa, ljus undersida med talrika täta grå tvärvattringar. Ett vitt ögonbrynsstreck ovanför ögat, klargula ögon (ungfåglar) som övergår till röd (adulta fåglar) och gul näbbas. Tarserna saknar fjädrar på nedre delen. Vingarna är kraftfulla och rundade. Juvenilen är brun på rygg och hjässa och vit eller brunaktig på undersidan med glesare, huvudsakligen vertikal vattring på bröstet.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Duvhöken beskrevs första gången taxonomiskt av Linné 1758 under det vetenskapliga namnet Falco gentilis. Detta vetenskapliga namn använde Linné för att beskriva den juvenila duvhöken och senare i samma källa beskriver han den adulta duvhöken under namnet Falco palumbarius.[2]

Dess vetenskapliga släktnamn härstammar från latinets accipiter som betecknade rovfåglar i allmänhet och falkar och hökar i synnerhet. Ordet härstammar förmodligen från latinets accipiō som betyder "fånga" eller "gripa".[3]

Duvhöken förekommer cirkumpolärt över främst de norra delarna av norra halvklotet men utbredningsområdet sträcker sig som sydligast till Marocko och Mexiko. Merparten är stannfågel eller strykfåglar, men exempelvis de populationer som häckar i nordligaste Asien flyttar söderut om vinter. Även ungfåglarna brukar drar sig söderut under vintern.

Arten brukar delas upp i åtta underarter som i sin tur ofta placeras i två släktgrupper:[4]

gentilis-gruppen (Palearktis)
  • A. g. gentilis – häckar i Europa och allra nordvästligaste Afrika
  • A. g. arrigonii – häckar på Korsika och Sardinien
  • A. g. buteoides – häckar i norra Eurasien, från norra Sverige till floden Lena. Övervintrar i Centralasien.
  • A. g. albidus – häckar i nordöstra Sibirien, till Kamchatka
  • A. g. schvedowi – häckar i nordöstra Asien till centrala Kina. Övervintrar så långt söderut som norra Indokina.
  • A. g. fujiyamae – häckar i Japan
atricapillus/laingi-gruppen (Nearktis)
  • A. g. atricapillus – häckar i Nordamerika, så långt söderut som södra USA och västra Mexiko.
  • A. g. laingi – häckar i sydvästra Kanada på Queen Charlotte Islands och Vancouver Island.

Duvhöken i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Duvhöken häckar i hela landet upp till trädgränsen men inte i fjällen. Två underarter av duvhök förekommer regelbundet i Sverige: Nominatformen A. g. gentilis och den ljusare A. g. buteoides som har sin främsta utbredning österut. Den senare ses främst på vintern när ungfåglarna drar omkring, men i norra Sverige förekommer det också att den häckar.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop och häckning[redigera | redigera wikitext]

Ett duvhöksbo med fyra cirka 30 dagar gamla ungar.

Den föredrar skogsmiljö, helst med inslag av gamla barrträd. Boet byggs av ris och fylls med gräs, lav och mossa. Boet byggs på varje år, främst på höjden. Dock använder sig paret ofta av samma bo i högst tre år i sträck, förmodligen på grund av parasiter. Paret har i sitt revir ofta ett antal bon som de väljer mellan varje vår. Honan lägger i snitt tre till fyra ägg, främst i maj och ruvar mellan 36 till 38 dygn. Ungarna blir flygga efter 40 till 43 dygn.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Duvhökar lever av fåglar och mindre däggdjur som hare, ekorre, större fåglar upp till tjäderns storlek, emellanåt även andra rovfåglar.[5] Den lever även av as, främst vintertid. På grund av att honan är så pass mycket större än hanen kan hon också slå betydligt större byten.

Människan och duvhöken[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

En juvenil duvhök av nominatformen A. g. gentilis

Duvhöken hör till de rovfåglar som bäst uthärdat förföljelse från människan och verkar inte ha drabbats så hårt av miljögifter. Arten har ett mycket stort utbredningsområde och likaså är den globala populationen stor och populationstrenden är på ett globalt plan stabil. på grund av detta kategoriseras den som livskraftig (LC) av IUCN.

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Stammen i Sverige minskade kraftigt från 1800-talet till mitten på 1900-talet på grund av jakt. Under 1950-talet var det istället miljögifterna som gick hårt åt stammen men efter förbud mot vissa miljögifter har stammen återhämtat sig. Idag finns det en livskraftig population i Sverige på mellan 5 000 till 10 000 häckande par som dock minskar.[6] Arten är i Sverige fredad från jakt.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Den äldsta kända källan där namn duvhök förekommer är från 1755 men namnet är förmodligen äldre.[7] En äldre benämning på duvhök är hönshök[8], vilket förekommer i många olika dialektala varianter som bohusländska hönsehög[9] och västerbottniska hönshöjk[10]. I Norge heter arten just hønsehauk. Både duvhök och hönshök refererar till artens tänka rov, det vill säga en idé om att dess huvudsakliga föda var duvor eller hönsfåglar. Ett annat folkligt namn är slaghök som dock användes för andra medelstora rovfåglar, som ormvråk och bivråk.[11] Andra folkliga namn är harhök och duvfalk.[12] Dialektalt har den i Västerbotten kallats hönsspänning och röjspänning.[10] Det portugisiska ordet för duvhök är açor, varifrån ögruppen Azorerna har fått sitt namn.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2013 Accipiter gentilis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Lönnberg (1907) De svenska ryggradsdjurens vetenskapliga namn, Fauna och flora, 2:a årgången
  3. ^ Wiktionary, Accipiter, läst 2014-07-19
  4. ^ Clements et al. (2008) Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2010-02-21
  5. ^ Svenska jägarförbundet (2010-09-24) Duvhök, <www.jagareforbundet.se>, läst 2011-12-11
  6. ^ Jägarförbundet: Duvhök
  7. ^ Svenska Akademien (1922) Duf-hök, SAOB, spalt:D2334
  8. ^ Svensk uppslagsbok (1955) Duvhök, <svenskuppslagsbok.se>, läst 2014-08-13
  9. ^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:245
  10. ^ [a b] Wilhelm Fischer (1980) Västerbottniska fågelnamn, Västerbotten, nr.2, sid:93
  11. ^ Nordisk familjebok, artikeln "slaghök"
  12. ^ Janica Björlund (2008) En analys om benämningar på dagrovfåglar i svenskan och finskan – Fåglar som häckar i Norden, Institutionen för språk, Jyväskylä univeritet, sid:46

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
  • Wahlberg, Tage (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
  • Lars Larsson (2001) Birds of the world, CD-rom

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]