Dalhem, Gotlands kommun
| Dalhem | |
| Dalhem och Hallvide | |
| småort, kyrkby | |
 Hesselby station
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Gotland |
| Län | Gotlands län |
| Kommun | Region Gotland |
| Distrikt | Dalhems distrikt |
| Koordinater | 57°32′55″N 18°31′54″Ö / 57.54861°N 18.53167°Ö |
| Area | 47 hektar (2020)[1] |
| Folkmängd | 168 (2020)[1] |
| Befolkningstäthet | 3,6 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Riktnummer | 0498 |
| Småortskod | S2393[2] |
| Beb.områdeskod | 0980SB147 (1990–)[3] |
  Ortens läge i Gotlands län
| |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Dalhem är en ort och kyrkby i Dalhems socken i Gotlands kommun, belägen drygt två mil öster om centralorten Visby och fyra kilometer norr om Roma. SCB har för bebyggelsen i orten och dessa grannbyar söderut Hallvide och Gandarve avgränsat en småort namnsatt till Dalhem och Hallvide.
Här finns Dalhems kyrka, en skola årskurs 1-6 samt kommunalt daghem och ideell fritidsgård för barn och ungdomar från 5 år.
Näringslivet består av lantbruk, turism, ridskola, snickeri, fiskförädling, verkstadsrörelse med mera.
Orten har sitt ursprung i det stationssamhälle som uppstod i byn Hesselby, omkring 700 meter söder om kyrkan i samband med att Slite–Roma Järnväg invigdes 1902. Efterhand har den inkluderat flera andra byar. Observeras bör dock att någon by med namnet Dalhem aldrig existerat. Järnvägen lades ned på 1950-talet.[4] Gotlands Hesselby Jernväg har dock sin ena ändhållplats här.
Källor
- ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Vägen till kulturen på Gotland, Gotländskt arkiv 1987 s. 119-120.
